Bögkärlek i villaidyll
En filmkyss mellan två män räcker fortfarande för att skapa helsidor i kvällspressen. Regissören Ella Lemhagen är förvånad över hur lite det krävs för att provocera.
Patrik 1,5 är årets kanske gulligaste svenska film. En sockersöt romantisk komedi om ett kämpande par som tillsammans övervinner barnlöshet, en äktenskaplig kris och otrevliga grannar. En nästan lite väl rar historia, om det nu inte var för den lilla detaljen att paret heter Göran och Sven i förnamn.
Just blandningen mellan det hypernormala och det avvikande var det som fick regissören Ella Lemhagen att tända på filmidén. Patrik 1,5 bygger från början löst på en pjäs med samma namn, och för Ella Lemhagen räckte det att få handlingen sammanfattad i en mening för att hon skulle gå igång på projektet.
– Två bögar som ska adoptera ett barn, och förväntar sig att få en 1,5 år gammal pojke, men som i stället får ta hand om en 15-åring. Jag kände direkt att jag blev intresserad. Vad skulle hända? Hur skulle det gå?
Storyn passade dessutom in i ett koncept som Lemhagen funderat på redan tidigare. Att göra en klassisk kärleksfilm där hon skulle frossa i genrens alla typiska ingredienser, men där två killar skulle spela huvudrollerna.
– Det händer något med genrekonventionerna när det är två män som faller i varandras armar i stället för en kvinna och en man. Egentligen betyder det ju exakt samma sak, men effekten blir en helt annan hos publiken. Man kan tycka att det är märkligt att folk reagerar på det, men just därför är det så intressant att testa.
Känd för »Tsatsiki«
Ella Lemhagen har gjort sex filmer på tolv år. Sina största kommersiella framgångar fick hon med Tsatsiki, morsan och polisen 1999, och det är främst för sina barn- och ungdomsskildringar som hon gjort sig känd. Senast med Tur & retur 2003. Men efter den filmen har det varit tyst ett tag. Med viss erfarenhet av svenska filmarbetare är jag förberedd på lite gnäll om det bistra svenska filmklimatet, men svaret blir snarare det motsatta.
– Det beror inte på att jag har fått avslag på mina idéer. Jag har nog faktiskt aldrig fått nej till något projekt som jag verkligen velat göra. Däremot har jag blivit mer restriktiv själv, även till mina egna uppslag. Jag har lämnat lekstugestadiet och vill ta ett större helhetsansvar för att filmen verkligen ska fungera i alla led. Under de fem år som gått sedan jag gjorde min förra film har jag utvecklat ytterligare tre projekt som jag ska göra längre fram. Ja, och så fick jag barn mitt i alltihopa också.
Tillbaka till villaområdet
I Patrik 1,5 återvänder Ella Lemhagen till en av sina favoritmiljöer – det svenska villaområdet. En plats som hon utforskade redan i debutfilmen Drömprinsen 1996. De där hypersvenska områdena där bara nyansen på väggarna skiljer husen åt.
– När man är ute och letar miljöer till filminspelningar så hamnar man ofta i sådana här villa- eller kedjehusområden. Kanske är det för att jag själv aldrig bott så som jag är så fascinerad av dem. Jag har så svårt att förstå att man vill bo i ett område där allt är så lika. I just den här filmen är det förstås extra tacksamt att den utspelas i ett område där det finns mamma, pappa, barn i identiska hus överallt, och så låter man en annan sorts familj flytta in.
I filmen gör Torkel Petersson rollen som Sven, en lite bufflig man som tidigare levt ett straight liv med fru och barn. Gustaf Skarsgård spelar hans lite yngre make Göran, som längtar efter just det liv som Sven lagt bakom sig. Med villa, barn och en välansad trädgård. Men från början var Ella tveksam till att ha med Gustaf i filmen. Hon tyckte att han var lite för ung för att vara trovärdig i rollen. Tills hon lät honom provfilma tillsammans med Torkel. Och kemi uppstod.
– Jag trodde från första stund på att de var jätteförälskade i varandra, och så var det inte med några andra som provspelade. Däremot la flera skådespelare sig till med manér när de skulle spela en bög. De var fjolliga på ett sätt som bara blev jätteytligt. Det intressanta är ju karaktärerna – vem de är, vad de vill och vad som är deras längtan eller problem.
Provocerar mer än väntat
Det är med viss förvåning som Ella Lemhagen följt en del av förhandsreaktionerna på filmen. Helsidor i kvällspressen om att Torkel och Gustaf kysstränat inför kärleksscenerna. Och så småningom har hon förstått att filmen är mer radikal än hon egentligen trodde.
– Jag har insett att Patrik 1,5 nog är politisk på något sätt. Mycket mer så än vad jag själv förstod när jag skrev manuset. Jag hade förväntat mig att en del kanske skulle bli provocerade av idén om två bögar som vill skaffa barn. Men jag har börjat förstå att det räcker med att filmen handlar om två bögar för att folk ska reagera. Oförargliga saker som att Torkel och Gustaf kysser varandra blir jättestora. Som när vi fortfarande höll på att spela in och en kvällstidning stod i buskarna och plåtade en paparazzibild när de två typ tar på varandra. Och när vi har visat filmen för biografägare så säger en del att de aldrig skulle kunna visa den i sin stad, för vem skulle våga köpa biljetter till en sån här film.
Men det finns ju trots allt en del hångel i filmen. Var det en svår avvägning att avgöra hur sexigt det skulle få bli?
– Det skulle kännas väldigt konstigt med en kärleksfilm utan kärleksscener. Och visst, jag hade förstått folks reaktioner om det varit grova sexscener i filmen, för det kan väl vara en provocerande vem som än gör dem. Men det här är en ganska snäll och oförarglig romantisk komedi. Å andra sidan är det förstås intressant – och politiskt – hur konventionerna ser ut, och hur lite det krävs för att provocera människor.
