Samlar stories från miljonprogrammet
Miljonprogrammet fyller 50 i år. I projektet Miljonstories är målet att samla in en miljon minnen och berättelser från dessa lika älskade som utskällda stadsdelar. I Norra Botkyrka handlar det om fotboll, folkdans och första tiden i den nya lägenheten.
Glas med bubbelvatten, skålar med fruktkolor och salta pinnar står uppdukade på höga bord i foajén till Hallunda folkets hus söder om Stockholm. Den turnerande utställningen Miljonstories har nyss invigts. Ungdomarna som deltar har hunnit rusa i väg, men på väggarna delar gymnasister och pensionärer från den lokala hembygdsföreningen med sig av sina finaste minnen från trakten.
»Mitt bästa minne från Alby är från fotbollsplanen. Anledningen till att jag tycker om just denna plats är att jag träffade min bästa vän där. Vi är fortfarande lika nära vänner och vi spelar ofta fotboll ihop«, säger Jelena från Alby.
Milos från Östberga berättar om när det var påsklov och han grillade och dansade serbisk folkdans med kompisarna. »Vi hade så roligt, vi sjöng våra favoritlåtar. Det blev traditionell musik och vi fick sådan känsla.«
Miljonstories är ett samarbete mellan konstnären Mats Aronsson och Historiska museet. Under 2014 och 2015 samlar man in historier i en handfull Stockholmsförorter, för utställningar både på dessa platser och på Historiska museet. På museet visas också mer typiskt historiska föremål från platsen, i Norra Botkyrkas fall mynt från vikingatiden och krukskärvor med tusentals år på nacken.
Susanna Zidén är projektledare på museet.
– För vår del är det här ett sätt att ge människor möjligheten att vara med och skapa historia, säger hon.
Märta, som har bott i Vårby gård sedan området byggdes, är en av dem som medverkar i utställningen. Hon minns när hon flyttade in. Det var den 16 december 1972. Någon vecka därpå kom hennes far på besök. »Vi gick på julotta i Vårby gårds kyrka, pappa sa att det inte var någon riktig kyrka. Då han kom på besök julen efter stannade han hemma och såg på tv i stället för att gå med till kyrkan. Jag tyckte också att kyrkan såg lite konstig ut då. Men nu har jag vant mig och tycker att den är fin.«
Berättelserna kommer att leva vidare på sajten miljonstories.se, berättar Mats Aronsson.
– Målet är att vi ska upp i en miljon historier. Hittills har vi 800, så det är snart en promille, konstaterar han, men tillägger att siffran mest är en markering.
Projektet Miljonstories föddes som en reaktion på massmediernas rapportering om landets förortsområden. Miljonprogrammet, som är samlingsnamnet för de effektivt planerade områden som uppfördes i städernas dåvarande ytterområden, byggdes mellan 1965 och 1974. Satsningen har i princip ända sedan starten varit hårt kritiserad, både för att ha lett till sociala problem och för arkitekturen som sådan.
Medierapporteringen har ofta varit skarpt vinklad, med fokus på våld och problem. Mats Aronsson tar som exempel mediernas bevakning av 2013 års upplopp i Stockholmsförorten Husby. Upploppen följde på polisens dödsskjutning av en 69-årig knivbeväpnad man i området. Inslagen innehöll överdriven dramatik, menar han.
– Det var som om reportrarna befann sig i en krigszon.
Ofta är det inte de boende själva som beskriver sin bostadsmiljö negativt. I stället är det experter utifrån som gör ned miljonprogrammen.
19-åriga Maria Gavra är en av dem som medverkar i utställningen och berättar om hur hon träffade sin pojkvän i Hallunda. Hon flyttade till Sverige från Grekland för ett drygt år sedan, och bor nu i Alby.
– Jag hade fått en negativ bild av Alby innan jag flyttade hit. Mina kompisar sa att det var mycket invandrare och mycket kriminalitet där. Jag blev lite rädd. Men nu när jag bor här så känner jag inte så. Jag känner mig trygg när jag är ute, säger hon.
Detta var Mats Aronssons ingång när han startade Miljonstories: Att låta dem som bor på plats säga sitt. Han berättar att han för egen del fick en rejäl ögonöppnare när han i ett tidigare projekt guidade ungdomar bosatta i miljonprogram till de egna, äldre och dyrare kvarteren på Södermalm i Stockholm.
– »Vad mycket trafik det är! Var grillar ni? Här finns ju inga gärden?«, sa de. Söder var inte så attraktivt som jag själv såg det som. Det centrala med Miljonstories, för min del, är egentligen inte den utställning vi skapar, utan de möten som uppstår när historierna samlas in.
