Blair och Bush i Polanskis senaste
Fredrik Sahlin hyllar den suggestiva krigsfilmen Lebanon, som till stor del utspelar sig inuti en stridsvagn.
Att Roman Polanski under höst och vinter hamnade i blåsväder igen på grund av sitt övergrepp för 30 år sedan på en tonårsflicka har väl få missat. Men han har faktiskt knåpat ihop en ny film också. Och det blev verkligen en hel del knåpande. På grund av nämnda brott, och att han flydde USA för att slippa straff, har han inte kunnat spela in The GhostWriter på den amerikanska ostkusten där den litterära förlagan utspelar sig. I stället har tyska miljöer byggts om till att likna amerikanska, ön Sylt fick porträttera Marthas Vineyard och det galanta strandhuset, där en stor del av filmen utspelar sig, byggdes helt i studio. Och när Polanski befann sig i Schweiz, som har ett utlämningsavtal med USA, blev han slutligen haffad och satt i finkan – där han slutförde klippningen av filmen. Men The GhostWriter, som berättar om spelet kring den före detta brittiske premiärministern Tony Blairs samarbete med president Bush i samband med Irakkriget, blev bra ändå. (Bio 16/4)
— •l• —
Bra, är en grav underdrift när det gäller den svårartat suggestiva krigsfilmen Lebanon, som i sin förmåga att frammana klaustrofobi får ubåtsdramat Das Boot att framstå som en landskapsmålning. Skådeplatsen är minst sagt begränsad, vi befinner oss i princip hela tiden inuti en mörklagd och oljig stridsvagn, men den psykologiska spännvidden är desto vidare. I huvudrollen: fyra soldater i olika grad av motivation och en ständigt närvarande insikt att krig är vansinne. Nej, det är inget scoop, men det tål att upprepas. (Bio 9/4)
Clint Eastwood är en gammal favorit, som ju gick från att vara bespottad (nåja) actionhjälte till aktad regissör, ger sig nu med
Invictus ut på hal is. Hur går man till väga för att på ett intressant och nytt vis skildra en man som samtidshistorien inofficiellt utnämnt till Frälsaren nummer två? Om man ska döma utefter Eastwoods bild av Nelson Mandela sitter han inte inne med svaret på den frågan. Högstämda idolporträtt blir sällan sevärda. (Bio 9/4)
— •l• —
Långt från historiska män och brutal världspolitik hittar vi dokumentären Blood Calls You, där debutregissören Linda Thorgren utkämpar sin egen strid mot en man som misshandlar henne, en impotent samhällsapparat och ett ont socialt arv. Den lite krångliga titeln syftar på en av de många upptäckter som regissören gör under denna väldigt akuta och personliga film; att hon är den fjärde generationen kvinnor som blivit ihop med våldsamma män. Stundtals mer självterapi än en gedigen berättelse men hela tiden engagerande. (Bio 9/4, dvd 21/4)
Sin nombre var en av höstens främsta filmer på svensk biograf, men den blev kortlivad på repertoaren, som ju ofta fallet är när det inte handlar om debila svenska komedier eller amerikanskt våld. Så ta chansen nu och se detta välberättade och nerviga drama om ett ungt udda par på flykt genom Mellanamerika, från utsiktslös gängtillvaro mot
USAs hägrande konturer i norr. (dvd 21/4)
Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist.
Han tipsar om film och dvd i ST Press.