Flytande utställning om flykten över Öresund
Under andra världskriget fick 7 000 danska judar hjälp att fly över Öresund av människor som riskerade sina liv. I sommar färdas minsveparen M 20 längs Sveriges kust med en utställning om räddningsaktionen.
Fartyget ser ut att vara byggt av plåt, men det är bara kamouflage – under den grå färgen döljer sig mahognyträ. Ida Hughes Tidlund, doktor i etnologi och forskningssamordnare på Statens maritima och transporthistoriska museer, hoppar över relingen och öppnar en dörr så att vi via en stege kan klättra ned i ruffen på M 20, med sin välbehållna inredning från 1940-talet. På väggen sitter minröjningsförbundets vapen, med en mina och en kungakrona. Det gungar lite och genom fönstren letar sig solkatter in från vattenglittret utanför. Här finns pentry, toalett och smala britsar där besättningen på runt åtta personer sov. Kaptenen hade en egen hytt i aktern.
För 80 år sedan deltog detta svenska örlogsfartyg i den omfattande räddningsaktionen då svenskar och danskar hjälptes åt att smuggla 7 000 av Danmarks 8 000 judiska flyktingar över Öresund. 109 av dem räddades av M 20, som i juli och augusti lägger till i 16 svenska och danska hamnar med utställningen ”Flykten över Öresund 1943”. Bakom utställningen står Sjöhistoriska museet i Stockholm, som äger fartyget, i samarbete med sex andra museer. På några platser längs rutten kommer lokala museer att visa utställningen. Det finns även möjlighet att gå ombord på M 20.
– Vi vill lyfta det här eftersom det är en viktig del av vår historia, men det är få som känner till den här händelsen. Jag tror det kan bero på att det skulle sticka lite i ögonen om Sverige skulle skryta om detta i historieböckerna, med tanke på hur vi agerade i övrigt under andra världskriget, säger Ida Hughes Tidlund, som arbetat med att ta fram forskningsmaterial till utställningen.
Under sommaren 1943 började det ryktas om att Tyskland, som ockuperade Danmark, hade för avsikt att kartlägga alla danska judar för att sända dem till koncentrationsläger. Sverige hade tidigare haft en mycket restriktiv flyktingpolitik, men meddelade att alla danska judar som tog sig över sundet skulle få stanna.
– Det fanns ingen registrering sedan tidigare av Danmarks invånare utifrån religiös tillhörighet. Men Gestapo gjorde inbrott i en synagoga och fick tag på en förteckning över alla judar i Danmark, säger Ida Hughes Tidlund.
Det började gå rykten om att det skulle ske en massarrestering av judar under natten mellan 1 och 2 oktober 1943, det judiska nyåret. Högt uppsatta personer i Danmark bestämde sig för att slå larm och varningen spred sig som en löpeld. Tusentals människor gick under jorden i väntan på att kunna ta sig till Sverige. Under den närmaste månaden var det en intensiv trafik över Öresund – civila fiskebåtar, roddbåtar, flottar och kanoter. Svenska båtar rörde sig nära gränsen för danskt vatten och spanade efter danska båtar med flyktingar, för att kunna ta emot dem och föra dem i säkerhet.
En av dem som engagerade sig i räddningsaktionen var den danske arkitekten Ole Helweg, som arbetade i Stockholm men valde att lämna sitt jobb. Han fick loss pengar, köpte två båtar, åkte ned till Öresund och lade sig i beredskap, berättar Ida Hughes Tidlund.
– Gestapo kontrollerade väldigt många båtar som for över sundet och de tog några av flyktingarna, men det var också många av soldaterna som valde att titta bort. Många av flyktingarna klarade sig på det sättet.
En del av de privatpersoner som smugglade flyktingar blev själva tillfångatagna och sändes till koncentrationsläger.
– De utsatte sig för risker för andra människors skull. Faran var så oerhört stor och akut, många samarbetade spontant och det samarbetet uppstod på väldigt kort tid. Vi vill visa på hur en kris kan lösas genom att privatpersoner går samman och ser behovet av och värdet i att försöka rädda människor, säger Ida Hughes Tidlund.
Kapten på M 20 under krigsåren var Emil Lilienström, en civil sjökapten som blev inkallad och fick ägna de kommande åren åt arbete dygnet runt. Bara då och då, några timmar åt gången, kunde han besöka sin familj.
– Hans son såg knappt till honom. Emil ville inte ha något alls att göra med havet efter kriget, han blev så skadad av de här händelserna.
De flesta av de judar som lyckades fly valde att återvända till Danmark efter krigets slut. Några stannade i Sverige, andra sökte sig vidare till andra länder.
En av de flyktingar som undsattes av M 20, och som det berättas om i utställningen, var Leo Demant, en lettisk pianist som 1933 tagit sig till Danmark för att komma undan nazismen. Tio år senare försökte han fly till Sverige, men det första försöket slutade i katastrof när hans kamrater upptäcktes då de rusade mot en båt som låg och väntade.
– Han råkade snubbla och föll omkull. Plötsligt hörde han gevärseld när Gestapo arkebuserade kamraterna medan han lyckades komma undan. Den 7 oktober tog han sig till slut över, gömd i en roddbåt med en giftampull i handen ifall han skulle bli upptäckt.
Besättningen på M 20, som patrullerade i Öresund, fick syn på båten där Leo Demant låg gömd. Han kunde klättra över till minsveparen som förde honom till Limhamn.
Leo Demant etablerade sig som pianist i Sverige och uppträdde bland annat med Cullbergbaletten. Efter några år åkte han ut på världsturné och bosatte sig sedan i Sydney.
– Så det blev ett lyckligt slut ändå, inte bara för Leo utan för många av dem som flydde över Öresund den hösten, säger Ida Hughes Tidlund.
Visas i 16 hamnar
- ”Flykten över Öresund 1943” är den tredje utställningen på temat flykt över hav som Sjöhistoriska museet visar. Den genomförs tillsammans med föreningen M 20, som har hand om driften av minsveparen. 30 juli kastar M 20 loss från Galärvarvet i Stockholm, stannar i 16 hamnar och avslutar resan i Göteborg 20 augusti. Utställningen kan ses ombord i varje hamn klockan 17–19 eller på lokala museer i de anlöpta hamnstäderna.
- Information om resrutten finns på Sjöhistoriska museets webbplats.
