Film om flyktingförvar ska få i gång våra känslor
Lisa Aschan gjorde succé med sin debutfilm Apflickorna. I Det vita folket tar hon med publiken till ett underjordiskt fängelse, och undersöker vad systemet gör med människor på flykt.
En höstmorgon strax innan hennes andra långfilm ska ha premiär är Lisa Aschan glad och peppad inför att få visa vad hon arbetat med sedan sist. Fyra år har gått sedan Apflickorna blev välkomnad som en ny vår för svensk film. Lisa Aschan berättar om hur hon gick vidare:
– Egentligen skulle jag göra en helt annan film. Men så fick jag reda på att det finns något som kallas flyktingförvar. Och då blev jag intresserad. Jag tänkte att de här rummen borde kunna vara en plats där hela problematiken kring migration blir väldigt tydlig.
Efter att ha kämpat ganska hårt lycka-des Lisa Aschan få tillträde till flyktingförvar, där människor hålls inlåsta i väntan på att lämna landet. Förvaren är som fängelser, säger hon, nästan omöjliga att ta sig ur.
– Men de som arbetar där måste vara lika mycket vårdare som fångvaktare.
Lisa Aschan gick hela arbetsdagar bredvid de anställda och fick en allt tydligare bild av hur dubbel yrkesrollen är för dem som jobbar på förvar. Hon fick också själv prova på den, en natt när det var ont om personal. Mot reglerna fick hon rycka in under en incheckning:
– Den här killen kom in med två civilpoliser. Han var helt i upplösningstillstånd, skakade i hela kroppen. Poliserna satte honom ned på stolen mitt emot mig. Och så tittade han upp och sa, på flytande svenska: »Vad har jag gjort? Varför låser ni in mig?«
Händelsen blev en vändpunkt. Ett tydligt märke från vilket Lisa Aschan kunde berätta historien om Alex som, på väg att handla frukost, blir gripen och förd till det rymdstationsliknande fängelse som är Det vita folkets förvar.
– Fram till dess hade jag på något naivt vis inbillat mig att jag kunde vara neutral, säger Lisa Aschan, och lutar sig fram över kafébordet när hon beskriver händelsen som i något omskriven form är filmens inledningsscen.
– I det ögonblicket insåg jag att oavsett om jag vill det eller inte så är jag en del av systemet. Och jag tillhör den delen som har makten. Jag tänkte »vad kan jag göra med makten som jag har?« Jag kan göra en film.
Skådespelarna använder aldrig ordet »förvar«. Däremot talar fängelsedirektören Viktoria om intagna som ska »verkställas«, det vill säga tvingas resa hem. För Lisa Aschan blev språket, ordvalen, en viktig nyckel för att hon skulle kunna skildra obehaget som förvarets anställda ofta verkade känna inför sin egen ställning:
– Hela retoriken speglar hur människorna där försöker dölja sin makt, förklarar hon.
– Det är lättare att säga att någon är »ensamkommande« än »ett barn som kommer hit utan sina föräldrar«. Det är lättare att säga »flyktingströmmar« än »desperata människor som flyr för sina liv«. Det handlar om att hitta ett sätt att kunna tala om saker utan att få panik.
– Den person som tagit beslutet om att någon ska utvisas är ju aldrig samma som den som presenterar det. Om makten är abstrakt så blir allt lättare för den som har den otacksamma uppgiften att framföra budskapet.
Det vita folket talar heller aldrig om Sverige. Fångarna säger att de »måste lämna landet«, men ingen vet vilket land de talar om. Förvaret ligger under jorden, och spelades in i verkliga bunkrar som byggdes som skyddsrum under kalla kriget. I de få scener som är tagna utomhus är det snö. Men ingenting avslöjar mer specifikt var filmen utspelar sig. Också det var ett medvetet val:
– Jag har inte varit intresserad av att göra en politisk film eller söka någon syndabock. Jag ville berätta om människor som befinner sig i stormens öga, säger Lisa Aschan.
Hon säger att många människor, precis som hon själv, nog har insett att vi inte längre kan vara neutrala inför den situation som världen befinner i.
– Drömscenariot för mig skulle vara om människor kan använda Det vita folket som en projiceringsyta för sina känslor och tankar. Och kanske också fråga sig »Vad kan jag göra?«
Lisa Aschan
- Utbildad regissör vid Den danske filmskole i Köpenhamn. Gjorde innan långfilmsdebuten med Apflickorna flera uppmärksammade kortfilmer, bland annat In transit och Fuck the rapist!
- Apflickorna har fått flera tunga priser. Bland annat en Guldbagge för bästa film.
- I Det vita folket har hon återigen arbetat med fotografen Linda Wassberg och producenten Anna-Maria Kantarius. I rollerna syns bland andra Vera Vitali, Pernilla August och Issaka Sawadogo.
