Norén och morden i Malexander
Sanna Töringe sträckläser en av årets absolut bästa böcker, där omärkliga glidningar leder fram mot ett fruktansvärt dåd. Den som vill skratta hittar stoff i ett färskt seriealbum.
Elak, brutal, fånig, ful och alldeles underbar är Zelda, flickan med de håriga armhålorna. Alla som någon gång tagit ordet genusfrågor i sin mun kommer att skratta åt Lina Neidestams debutseriealbum Zelda (Kartago förlag). Allt avslöjas och handlar om manshat, livmodersmystik, självhjälp och kamp mot patriarkatet. Hjältinnan tror att hon har koll på läget, men mänskligt nog faller hon i många fällor. Så roligt! Allra roligast blir det när hon campar och spelar in ett Youtube-klipp om hur man tillverkar kaveldunstamponger.
— •l• —
Salman Rushdies Förtrollerskan från Florens (Albert Bonniers förlag); översatt av Hans Berggren, är överlastad och svulstig som en krusidullig barockbyrå. Men den som älskar sagor fastnar snart i berättelsens vindlande garn. Detta är väl inte en av hans mest lysande romaner, men för mig är den skimrande nog. Här finns undersköna prinsessor från Österlandet, mogulrikets mäktigaste män och historiska personer från Europa.
På tal om feminism så kan Rushdie väl hantera sina kvinnoskildringar, tycker jag. Även haremsdamerna får framträda på denna märkliga scen. Det blir extra spännande eftersom han låter fantasi och historisk verklighet flätas samman. Här finns kända namn som Tudor, Machiavelli och Medici. Det är lätt att föreställa sig Rushdies höga bokstaplar inför hans research till denna bok. Mycket riktigt finns också en diger litteraturförteckning.
Anneli Jordahl behärskar konsten att blåsa liv i döda historiska personer. Inte trodde jag att den oskyldiga kärlekshistorien mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen skulle fånga mig så totalt. Men 1880-talet, som kallas det moderna genombrottet, var en spännande tid i hela Norden. I romanen Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet), utgiven på Atlas, finns allt med – det djupt personliga i Ellen Keys hopplösa kärlek och möjligheterna som anades i framtiden. Det känns som om Jordahl njuter av en särskild slags frihet i det sätt hon hanterar språket, så lätt och elegant.
— •l• —
En av årets absolut bästa böcker är Elisabeth Åsbrinks Smärtpunkten från Natur och Kultur. Jag läser den nästan i ett sträck, som en thriller. Den beskriver vad som föregick polismorden i Malexander. Men den handlar också om nynazism och vit maktmusik, om Teatersverige och Lars Norén som satte upp pjäsen Sju tre med några fångar. Händelseförloppen avlöser varandra och man inser att till synes omärkliga glidningar leder fram mot det fruktansvärda dådet. Här finns medkänsla med alla inblandade, men också nödvändig iskall distans.
God läsjul!
Sanna Töringe är kulturjournalist. Hon tipsar om böcker i ST Press.