Meinhof på duken rör upp i Tyskland

KULTUR: FILM OCH DVD2008-10-21

Fredrik Sahlin tipsar om terrorister och vampyrer på vita duken när höstmörkret sänker sig.

Det pratas mycket Meinhof nu i Tyskland. Dels kom nyligen ytterligare en bok på temat Baader Meinhof, dels hade häromsistens filmen Der Baader Meinhof Komplex premiär – och det är framförallt den senare som fått gamla, om inte läkta så åtminstone koagulerade, sår att börja rinna igen. Filmens kritiker hävdar att regissören Uli Edel gjort ett actionspektakel av en nationell tragedi, offrens överlevande säger att den glorifierar ett gäng mördare, medan filmmakarna menar att det är ett konstaterande verk som inte tar ställning.

Som ofta är reaktionerna överdrivna, om än förståeliga – för en utomstående är det i all fall svårt att begripa att någon kan få sympati för filmens uppenbart förryckta huvudpersoner. Möjligen är behandlingen av Ulrike Meinhof aningen mild. (Bio 17/10)

                                                               — • —

Mer 1970-tal, men inte lika våldsamt blir det i Tomas Alfredsons filmatisering av Låt den rätte komma in. Filmen, som nämnts i denna kolumn tidigare, fick sitt svenska premiärdatum rejält framskjutet, från mars till oktober, eftersom distributionsbolaget enligt den officiella versionen tyckte att filmens vampyrtema passade extra bra till Halloween. Vad regissören, som upprepade gånger velat tona ner just skräckfilms- och vampyraspekten, tycker om det är inte känt.

Detta är nämligen ingen vampyrstänkare av klassiskt snitt. Precis som John Ajvide Lindqvists litterära förlaga är det i stället, hur udda det än kan låta, en finstämd berättelse om utanförskap och utsatthet. Låt den rätta komma in har dragit som ett svårmodigt triumftåg mellan världens olika festivaler och redan nu, innan gemene svensk får ta del av den, har Hollywood bestämt sig för att göra en egen version. (Bio 24/10)

                                                               — • —

Woody Allen har under sina 42 år i branschen regisserat 44 filmer vilket ju är imponerande i sig, men han är dessutom i princip ensam om att gifta ihop de klassiskt oförenliga storheterna Kvantitet och Kvalitet. (För att tesen ska hålla måste man blunda för några senare Allen-alster som exempelvis Småtjuvar emellan och Anything Else.) Och Vicky Cristina Barcelona, som efter ett halvår i pipelinen nu dyker upp på svenska biografer, visar att 75-åringen fortfarande har ett vigt och spänstigt sinne. Temat är allenskt – relations- och kärlekstrassel – och timingen i hans berömda one-liners är intakt (trots att han inte spelar med själv), men arenan är vare sig New York eller de senare filmernas London, utan Spanien där amerikanska Vicky och Cristina letar efter, möter och tampas med passionen. Lättsamt, underhållande och insiktsfullt. (Bio 10/10)

Vilket man också kan säga om Burn After Reading – i alla fall om man tar bort »insiktsfullt«. Bröderna Coens nya, som öppnade Venedigs filmfestival i år, är en bagatell bredvid deras förra, No Country for Old Men, men hyser ändå mer film- och humorbegåvning än det mesta annat på repertoaren. (Bio 7/11)

                                                                 — • —


Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist. Han tipsar om film och dvd i ST Press.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA