Ulrika Fjällborg: De som har mest att bidra med smiter undan
Ulrika Fjällborg tycker inte om när de som har mest smiter från att betala skatt. Man får rätt mycket för pengarna man betalar i skatt, skriver hon i en krönika.
I förra veckan skrällde det till i världens maktelit. En skattesvindel världen inte sett maken till uppdagades i the Panama Papers. 376 journalister i den internationella organisationen ICIJ har gått igenom 11,5 miljoner dokument och avslöjat ett avancerat system av brevlådeföretag som advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama står bakom. Världens förmögna har snuvat resten av oss på miljarder och miljarder av gemensamma välfärdspengar. Hur många Watergate-affärer det resulterar i återstår att se.
Jag är frilansjournalist – och därmed egenföretagare. Och ja, jag kan konstatera att det är dyrt med skatt.
Vid den senaste genomgången med min egen redovisningskonsult visade det sig att mitt lilla relativt nystartade tjänsteföretag och dess enda anställda, nämligen jag själv, dragit in en bit över 800 000 kronor på ett år. När året
summeras står det klart att Ulrika Fjällborg får 415 000 för ett års ihärdigt slit och staten – samma summa: 415 000.
I samma veva har jag dessutom som oavlönad fogde samlat in runt 125 000 kronor i moms till staten.
Hälften. Det kan tyckas mycket. Jag har intervjuat företagare som mellan skål och vägg mumlat att skatt är stöld.
Men vet ni – jag tycker faktiskt att jag får rätt mycket för de pengarna.
Jag kom till världen i trygga händer på sjukhus och har fått både BVC- och sjuk- och tandvård hela min barndom, till det medicin och vaccinationer, till och med fluorsköljning på skoltid. Skolgång i tolv år, därefter universitetsutbildning och väldigt förmånliga lån till min försörjning. Hur många kommunala bibliotek, simhallar, fotbollsplaner har jag inte slitit på under min uppväxt? Hur många välasfalterade och plogade vägar har jag inte nött på cykel, i bil och buss? Hur mycket rent vatten rätt ur kranen har jag inte druckit?
Med två barn har jag och maken varit föräldralediga – och återigen fått BVC, sjuk- och tandvård, medicin och vaccinationer, VAB – dock ingen fluorsköljning. Sedan förskola och nu skola.
Eftersom alla mina landsmän får detsamma löper jag lägre risk än de flesta människor i världen att utsättas för brott.
Det kostar att bygga bra samhällen. Men det är grunden för bra liv. Så jag är gärna med, trots att det kostar. Då blir jag lite sur om de som har mest att bidra med smiter. Om det känns som mycket pengar för den som betalar, svindlar det när man ser vad vi alla förlorar.
Enligt Uppdrag granskning, ICIJs svenska team i Panama Papers, har svenska företag och privatpersoner snuvat staten på 46 miljarder kronor i skatt. Varje år. 46 miljarder, eller förskola för 344 000 barn – i dag två av tre förskolebarn, eller 120 000 undersköterskelöner. 46 miljarder är mer än hela det svenska mellanstadiet kostar, det är 40 gånger statens stöd till all barn- och ungdomsidrott.
Man kan ha åsikter om storleken, men skatt är faktiskt inte stöld. Det är ett politiskt handslag på hur vi finansierar samhället. Skatt innebär ett inbetalningskort. Men ordet betyder också en rikedom, en kista med guld.
Ulrika Fjällborg,
frilansjournalist
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.