Pastisch, rysare och spenat
Adjektiv staplade på hög, varvat med fröer och en skrämmande historia. Det är några av inslagen i böckerna som Sanna Töringe recenserar.
En pastisch försöker i stil efterlikna ett äldre verk. Det kan vara nya hus som ser ut som om de byggdes på 1800-talet, eller målningar som kunde ha varit gjorda vid förra sekelskiftet, men som ändå har något modernt i sig.
- Aldermanns arvinge ger mig tydliga pastischrysningar och samtidigt en längtan efter de där stora romanerna som fanns i svunnen tid. I Gabriella Håkanssons nya roman är adjektiven staplade på varandra på ett sätt som för tankarna till just den tid som skildras; allt är vaniljgult, papegojgrönt eller cinnoberrött… Det finns förstås en medvetenhet i att aldrig låta färger vara enbart gula, gröna och röda. Jag får en känsla av att författaren driver med mig. Med stigande motvilja fortsätter jag läsningen. Romanen har nästan 800 sidor, så jag fylls av trötthet inför uppgiften. Det ska dröja ända till sidan 319 innan jag, fortfarande något motvilligt, låter mig föras med i detta stycke. Handlingen tilldrar sig till största delen i ett stort hus i London. Där lever en av de rikaste männen i Europa i en unken krets av pornografer och dyrkare av antikens ideal. Gabriella Håkansson är en av Sveriges mest intressanta författare men inför detta verk förstår jag ingenting. Varför gör hon på detta sätt? Hon vill beskriva imperiets grymma skattsamlande i kolonierna och en brytningstid, men måste hon vara så omständlig och ta så lång tid på sig? (Albert Bonniers förlag)
- Flugornas ö är det hemskaste seriealbum jag hållit i min hand, en riktig rysare. Emma Rendel låter en präst anlända till en liten ö. Där möter hon en församling som byggt en kopia av Peterskyrkan i Rom. Människorna välkomnar henne med entusiasm, men snart förstår den stackars prästen att ön är så fylld av skuld och skam och dolda hemligheter att hennes uppdrag blir omöjligt. Vem är den döda flickan som då och då dyker upp? Var hon gravid och har hon verkligen mördat sin mamma? Det finns många bottnar i denna historia, kanske är den rent av en allegori över vår tid. (Kartago förlag)
- Runåbergs fröer är ett välkänt begrepp för många köksträdgårdsodlare. Nu finns Johnny Andreassons goda råd tryckta och inbundna till en trädgårdsbok. Här kan man slå upp vad mitsuba, japansk persilja, kan användas till, och förstås hur den odlas. Olika sorters spenat är beskrivna och självklart läser man in sig på tomatsorter innan man beställer frön till nästa års odlingar. Här finns även, generöst nog, noggranna beskrivningar av hur man bär sig åt för att själv samla frön. Detta är en blivande klassiker! (Natur & Kultur)