Lång väntan på hennes solodebut
Med ständiga namnbyten och uteblivna skivsläpp har Amanda Bergman hållit publiken på halster i många år. Nu kommer hennes efterlängtade första album.
Hon ser ut som Dylan i klackar. Amanda Bergman kommer till den gamla teaterlokalen på Södermalm i Stockholm med bil. Det är fredag, 18 grader kallt ute, och senare under dagen ska hon köra till Dalarna. Hon har ett litet hus där, på gården till föräldrarnas stora. Men först ska hon göra en mängd intervjuer om sitt allra första album, »Docks«.
Teatern tillhör skivbolaget och artistkollektivet Ingrid. Amanda behåller hatten på när vi sätter oss ned i ett litet rum på övervåningen.
– Jag kan känna mig så splittrad, säger hon samtidigt som hon tar plasten av en frukostmacka.
Vägen hit som artist har inte varit spikrak: artistnamnet Hajen ersattes av Jaw Lesson som ersattes av Idiot Wind. Men nu är Amanda Bergman just Amanda Bergman. Och debutalbumet ska äntligen komma.
– Jag har inte det där att jag mår bra av att sitta och stirra in i en skärm. Jag kan så klart göra det, men jag börjar så snabbt tänka på annat. Att jag kanske skulle ringa syrran. Eller diska lite. Så jag ville utmana det där, och bestämde mig för att skriva 18 låtar på två veckor.
Summan färdiga låtar landade till slut på tretton. Amanda tog dem med sig till bandet, ingen hade fått höra något innan de gick in i studion. Flera producenter hjälpte henne sedan att arbeta fram låtarnas form, som exmaken Kristian Matsson (känd som Tallest man on earth) och Petter Winnberg från bandet Amason, Amandas andra musikaliska hemvist vid sidan av solokarriären.
– I dag när jag tänker på det känns det nästan komiskt att jag så länge hade en idé om att jag måste göra musik helt själv, säger hon om en karriär som länge präglats av lika mycket järnvilja att vara en ensam skapare som en ambivalens inför det egna beslutet att skapa.
– Att jag, som började ganska sent med musiken och inte har någon utbildning, skulle göra allting själv, det är ju nästan som något slags inverterad form av hybris och självhat i ett! säger hon och fortsätter:
– Jag är ju ändå uppfostrad med att man ska fan göra rätt för sig här i livet. Och om man då inte ens har en arbetsidentitet, utan sitter där ensam framför pianot och tänker »jag kanske ska göra en skiva?« så blir det svårt.
Hon säger att det var först med bandet Amason som hon gjorde ett seriöst försök att försörja sig på musiken.
– Och då kunde jag släppa på den där pressen och vara lite lugn med att jag har lyckats med något.
Minst sagt. Galasäsongen har precis dragit i gång och Amason är nominerade till nästan allt. Deras storslagna, mjukt radiorockiga debutalbum »Sky city« har fått enormt positiv kritik, kallades »ett mästerverk« av recensenterna, och har nu chans att ro hem både grammisar och P3 Guld-plaketter i mängd. Och nu är det dags för Amanda Bergmans soloalbum. »Docks« följer i Amasons upptrampade, Fleetwood Mac-influerade spår, men låter också mer mogen.
Ända sedan Amanda Bergman för sju långa år sedan presenterade sig för publiken som Hajen är det många som har frågat varför hennes skiva har dröjt. Men själv ser hon det inte så:
– Jag tycker inte att det tagit lång tid alls. När jag började hade jag knappt ens hållit på med musik. Jag har inte haft den här naturliga övergången med att ha ett band när jag var tretton och sedan utvecklas vidare ifrån det. I stället har jag varit tvungen att hitta mina olika identiteter som musiker.
Amanda Bergman talar om sig själv som en intensiv själ, som lärt sig att kompensera för sina brister. Men nu har hon förstått att hon också kan köra slut på sig själv om hon inte tar pauser.
I dag växlar hon sitt boende mellan huset i Dalarna och ett kollektiv i Stockholm. Eremiten och artisten i ett och samma liv, den som vill skapa själv och den som vill arbeta tillsammans.
Ibland kommer fortfarande tankarna på att göra något annat, allra helst jobba med djur. Men i dag är hon på ett helt annat sätt än tidigare säker på att hon ändå kommer att fortsätta med musiken:
– Jag har ju en jättestark drivkraft. Jag gillar att uttrycka mig och jag gillar att hitta mönster i uttryck. Den där känslan när man förstår, är i samklang med något större, är så skön. För mig, som ofta är ganska förvirrad, är de där stunderna när allt känns i balans så oerhört mycket värda.
Amanda Bergman
- Född 1987. Uppvuxen i Gagnef i Dalarna.
- Hennes band Amason brukar ofta kallas för supergrupp, eftersom flera av medlemmarna har framgångsrika karriärer vid sidan om. Amason består förutom Amanda av Gustav Ejstes (från Dungen), Pontus Winnberg (från Bloodshy & Avant och Miike Snow), hans bror Petter Winnberg och Nils Törnqvist (från Little Majorette).
- Amandas och Oskar Linn-ros gemensamma cover av Ted Ströms Vintersaga blev en hit i fjol när den hördes i en reklamfilm för Volvo.
