Festival ger filmen nya chanser
Biobranschen närmar sig en monopolsituation. Det riskerar att gå ut över smal kvalitetsfilm. De svenska filmfestivalerna kan få allt större betydelse för filmklimatet.
Nu har portarna precis slagit igen bakom Göteborgs trettioförsta filmfestival. Inledningsfilmens biljetter såldes som vanligt slut på några minuter. I år var det Ping-pongkingen av Jens Jonsson som fick äran som första film på anrika biograf Draken vid Järntorget. Roy Andersson var där, kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth var där, hennes företrädare Leif Pagrotsky var också där. Medan publiken sakta fyllde salongen spelade två killar pingis på scen.
Filmen handlar om en lillgammal norrbottning med pingis som livsfilosofi. Filmen både berör och gräver fram barndomsminnen hos publiken; om tillkortakommanden, om syskonkonkurrens och om en förälder som inte är att lita på.
Under tio dagar visas på festivalen närmare 450 filmer från 60 olika länder, allt från mainstream till smala filmer som dokumentären En enastående studie i mänsklig förnedring av Patrik Eriksson, filmad med en mobilkamera.
Från mycket smalt till kvalitet
I Göteborg har filmfestivalen gått från att visa riktigt smala filmer för cineasterna till ett evenemang där även ovana biobesökare numera hittar till de så kallade kvalitetsfilmerna. I takt med att festivalen vuxit har allt fler celebra gäster hittat hit, men bioarenan har också utvidgats till det nybyggda biokomplexet Bergakungens salar.
Göteborgs filmfestival är också en tummelplats för filmmakare från hela landet. Till huvudstadens filmfestival går man främst för att titta på film, medan man åker till Göteborg för att träffas. Samtalet och den filmpolitiska debatten frodas.
För filmproducenten, tillika göteborgaren, Annika Hellström är filmfestivalen viktig. Här kan hon sälja in filmprojekt, söka finansiärer och träffa medarbetare som hon ibland bara pratat med på telefon.
– Det är som en stor mässa. Alla i Filmsverige har en anledning att åka hit. Filmarbetet är i många stunder ett projekt och ett ensamarbete. Därför är det skönt att en festival som denna kan finnas utanför Stockholm.
Dessutom ger festivalen en chans till fortbildning för filmarbetare, i och med att det finns seminarier om allt från kommunernas ansvar att visa kvalitetsfilm till skolbio, säger Annika Hellström.
– Debattklimatet har blivit bättre med åren och både publik och bransch kan delta. Allt detta tillsammans påverkar filmklimatet i slutändan.
Vill ge mer pengar till festivaler
Cissi Elwin, vd för Filminstitutet, är benägen att hålla med. Hon tror att festivalerna är ett sätt att lotsa kvalitetsfilm ut till biograferna. Det är en av anledningarna till att stödet för exempelvis Stockholm filmfestival nyligen höjts från 190000 kronor till en halv miljon. I mars kommer Cissi Elwin föreslå att det delas ut ännu mer pengar till landets filmfestivaler. Tanken är att det ska bidra till att vi får ett kvalitetsutbud av film från hela världen till Sverige. Helst då smala filmer, som inte har någon distribution.
Och den injektionen kan behövas. Många i den svenska filmvärlden menar att den minskade konkurrensen på biofronten är på väg att leda till ett likriktat utbud av breda, publikdragande filmer.
En av dem som ser en sådan utveckling är Mattias Nohrborg, tidigare vd på företaget Triangelfilm, som tog över Sandrews biografkedja – som blev Astoria – och som sedermera gick i konkurs. När SF köpte upp resterna förstärktes monopolställningen, något som han tycker är ett stort problem.
– Monopol är motsats till konkurrens. Det innebär att vi har en bedömare, en röst och ett par ögon, vilket i sin tur ger ett snävare utbud på biograferna. De sex, sju personer som köper in film till Sverige i dag åker alla till samma festivaler runtom i världen och där bestämmer de vilka filmer som ska få distribution i Sverige. Det finns ingen business i att köpa in smala filmer till biograferna. Dessutom visas majoriteten av festivalfilmerna bara på festivalerna. De kommer sällan ut till andra biografer i landet.
Däremot tycker Mattias Nohrborg att festivalerna har en viktig roll som folkbildare. Och de stimulerar honom och andra biobesökare.
– Men man ska inte göra sig någon illusion om att man radikalt kan förändra filmkulturen i landet med hjälp av filmfestivaler, poängterar Mattias Nohrborg.
SFs dominerande ställning kan innebära att filmfestivalerna blir en allt viktigare arena för filmvisning i framtiden. När smal film och annan kvalitetsfilm får svårt att ta plats på landets biografer letar sig udda filmer från världens alla hörn i stället till filmfestivaler som de i Göteborg och Stockholm. Den genomsnittlige festivalbesökaren är inte nödvändigtvis cineast längre, utan en vanlig biobesökare som gillar att se bra film.
GÖTEBORGS FILMFESTIVAL
*Start: 1979
*
Antal filmer: 450 från 60 länder
* Sålda biljetter: 118 000
* Kommunalt bidrag: 2,5 miljoner kronor
* Bidrag från Filminstitutet: 900 000 kronor
* Årets tema: Mexiko
* Tid: Från slutet av januari och tio dagar framåt
* Biljettpris: 65 kronor
* Läs mer: www.filmfestival.org. Sifforna gäller 2007, förutom bidragen som gäller för 2008