Hon står för teater med udd
När Gertrud Larsson hörde ofattbara asylhistorier tog hon reda på hur politiker och tjänstemän handlar och flyktingar behandlas. Sedan skrev hon pjäsen Asylshopping.
Gertrud Larsson är aktivist. »Gammal trädkramare« som hon själv säger. Tillsammans med andra höll hon sig fast vid träden när vägbygget Scanlink skulle fram genom Bohuslän på 80-talet. Engagemanget har inte mattats sedan dess, men i stället för att krama träd – just nu i varje fall – skriver hon dramatik. Gärna satir.
Under våren spelades hennes pjäs Asylshopping på Teater Scenario i Stockholm. Hon var teaterns konstnärliga ledare fram till augusti då Scenario, trots framgången med Asylshopping hos både kritiker och publik, tvingades lägga ned. En vattenläcka och uteblivna intäkter blev spiken i kistan för gruppen.
Men nu blir det Asylshopping igen. Med början i oktober tar Riksteatern föreställningen på turné från norr till söder.
– Att jag skrev Asylshopping berodde delvis på en historia min mamma berättade om ett gisslandrama där en flykting hotade tända eld på sig själv. Jag blev nyfiken på hur vi i Sverige handskas med asyl och flyktingar. Nyfiken på vilka som jobbar på Migrationsverket, ständigt utskällda och utan möjlighet att kommentera enskilda fall.
Kvinnor i offentlig sektor
Dessutom tyckte Gertrud Larsson att det var dags att skriva en pjäs om en kvinnodominerad arbetsplats i offentlig förvaltning.
För att få ihop material till pjäsen gick hon journalistiskt tillväga.
– Jajamensan, jag använde det bästa av två världar. Jag gick en gång i tiden journalistutbildningen i Skurup och jobbade sedan som reporter på Kvällsposten.
Senare gick hon dramatikerutbildningen vid Dramatiska institutet. För som journalist fick hon inte bestämma vad hon ville skriva om.
– Som dramatiker använder jag också verkligheten jag varit med om, med den skillnaden att jag kan göra om den.
Med Asylshopping var perspektivet viktigt. Hon ville skildra svensk flyktingpolitik från ett svenskt perspektiv. Inte låtsas att hon visste hur det var att komma som flykting till Sverige och söka asyl.
Så med bandspelaren i handen besökte hon flyktingförvar och flyktingboenden, och intervjuade tjänstemän på olika positioner i beslutshierarkin på Migrationsverket.
Det var för fem år sedan. Pjäsen fick premiär på Teater Halland (då hette den Flykten till Halland). Sedan lades den undan – tills hon som konstnärlig ledare för Teater Scenario plötsligt behövde en pjäs.
– När jag satte upp pjäsen första gången var rollerna inte genomgående karaktärer i föreställningen, utan tre skådespelare spelade trettio roller. Till uppsättningen i år bearbetade jag pjäsen och gjorde om den så att man nu följer tre handläggare.
Satir – men äkta människor
Resultatet har blivit att Migrationsverkets tjänstemän på scen blir människor med beslutsångest och tillkortakommanden. Trots satirens grova om än snabba uttryck, och trots formen med korta sketcher.
– Vi repeterade hårt med att göra människor av kött och blod. Vi jobbade med improvisationer, skådespelarna fick åka till Migrationsverket och träffa sin motsvarighet i verkligheten… Det är ganska rå satir, men rollfigurerna blir inte onda utan vanliga människor. Vi kunde ha gjort seriekarikatyrer av dem. Men det är inte intressant. Man ska helst känna med dem.
Vägen dit var inte lätt, berättar Gertrud Larsson. Ett råd från Suzanne Osten var förlösande. Hon sa: Gör inte det förväntat tragiska. Det blev en nyckel.
– När man tänker på en pjäs om svensk flyktingpolitik tänker man att det blir tungt och tragiskt, man får inte skratta. I Asylshopping skrattar man först. Mycket. Sedan blir det allvarligt. Då har publiken knäppt upp sig och gjort sig mer sårbar, det allvarliga blir mer drabbande.
Halva Åsa & Gertrud
Gertrud Larsson har lätt för att skriva roligt, och har gjort det om både Dalaraggare och småländska älgjägare. Sedan 1996 är hon och Åsa Asptjärn duon Åsa & Gertrud. Då och då framträder de – på Victoria i Malmö, Riksteatern, Humorlabbet i SVT – med sketcher om alltifrån klimatsmarta ärtor till Reinfeldts sensualism. Ofta med en politisk udd. Teater, menar Gertrud Larsson, både kan och ska vara politisk.
Vad gör Asylshopping till politisk teater?
– Att föreställningen kritiserar svensk flyktingpolitik. Jag vill kritisera systemet snarare än tjänstemännen, och väcka en diskussion kring svensk flyktingpolitik. Att den inte är så human som det görs gällande. Det är politiskt.
– Jag är förvånad över att det inte görs mer teater om brännheta frågor. Tyvärr har teaterföreställningar så lång framförhållning nuförtiden. Har man en idé så kanske den blir verklighet två år senare.
Är teatern för lite ute i verkligheten?
– Svar ja.
Är det fel på de som styr och gör teater?
– Jag vill inte uttala mig om de som gör teater. Men av dem som styr tror jag att många underskattar publikens vilja att se politisk och samhällskommenterande teater.
En förutsättning för träffsäkerheten i Asylshopping är att Gertrud Larsson är en bra lyssnare. Vilket också märks i hennes radiodokumentär Svarta Carina, om en kvinnas – Gertrud Larssons egen granne – minst sagt omvälvande liv.
Därmed kan Gertrud Larsson titulera sig journalist, dramatiker, skådespelare, regissör, radiodokumentärmakare…
– Det gäller att vara entreprenör. Det vill Maud, säger hon, med en blinkning till näringsminister Olofsson.
Här spelas Asylshopping
17 oktober i Uppsala, 19 och 20 oktober i Ronneby, 26 oktober i Motala,
27 och 28 oktober i Linköping, 3 november i Vänersborg, 5 oktober i Södertälje, 11 november i Umeå, 19 och 20 november i Göteborg, 23 november i Varberg, 25 november i Halmstad, 26 och 27 november i Lund och 29 november
i Hallunda. Mer info på www.riksteatern.se/asylshopping.
Här spelas Asylshopping
17 oktober i Uppsala
19 och 20 oktober i Ronneby
26 oktober i Motala
27 och 28 oktober i Linköping
3 november i Vänersborg
5 november i Södertälje
11 november i Umeå
19 och 20 november i Göteborg
23 november i Varberg
25 november i Halmstad
26 och 27 november i Lund
29 november i Hallunda.
Mer info på www.riksteatern.se/asylshopping.