En man som inte kan hålla käften
Özz Nûjen firar 15 år på stand up-scenen med föreställningen »Sveriges historia«. Publikt möter en komiker som hatar hyckleri och som inte väjer för allvaret ens när det ska vara roligt.
Det är något visst med tomheten i en teatersalong mellan föreställningar. En känsla av att stillheten är bedräglig – snart ska bänkraderna fyllas på nytt, snart är här liv och rörelse igen. Men inte nu. Rivals 700 röda sammetsfåtöljer gapar tomma när Özz Nûjen en måndagseftermiddag visar in i salongen och väljer en stol allra längst fram, på första parkett. På scenen där det just nu bara står en bricka med mineralvattenflaskor har han och kollegan Måns Möller inom kort premiär för showen »Sveriges historia«.
– Vi tyckte att det var ett ämne som låg i tiden, säger Özz Nûjen.
– Känner man inte till sin historia förstår man inte varför vi är de vi är i dag. Bara en sådan sak som att vårt Sverige fram till 1940-talet var ett utvandrarland ger perspektiv på tillvaron.
I sina föreställningar har Özz Nûjen tidigare tagit upp sådant som svensk vapenexport, rasism och diskriminering på arbetsmarknaden. I »Dålig stämning« (2012) återgav han familjens flykt från Turkiet, där pappan var engagerad i kampen för kurders rättigheter. Özz Nûjen var åtta år gammal när mamman flydde med honom och hans fyra syskon.
Inte ens då kunde han vara tyst, berättar han. I »Dålig stämning« beskrev han hur han, trots mammans förmaningar, plötsligt börjar hosta och låta under flykten över minfälten mellan Turkiet och Syrien: »Allt stelnar till (…) Mamma har sagt att just i det ögonblicket åldrades hon fem år. Men av någon outgrundlig anledning var det ingen som hörde oss. Vi kom över helskinnade.«
Minorna var tillverkade av Bofors, berättar han. Alla i publiken är tysta. Allvaret biter. »Och jag kan fortfarande inte hålla käften«, avslutar han och publiken skrattar lättat.
Det är inte bara kul att se Özz Nûjen. Jag frågar om han ser sig själv som en folkbildare.
– Nej, jag ser inte mig själv som någonting. Jag känner inte att jag måste bilda folk. Jag känner att jag måste ha kul, samtidigt som jag säger något som jag tycker är kul och angeläget. Men folkbildare... Nej. Det får stå för folk i så fall. Vad jag än säger har folk olika uppfattning om det.
Özz Nûjen, som efter flykten från Turkiet växte upp i Rinkeby i norra Stockholm, är utbildad skådespelare och arbetar fortfarande som det till och från. Men sedan 15 år tillbaka är det främst inom stand up han har försörjt sig. Debuten gjorde han på Engelen i Stockholm våren 1999.
– Första gången gick det ganska bra. Andra gången gick det rent ut sagt åt helvete. Det var så dåligt att klockorna stannade. Hade det varit min första gång hade det nog inte blivit något mer. Men nu började jag fundera: Vad var det som gjorde att det inte funkade? Jag hade samma material, det var på samma scen... Tredje gången gick det lite bättre.
Så fortsatte det. Snart arrangerade Özz Nûjen egna klubbar och tog initiativ för att få scenen att växa. Utbildningen StandupStar, SVT-programmet Stockholm Live och Svenska standup-galan var några av de projekt han drog i gång.
– För att saker ska leva måste man ha en historia, man måste bygga legender, institutioner, traditioner och så vidare. Nu finns det. Nu är det andra som tar över, andra som fortsätter, samtidigt som vi äldre tvingas bli bättre av konkurrensen.
Vad har du själv lärt dig under de här åren?
– Att man ska vara sig själv. Och ärlig. Om ett skämt inte funkar, låtsas inte som att det gjorde det. Håll inte på och ljug för dig själv. Publiken märker det.
Den nya föreställningen handlar inte om hans egen, utan om hela Sveriges historia. Det är slående, säger Özz Nûjen, att »så fruktansvärt mycket historia är skapad av män, för män, för att behålla männens makt«.
– Och där står vi, två män, och skämtar återigen om att kvinnor inte syns i historien. På ett sätt spelar det ingen roll vad vi säger, vi är en del av problemet. Det enda vi kan göra är att erkänna det. Det är första steget mot att förändra något.
Han säger att han försöker göra så gott han kan, i en värld som är orättvis och full av diskriminering.
– Det är bra att göra så gott man kan. Jag gör fel, jag ljuger, jag hycklar, jag är sexistisk ibland, men jag vet om det och jag försöker lära mig av det.
Özz Nûjen
- Ålder: 40 år.
- Bor: Stockholm.
- Aktuell: Med showen »Sveriges historia«, som han gör med Måns Möller. Premiär 5 november på Rival i Stockholm. Spelas sedan även på Draken i Göteborg.
- Skrattar åt: Måns Möller, Amy Schumer, Bill Burr, David Batra, Johan Glans, Marika Carlsson, Ann Westin och Patrik Larsson. Om den sistnämnde säger han: »Han är lite mindre känd, men en otroligt rolig komiker. Han kör en karaktär som heter Karsten Torebjer, en dansk spökjägare som pratar låtsasdanska. Det är jättefjantigt, och jättekul.«
