Han skildrar domstolens maktkamp från insidan
Med boken ”Statsministermordet” bjöd juristen Hans-Gunnar Axberger in läsaren till världens största polisutredning. I debutromanen ”Domstolen” använder han sin skönlitterära frihet till att skildra den dömande makten från insidan.
Fiktionen svämmar över av detaljerade skildringar av polisarbete och brottsutredningar, men berättelserna inifrån andra delar av rättsväsendet är färre. Förra året kom Fanny Klangs Sluten anstalt, som synar kriminalvården, nu har turen kommit till domstolarna. Hans-Gunnar Axberger, tidigare justitieombudsman och professor i konstitutionell rätt, har skrivit om en värld som få utomstående har tillträde till.
När jag undrar om det var dags att klä av den här världen invänder Hans-Gunnar Axberger mot beskrivningen.
– Klä av vill jag inte göra, men öppna dörrarna. Du får självklart skriva klä av om du vill, men det finns inget genant i nakenheten i så fall. Det finns inget man behöver skämmas för där innanför, men det finns mycket att intressera sig för.
Ändå, Domstolen stryker inte medhårs. Salarna i Bondeska palatset i Stockholm ekar av konventioner och romanen går stundtals hårt åt maktberusade rättsråd och självgoda advokater.
– Maktfullkomligheten, den finns. Det är viktigt för allmänheten att förstå det och för dem som sitter på den makten att vara medvetna om det och ha lite distans till sin roll, säger Hans-Gunnar Axberger.
Romanen utspelar sig någon gång under 2000-talet, i relativ nutid men innan metoo utmanade djupt rotade tystnadskulturer. Den nytillträdda domaren Ann-Britt Jansson ogillar men tvingas anpassa sig till domstolens konservativa ordning. När en högt uppsatt domare försvinner väcks frågan om hon verkligen har anpassat sig.
Berättelsens spänningsmoment varvas med ingående beskrivningar av fiktiva rättsfall och domarnas överläggningar. Med dem vill Hans-Gunnar Axberger väcka läsarens intresse för det han kallar för rättslivet.
– Jag intresserade mig för juridik för att jag tyckte att lagarna var som en arkitektritning över samhället. Man kan läsa brottsbalken och få en rätt god bild av vår moral och vår kultur.
Han säger att intresset för rättslivet i allmänhet är svalt i Sverige, här löser vi ofta bekymmer utan att blanda in advokater eller domstolar. Just därför ser han en särskild poäng med att skriva om domstolarnas arbete för en svensk publik.
– Man styr ett samhälle genom lagarna, trots allt.
Hans-Gunnar Axberger tystnar.
– Det är nog ett ärende faktiskt, att framhäva att det är människor och inte datamaskiner som fattar de här avgörande besluten. De är så objektiva och sakliga de kan, men det finns alltid en mänsklig aspekt. Vi har en tendens i Sverige att bli alltför underdåniga. Att säga ”nu har domstolen bestämt så här, då är det så”. Man behöver inte köpa allting en domstol säger.
Påpekandet att polisen är en yrkeskår som kommer relativt lindrigt undan i romanen får Hans-Gunnar Axberger att le.
– Det är alldeles riktigt, jag har en soft spot för polisen. Jag har jobbat väldigt nära polisen under mitt yrkesliv och har många positiva upplevelser från det. Det är ju vanligt med nidbilder av poliser i deckare, men min bild är att poliser bryr sig.
I slutet av 1990-talet satt Hans-Gunnar Axberger med i den statliga kommission som granskade polisens arbete med Palmemordet. Där och då väcktes tanken på att skriva något annat än statlig utredningsprosa.
– Jag tyckte inte att utredningsbetänkandet fick det genomslag det borde ha fått med tanke på den information som finns där. Jag tänkte att det här antagligen måste skildras på något annat sätt om man ska få människor intresserade av det.
2022 kom boken Statsministermordet, som nominerades till Augustpriset och belönades med Stora fackbokspriset.
När Hans-Gunnar Axberger skrev Statsministermordet fick han hålla tillbaka sig själv för att inte falla för frestelsen att göra boken mer fritt gestaltande. Han insåg att i just det fallet överträffade verkligheten dikten. När han nu gav sig själv fria händer visade det sig vara svårare än han trodde att skriva skönlitterärt.
– Som jurist får jag aldrig kritik för att ha skrivit för mycket, där är det bra att vara tydlig, till och med övertydlig. Här har det varit precis tvärtom, jag har behövt lära mig att lämna utrymme för läsarens egna tolkningar. Redigeringsprocessen har handlat mycket om att stryka.
Trots strykningarna fanns det material till en romanserie som skildrar svenskt rättsliv under hundra år. Domstolen är första delen av tre.
Juristens roman är första delen i en trilogi
- Hans-Gunnar Axberger är författare och professor i konstitutionell rätt. Han har bland annat varit pressombudsman och byråchef på Brottsförebyggande rådet. Från 2008 till 2013 var han justitieombudsman.
- Hans roman Domstolen kommer ut 21 mars och följs under hösten 2025 av Arvet och Advokaterna. Bokserien spänner från tidigt 1930-tal och Ivar Kreugers död fram till nutid.
