Han »ringmärker« våra loppisprylar
Allt fler hakar på trenden med loppis och secondhand. Det är ett miljövänligt, billigt, socialt och roligt sätt att hitta unika ting. Nu studerar forskare vad som händer med alla prylar som byter hem.
Emmaus Björkå ligger i ett sekelskifteshus på Linnégatan i Göteborg. Secondhandbutiken är en labyrint av rum fyllda med skivor, retrojeans, Lars Kepler-romaner, radioapparater, kaffekoppar …
Längst in står Staffan Appelgren, forskare vid Göteborgs universitet. Han spanar efter något att ringmärka. Lappen i hans hand uppmanar köparen att berätta vad som händer när föremålet lämnat butiken.
– Vi vill kommunicera med människor om prylar, nu slänger vi i väg ett bete och hoppas få napp.
Han stannar vid ett hålslag i gjutjärn med charmigt slitage. Bredvid står en estetisk motpol: En silvrig bordsklocka med plastclowner i grällt blått och rött. Båda är högintressanta.
– Folk kan nog köpa hålslaget för en industrihistorisk vurm. Jag inbillar mig att det kan vara kul i några månader, sedan säljs eller skänks det förmodligen igen. Plastklockan kanske riskerar att gå rakt i soporna i nästa steg.
Trenden att handla begagnat tog ordentlig fart 2012, visar siffror från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Svenska konsumenter köper secondhand i snitt en gång per kvartal. De som köper mycket begagnat är också storkonsumenter generellt.
Staffan Appelgren ser andrahandsmarknaden både som ett slags motpol till vanlig konsumtion och en förlängning av den. Lågt pris är en drivkraft. Men folk vill också hitta unika föremål med historia som känns miljömässigt bättre att köpa.
– Secondhandmarknaden erbjuder ett moraliskt sätt att bli av med prylar och ett moraliskt sätt att få kickarna av att konsumera.
I dag uppfattas det också allt mer som en brist på kreativitet att köpa nytt – det är för lätt.
– Då kan secondhandmarknaden erbjuda något som förstahandsmarknaden inte kan. Det kräver lite arbete att urskilja de coola prylarna bland allt annat.
Secondhand har förvandlats från specialintresse till folkrörelse. Ett tecken är att butiker som Emmaus numera finns på fina gatan. Ett annat är att loppisen gått från smal samlarnisch till att de flesta säljer och köper begagnat, oftare barnkläder och nyttoföremål än gamla saker.
– Många ogillar slit och släng, det skär i hjärtat att åka till tippen med fungerande prylar. Andra får skuldkänslor för att de köper för mycket, då känns det bättre om prylen kommer till användning igen, säger Maria Wiberg, vd på företaget Stockholmsmarknader.
Hon har arrangerat loppisar i femton år och ser dem som en spegel av samhället. Här går det att följa synen på miljö, olika trender och teknikskiften – cd-skivor är svårsålda när alla har musiken i datorn, medan vinylen fått en revival.
– Loppis är så mycket mer än att bara köpa och sälja grejer. Det blir en upplevelse när olika sorters människor samlas på en plats. De vanliga filtren är borta, man prutar och slår sig i slang med okända.
Bo Knutsson är expert i Antikrundan på SVT och har 40 års erfarenhet av gamla ting. Han tycker inte att det finns någon typisk loppiskund. Köparna är ett tvärsnitt av befolkningen: rika, fattiga, medvetna och omedvetna.
– Några av mina kolleger i Antikrundan kan aldrig åka förbi en skylt som det står loppis på. Det är ett dödligt gift för många. Själv tittar jag efter udda föremål – och, som alla andra: Om det finns något som är riktigt fel prissatt.
Han tror att de flesta köper på secondhand för att de gillar en pryl. Men vad folk gillar styrs ofta av modet.
– På loppis är det tydligt att svensken jagar i flock. Man vill ha fina blåbär från i år, med andra ord jagar alla Stig Lindbergs servisgods och kan betala 400 kronor för en kaffekopp som inte kostade något för 30 år sedan.
På Emmaus i Göteborg trängs Staffan Appelgren med barnfamiljer, pensionärer och ungdomar som synar myllret av prylar. En decimeterhög porslinsflicka med skimrande rosa klänning har en lapp om halsen – det är ett av 200 föremål som blivit ringmärkta sedan i februari.
Hittills har ett fåtal köpare lagt upp bilder och berättelser på sociala medier. Men den svala responsen är inte forskningsmässigt avgörande. Experimentet ingår i Re:heritage, ett större projekt på institutionen för globala studier.
– Vi ser ringmärkningen som en metodutveckling och en rolig grej. Om någon köper ett föremål kan det ta flera år innan det säljs, slängs eller skänks på nytt. Man får ge sig till tåls, som en fågelskådare, säger Staffan Appelgren.
12 tips på loppis och secondhand
- Malmö: Trollets loppis, trolletsloppis.se
- Simrishamn: Suckarnas gång, suckarnas.se
- Helsingborg: Kooperativ framtid, framtid-hbg.se/loppis
- Mellerud: Wandels handel, wandelshandel.se
- Göteborg: Kommersen loppmarknad, kommersenloppmarknad.se
- Lidköping: Lilla torget, lillatorget.com
- Linköping: Loppis i Djupdalen, loppisidjupdalen.se
- Stockholm: Solvallaloppis, solvallaloppis.se
- Leksand: BK:s Gammalt & Nytt i Insjön, blåklockan.com
- Berg: Inlandsloppan i Åsarna, inlandsloppan.se
- Vilhelmina: Magasin Mix, magasinmix.se
- Piteå: Repris återanvändningsmarknad, pitea.se/repris