John Lennons liv före Beatles
Snart avslutas en av filmårets mest fullmatade perioder, när vårsolen skärper konkurrensen. Fredrik Sahlin förordar bland annat en inblick i John Lennons uppväxt.
Om en dryg månad, samtidigt med den relativa värmens ankomst, försvinner de intressanta titlarna från landets dukar. Men än så länge är vi inne i slutfasen på en av filmårets mest fullmatade perioder.
Eller, ja… den film jag ska nämna först är egentligen en typisk vårfilm, en sådan där som filmdistributören från början inte räknar med att dra in några stora pengar på och därför låter konkurrera med uteserveringar och picknickar: Valhalla Rising, med brölande vikingar, enkelt hämndtema och pojkrumsromantik. Det som gör att Valhalla Rising ter sig lätt lovande, och faktiskt är något jag ser fram emot, är det faktum att den är gjord av hårdföre dansken Nicholas Winding Refn (Pusher) och har svärmorshunken Mads Mikkelsen i huvudrollen. Ja, ja, vi får se… (Bio 19/3)
— •l• —
Ännu hårdare än bärsärkande vikingar är den svenske regissören Babak Najafi. Hans debutlångfilm Sebbe, som berättar om en mobbad tonårspojkes och hans mammas snåriga och såriga relation, har i princip inget förmildrande över sig. Najafi vet inte hur man stavar till kompromiss, faller inte till föga för publikens inympade förväntan på att kavalleriet ska storma in i sista sekunden. Det här är hard core-realism som vi sällan ser i svensk film i dag, och som dessutom blev prisad på festivalen i Berlin. (Bio 12/3)
John Lennon hade det inte heller så kul när han växte upp. Pappan försvann tidigt, mamman var psykiskt sjuk och han lämnades i tidig ålder att uppfostras av sin rigida moster. Allt detta och mycket till får vi som inte redan var insatta lära i brittiska spelfilmen Nowhere boy, som fint mixar relationsdrama med det som i Hollywood kallas för biopic, biografi-film. Nowhere Boy slutar precis när Beatles karriär tar fart, resten är ju som man brukar säga historia. När eftertexterna rullar hörs Lennons låt Mother som, med den insikt som filmen ger, plötsligt blir till ett smärtsamt gripande stycke. (Bio 26/3)
— •l• —
David Bowies son Duncan Jones har begått långfilmsdebut med den existentiella science fiction-filmen Moon som, precis som pappas hit Space Oddity, handlar om en astronaut som tappar såväl koncepterna som kontakten med jorden. Stanley Kubricks klassiska epos 2001: A Space Odyssey gör sig påmint i denna skönt tillbakalutade rymdpsykos, men det rör sig snarare om hyllning än om efterapning. (Dvd 24/2)
När svenskar gör film i Hollywood brukar det här hemma slås på trummor och blåsas i trumpeter, men i skrivande stund (19/2) är det oroväckande tyst om Mikael Håfströms Shanghai, vilken enligt premiärlistan ska gå upp samma dag som ni har denna tidning i handen. Och tystnad brukar inte tyda på succé, om man säger så… Håfströms USA-karriär har varit hyfsat väloljad, men denna hans senaste inspelning har haft rejäla problem, inte minst med de kinesiska myndigheterna som plötsligt drog in tillståndet och på så sätt kostade projektet stora pengar och förseningar. John Cusack har huvudrollen, precis som i Håfströms rysare 1408, i detta drama som utspelar sig i titelns stad under andra världskriget. (Bio 5/3)
Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist.
Han tipsar om film och dvd i ST Press.