Hon ger plats åt dröm och slump
När Radioteaterns chef Malin Axelsson romandebuterar vill hon bryta mot alla regler – språkliga och berättartekniska. Samtidigt underminerar hon ensidiga berättelser om vad det är att vara kvinna. Hon vill »skriva som den galna kvinnan på vinden«, säger hon.
I över tio års tid har Malin Axelsson arbetat från och till med den historia som i dag är debutromanen Anropa. När vi möts är hon fortfarande inte riktigt på det klara med vad det är för ett slags bok.
– Den är skriven från en impuls snarare än från en plan eller ett budskap, säger hon.
Hon förtydligar:
– I efterhand har jag tänkt mycket på vad jag vill säga med den här boken. Men jag tycker om att den får vara gåtfull. Själv tycker jag att det är tråkigt att gå på teater och redan i foajén förstå vad jag ska bli serverad.
Malin Axelsson är chef för Radioteatern. Hon har många år bakom sig som dramatiker och konstnärlig ledare för Ung scen/öst, som är Östgötateaterns ungdomsscen.
Skrivandet började tidigt, på högstadiet blev det främst poesi och sedan dess har hon ofta rört sig fritt mellan olika genrer – så även i första romanen.
– Jag är själv ansvarig för min bok, så det finns ett slags utsatthet som är annorlunda än i den kollektiva teatern, säger hon med skräckblandad förtjusning.
Vad läsaren möter i Anropa är en ung författare som befinner sig på ett hotell, där en liten apa med hatt och cigarr en dag knackar på dörren. Snart dras hon ut i staden där fler apor börjar dyka upp. Texten kränger fram och tillbaka mellan platser och personer. Men där finns ändå tre centrala gestalter: den unga författaren, helgonlika Maria, samt apan Baby – döpt efter huvudpersonen i kultfilmen Dirty dancing, en historia som Malin Axelsson tidigare har tolkat i en soloperformance med sig själv på scenen.
– Baby brottas med ett system och olika auktoriteter. Hon försöker vara sann i en värld som är en kuliss.
Malin Axelsson har tidigare skrivit att hon alltid förhåller sig till det dramaturgiska fängelse där självdestruktiva kvinnor försvinner eller dör. Hon manipulerar det – men utan att göra feministisk feelgood. På samma sätt är det i Anropa, där det finns en stor närhet mellan hennes tre huvudkaraktärer:
– Det gör det, även om det går åt helvete för dem alla. Som i en kapsejsad Sex and the city, säger hon och skrattar.
Allt det av kvinnors erfarenheter som är utestängt från traditionella berättelser tränger in i texten via de tre karaktärerna.
– Huvudpersonen läser Virginia Woolfs Ett eget rum, som i sin tur har en referens till Charlotte Brontës Jane Eyre, där en galen kvinna på vinden är en viktig gestalt. Jag läser Woolf som att hon menar att man inte ska låta den här »galna kvinnan« komma in i texten, att man inte ska släppa in frustrationen, galenskapen och ilskan i romanen, säger Malin Axelsson och poängterar att hon älskar Ett eget rum.
– Men jag har alltid varit irriterad på den passagen. Jag vill skriva som den galna kvinnan på vinden! säger hon.
Egentligen är Malin Axelsson inte ute efter att dekonstruera berättelsen om kvinnan, utan snarare språket, dramaturgin – den etablerade modellen.
– Den amerikanska surrealisten och punkförfattaren Kathy Acker är en viktig referens för mig. När jag hittade hennes författarskap kändes allt plötsligt väldigt enkelt – och mycket roligare. Hon bryter mot alla regler.
Varför handlingen är full av apor vet inte Malin Axelsson riktigt. Men hon har alltid varit intresserad av fantasy och science fiction, något som gjorde att hon tidigt drogs in i teaterns värld.
– Det är ett rum där det är möjligt att fysiskt träda in i andra verkligheter. Det är samma med litteraturen, den är en scen där man kan skapa vad som helst.
Ett mer surrealistiskt sätt att berätta betyder inte heller att berättelsen blir mindre verklig, tycker Malin Axelsson.
– Surrealisterna skriver om verkligheten och allt som ingår i den, drömmen, slumpen, fantasin: varför räknas det hela tiden bort? Surrealismen handlar om en intensiv verklighet där alla impulser, lek och spontanitet får ingå, säger hon, och menar att hennes arbete med dramaturgi för unga har fått den inställningen att blomstra än mer.
– Barn är väldigt bra på att låta världen vara så intensiv, säger hon.
Malin Axelsson
- Chef för Radioteatern. Tidigare konstnärlig ledare för Ung scen/öst och husdramatiker på Unga riks. Hon har skrivit för bland andra Stockholms stadsteater, Backa teater, SVT och Uppsala stadsteater. Pjäser i urval: Mitt hjärtas okända arkiv, Monsterkabinettet, Stålflikkan (Jösses flickor - Återkomsten), Mitt liv som detetktiv och Skitsjuk.
- Tillsammans med illustratören Klara Persson nominerad till 2014 års Augustpris med boken Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn.
