Ny pjäs skildrar homosexuell kärlek på femtiotalet
I Riksteaterns pjäs Vajlett och Rut får vi följa två kvinnor som blir kära i varandra i en frireligiös by på 1950-talet. Manusförfattaren Ninna Tersman och regissören Karin Enberg vill med sin uppsättning visa vad intolerans kan leda till.
I en by i 1950-talets Västerbotten blir två kvinnor, som inte själva är troende, kära i varandra – med allt vad det innebär av ryktesspridning och utsatthet. Det är förutsättningarna i Ninna Tersmans nyskrivna pjäs Vajlett och Rut, regisserad av Karin Enberg.
Från och med 1944 var det visserligen inte längre olagligt att vara homosexuell i vårt land, men fram till 1979 klassades det fortfarande som en sjukdom.
– Det gick inte att leva öppet som homosexuell i Sverige på Vajletts och Ruts tid, särskilt inte i en frireligiös by, utan att det fick stora konsekvenser, säger Karin Enberg.
Pjäsen bygger på de två första böckerna i journalisten och författaren Karin Alfredssons trilogi, som kretsar kring den förbjudna kärlekshistorien mellan Vajlett och Rut, men även kring stränga normer, extrem social kontroll och vad som händer om man inte anpassar sig sig till gruppen. Här skildras en tid då det moderna svenska samhället börjar ta form, samtidigt som en konservativ religiositet lever kvar.
Vajlett kommer till Granträskåsen som byns nya småskolelärarinna. Hon har lärt sig en ny form av pedagogik och har ett modernt tankesätt, till exempel använder hon inte sin pekpinne till att aga barnen. Rut dyker upp i byn när hon får jobb som postfröken, telegrafist och växeltelefonist. I mötet med Rut upptäcker Vajlett motvilligt att hon börjar bli förälskad i en kvinna. Även Rut sticker ut i byn – hon har skilt sig och lever utan en man. Hon bär dessutom kortklippt hår och spelar musik på sin grammofon. Bådadera anses vid denna tid som syndigt inom pingströrelsen, som är stark i Granträskåsen.
Trots att de två kvinnorna inte följer byns moraliska koder får de viss makt i Granträskåsen på grund av sina yrken – barnen behöver undervisas och posten behöver delas ut. Vajlett och Rut blir oumbärliga för byn.
– Byborna har därför visst överseende med att de två kvinnorna tänjer på byns normer, beteenden som man egentligen tycker är omoraliska, säger Karin Enberg.
Men ryktena om lärarinnan och postfröken tilltar, folk står och kikar bakom sina gardiner och kärleksparet känner sig alltmer pressat. Deras relation blir allt skörare. Blir de upptäckta kommer de båda att bli av med sina jobb och relationen kommer att vara över.
– Deras känsla av att inte kunna leva så som de önskar trappas hela tiden upp, konstaterar Ninna Tersman.
Hon beskriver sin pjäs som en form av fresk, där byborna fungerar som en kör vars skvallrande om Vajlett och Rut öppnar upp för komik. Fyra kvinnliga skådespelare gestaltar arton roller. Det blir många och snabba rollbyten, förklarar Karin Enberg, i vad hon kallar för ”kollektiv berättarteater” där ensemblen hjälps åt att föra berättelsen framåt.
– Och här ryms inte enbart mörka teman, utan det skildras också samhörighet, vänskap, kärlek och längtan, säger hon.
Ninna Tersman tycker att det är intressant att Karin Alfredsson i sina böcker lyfter fram hur vuxnas moraliska normer även kan påverka deras barn.
– Att skildra barns utsatthet är viktigt för mig som dramatiker, hur de drabbas när vuxna inte har förmåga att se dem och deras behov. De vuxnas föreställningar om hur man ska leva speglas i barnen i pjäsen. Barnen är rädda för att de inte är frälsta och att de därför kommer hamna i helvetet, vilket blir väldigt ångestladdat för dem, säger Ninna Tersman.
Några av karaktärerna i uppsättningen gestaltar hur människors handlingar kan styras av en rädsla att hamna utanför gemenskapen, menar hon.
– Det ställer enorma krav på dig själv om du ska bryta mot normer, särskilt i homogena byar. Det är så svårt så att man nog hellre flyttar därifrån, tror Karin Enberg.
Det är ett vi och de-tänkande som är orsaken till att människor som inte anses hålla sig inom ramarna upplevs som ett hot mot gruppen, menar Ninna Tersman. Den som avviker från normen kan utsättas för detta även i dag.
Det kan alltjämt vara provocerande att skildra homosexuell kärlek, konstaterar hon.
– Det har märkts ibland på vissa publikreaktioner när Riksteatern turnerat med uppsättningar med liknande teman, berättar Ninna Tersman.
Karin Enberg vill att publiken som ser Vajlett och Rut ska börja fundera kring vad tolerans egentligen är. Hon hoppas att det leder till slutsatsen att alla inte behöver vara som en själv och att man inte behöver döma ut människor på en gång.
– I dag har samhällsklimatet åter hårdnat. Det är viktigt för oss att sätta fingret på det i den här uppsättningen.
Nyskriven pjäs turnerar i Sverige
- Pjäsen Vajlett och Rut är producerad av Västerbottensteatern i samarbete med Riksteatern. Den hade premiär i Skellefteå 31 januari och turnerar genom landet med Riksteatern under våren, med början i Strängnäs 3 mars.
- Ninna Tersmans pjäs bygger på de två första böckerna i Karin Alfredssons trilogi om Vajletts och Ruts förbjudna kärlek. Uppsättningen regisseras av Karin Enberg.
