Nu tändas tusen LED-lampor
Nu är det jul igen. Och det glittrar och glimmar som aldrig förr. Energisnål LED-belysning har gett nytt ljus åt advent. Det är den senaste av många faser i svenskarnas intensiva förhållande till julpynt.
Fyra flyttkartonger och en gammal resväska. Där ligger det, Jessica Amorskens julpynt. Elva månader om året. Förutom det hon alltid tillverkar nytt, som smällkarameller, ljusdekorationer och pepparkakshus. I sex år har hon bloggat – om just julen.
– Pyntet är jätteviktigt för mig. De senaste två åren har det ju knappt varit någon snö och då fyller pyntet rollen som stämningshöjare.
Jessica Amorsken är en av åtminstone 50 aktiva svenska julbloggare. De skriver om glögg, bakning, matlagning, julmarknader, väder och vind. Och pynt, så klart.
– Det som är så speciellt med julen är att det är en hel månad av glitter och ljus och tomtar och stjärnor. Utan pyntet skulle det inte kännas som jul.
Men så har det inte alltid varit, säger Lena Kättström Höök, intendent vid Nordiska museet och författare till boken God jul – från midvinterblot till Kalle Anka. Hon berättar att den äldsta kända målningen av ett svenskt julfirande är ungefär från år 1800. Tavlan Småländsk jul, av konstnären Pehr Hörberg, föreställer en storstuga i juletid. Här finns ingen gran, ingen tomte, inga julklappar och ingen skinka. Däremot är väggen täckt av bonader. Julfirandet i den form vi känner det i dag började ta form först senare under 1800-talet. Julgranen blev vanligare. Man stöpte ljus. Så småningom köpte man änglaspel, adventsstjärnor och julkrubbor.
svenskarnas Relation till julen har sedan varierat. Under en period, på 1920-talet, fanns det en föreställning om att julen snart skulle bli onödig. I det nya moderna samhälle som växte fram såg visionärerna ingen plats för sentimentala traditioner från det fattiga bondesamhälle man på alla sätt ville lägga bakom sig.
På 1970-talet lade vissa grupper ned julen av politiska skäl, medan andra nöjde sig med att etablera ett mindre kommersiellt julfirande. Hantverkskurser blev populära – och så uppstod nya traditioner.
– Halmpynt tror jag att man tänker på som gammalt och genuint, säger Lena Kättström Höök. Men under 1800-talet hade man sådant som blänkte och glittrade så mycket som möjligt. Man slog in det man hade i stanniol. Halmpyntet blev populärt först under 1970-talet, när halmslöjdskurser var inne.
Halmen som sådan var emellertid inte ny, den hade funnits med ända sedan 1700-talet. Men inte som pynt i granen, utan på golvet. Det är typiskt för det vi uppfattar som klassiskt svenska jultraditioner av i dag – de är en blandning av gammalt och nytt i mer eller mindre oheliga allianser.
I dag står traditionhögt i kurs, säger Lena Kättström Höök. Traditioner som uppfattas som trygga och kontinuerliga har hög status. Hon tror att det också bidrar till att moderna jämställdhetsideal får stå tillbaka i advent: man försöker leva upp till traditionen, så som man tänker sig den. Alltså är det kvinnor som pyntar, bakar och fejar. Och som julbloggar. Jessica Amorsken känner bara till en enda manlig julbloggare, och han har lagt ned sin blogg.
– Ernst Kirchsteigerär undantaget bland julpyntarna, och ett härligt sådant, säger Jessica Amorsken. Men annars förväntar man sig att det är kvinnorna som ska tycka om att pynta, pyssla och ta hand om hemmet på julen. Män ska hugga granen och lägga in sill. Kvinnorna kämpar ofta järnet i veckor med bakning och städning. Därför tror jag att många kvinnor upplever julen som stressig.
Helt ensam är Ernst Kirchsteiger emellertid inte. Vid sidan av de traditionella julsederna finns också en ny trend. Med senare års energisnåla led-teknik har ljusdekorationerna i trädgårdarna blivit fler och större – och där är det inte sällan männen som
står för arrangemangen. Lena Kättström Höök säger att familjefilmen Ensam hemmafrån 1990 har varit en viktig inspirationskälla. Den visade hur det kan se ut. Och för varje år lyser allt fler svenska villaträdgårdar och balkonger upp under de mörkaste månaderna.
Också Jessica Amorsken är mån om att julen ska glimma och värma.
– Mitt absoluta favoritjulpynt är glitter och ljus i olika former: Slingor, ljusstakar, stjärnor, stearinljus och så vidare. Jag har en julstjärna från 1960-talet som jag har fått av mormor och morfar som jag älskar. Jag gillar faktiskt inte vitt eller svart julpynt. För min del ska julen vara murrig och röd.
