Fin tonträff om svenskar i Norge
Kanada, USA, Mali, Norge och Argentina. Den här gången är filmspalten ovanligt kosmopolitisk. Först ut är Baron of Blood, eller Dave the Depraved, som han också kallas:
- Maps to the Stars. Den kanadensiske veteranen med de många smeknamnen, David Cronenberg, lägger här Hollywood på operationsbordet. Det är en klinisk, kanske inte hela tiden vådligt vass, men ändå gravt underhållande satir. Den dissekerar drömfabrikens extrema egocentricitet och patologiska framgångsmyt. Det är sannerligen inget nytt uppsåt, många har gjort liknande filmer förut, men favoriter som Julianne Mooreoch John Cusackser till att Cronenbergs bidrag hamnar i subgenrens övre skikt. (Bio 30/1)
- The drop. För fyra år sedan kom flamländaren Michaël R. Roskampmed det brutala dramat Bullhead som utspelade sig i den europeiska köttindustrins maffiakretsar. Filmen gav honom en Hollywoodbiljett och nu ser vi resultatet, ett stillsamt men skitigt gangsterdrama om en bartender som dras in i skumraskaffärer, och i ett förhållande med Noomi Rapace(eller hennes rollfigur då…). Inte lika unik och hårdslående som Bullhead(se den!) men klart sevärd. (Bio 20/2)
- Timbuktu handlar om det tyvärr aktuella temat om jihadismens och fundamentalismens skadeverkningar. Regissören Abderrahmane Sissakosdrama utspelar sig i nämnda stad och angriper problemet med lite annan uddän vanligt. Visst är det en våldsam historia, men regissören lyckas framför allt spegla det absurda i alla bisarra regler som »de rättrogna« påtvingar den vanliga befolkningen. Udda och sevärt. (Bio 20/2)
- Svenskjävel. Skådespelerskan Bianca Kronlöf är kanske mest känd för sina SVT Flow-sketcher i Snubben och Full patte, men nu visar hon att hon klarar av att bära en hel långfilm alldeles själv. Här spelar hon en av de många unga svenskar som gästarbetar i oljestaten Norge. Relationstrubbel, klasskrockar och full tonträff i agerandet, i en debutfilm signerad Aftonbladets skribent Ronnie Sandahl. (Bio 27/2)
- Wild Tales. Argentinsk, men universell, svart humor om hur en liten tuva kan stjälpa ett helt lass med goda föresatser. Visst kan jag sakna en berättarram, eller en samlande slutkläm, men de här halvgalna novellfilmerna om döden är så fyndiga och roliga att det går alldeles utmärkt att ta dem som de är. (Bio 27/2)
Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist