Öländska andar – nu blir de film
På hösten våras det för den svenska filmbranschen, det är nu man avlossar de stora kanonerna. Fredrik Sahlin listar några (möjliga) guldklimpar.
- Monica Z. handlar om den i det närmaste ikoniska artisten Monica Zetterlund, vars lekamen lämnade in för drygt åtta år sedan, men vars ande vilar över varje stockholmsk soluppgång. Denna dramatisering av en svensk galjonsfigur, regisserad av den duglige dansken Per Fly, har blivit inbjuden till de stora festivalerna, och sångerskan Edda Magnason har rosats för sin porträttlika och tonsäkra insats i huvudrollen. En klar publikdragare. (Bio 13/9)
- Skumtimmen. är något helt annat, men likväl efterlängtad av dem av oss som gick i gång på författaren Johan Theorins spöklika Ölandsthriller med samma titel. Men okej… som vanligt ser jag fram emot den här typen av adaptioner med lika delar barnslig förtjusning och empiriskt grundad skepsis. Det här är en roman som osar av stämningar och onda andar. Det ska onekligen bli intressant att se om Lena Endre, Tord Peterson och de andra, inte minst då regissören Daniel Alfredson, kommer att få det att rista till på duken. (Bio 27/9)
- Familjen Persson i främmande land. En dryg månad före Skumtimmen, alltså ungefär samtidigt som denna publikation dunsar ned i brevlådan, får vi finfrämmande av Per Persson. För 40 år sedan tog han bilen och drog söderut, och hamnade till slut i Pakistan där han stannade och bildade familj. När vi kommer in i den dynamiska duon Åsa Blancks och Johan Palmgrens ambitiösa dokumentär lastar Per bilen igen, nu med pakistansk fru och vuxna döttrar, och drar hem till Skåne – och kulturkrocken är total; smärtsam, och faktiskt rätt underhållande att beskåda. Perspektivet är oväntat, udda och ögonöppnande – inte fundamentalt så, men tillräckligt. (Bio 23/8)
- Blue Jasmine. Allt är inte bara svenskt som glimmar. Woody Allen gör det också. Nej, inte hans grånade, sköldpaddslika uppenbarelse, men däremot hans enastående förmåga att på löpande band ge oss små, ibland insiktsfulla, ibland bara lättsamt lekfulla, komedier om det där knepiga som kallas mänskliga relationer. Den här gången har han satt alltid sevärda Cate Blanchett i titelrollen som en överklassfru som på grund av finanskrisen tvingas omformulera sig själv och sitt liv. (Bio 23/8)