Kort biotid för drottningfilm
En films framgång hos publiken påverkas till stor del av hur många kopior av den som sprids över landet. En blockbuster som Hunger Games, exempelvis, släpps på cirka tvåhundra biografer samtidigt, medan ett smalare drama får en tiondel av den exponeringen. Denna spalts förstnämnda film har premiär på tre (!) dukar, och kommer bara att ligga en vecka på repertoaren.
- The Girl King. heter den och är en internationell samproduktion om den svenska drottning Kristina och hennes korta regenttid innan hon blev sambo med påven. I huvudrollen ser vi duktiga nykomlingen Malin Buskas, publikdragaren Michael Nyqvist gör hennes förmyndare Oxenstierna, och så handlar det ju om en stark kvinna som går sin egen väg (inklusive ett lesbiskt tema) vilket borde vara hett stoff i dessa mångfaldens dagar. Men okej, det är lite underligt att höra alla »svenskar« tala knackig engelska, och nog syns det att budgeten inte varit monumental, men ändå… sevärd, om man är intresserad av svensk historia. (Bio 11/12, DVD/VOD inom kort)
- The Program. Om man inte är speciellt tagen av cykelsport eller fuskande atleter låter en spelfilm om den dopade amerikanske stjärncyklisten Lance Armstrong kanske inte så eggande, men den brittiske regiräven Stephen Frears lyckas överraska på många punkter. Det är lika förbluffande som skrämmande att följa den här prestationsångestfyllda machomannen i hans mycket målmedvetna fuskande, som tog honom till toppen – och sedan snabbt ned igen. (Bio 4/12)
- Diary of a Teenage Girl. Svenske Hollywoodhanen Alexander Skarsgård spelar den tonåriga huvudpersonens kärleksobjekt i en frispråkig och träffsäker feelgood-feminism om att befinna sig i gränslandet mellan barndom och vuxenhet. Visst trampar Diary of a teenage girl vatten ett tag i mitten, men den råa men hjärtliga tonen, och det rappa dialogtempot, gör att filmen ändå till slut rullar in i mål. (Bio 4/12)
- Taxi Teheran. Jafar Panahi är filmvärldens mest olydige och påhittige dissident. Den iranska regimen dömde för några år sedan regissören till husarrest och 20 års yrkesförbud. Under tiden har han ändå gjort tre långfilmer; den mest kända, This is not a film, spelade han in i sin lägenhet och smugglade sedan ut ur landet på en usb-sticka gömd i ett bakverk. Nu kommer han med en semidokumentär där han rattar en taxi genom huvudstaden, och genom samspel med sina kunder ger en oväntat underhållande och bitsk bild av det iranska samhället. (Bio 27/11)