Stig Fredrikson: Hitta kronprins blir Putins nya huvudvärk
Putin har så blivit pass synonym med Ryssland att det kan bli svårt att hitta en efterträdare, skriver journalisten Stig Fredrikson.
Kanske blev Vladimir Putins seger i det ryska presidentvalet större än vad till och med han själv hade räknat med.
Förklaringen? Utbrett valfusk, men troligen ändå mindre än för sex år sedan. Viktigare var att lokala makthavare och arbetsgivare utsatte medborgarna över hela Ryssland för ett enormt tryck att gå och rösta.
Mardrömmen för Kreml var att alltför många väljare skulle stanna hemma därför att de upplevde att valet var avgjort på förhand. Nitiska befattningshavare ville därför göra sin president en tjänst – och försäkra sig själva om fortsatt jobb – genom att med lock och pock få folk att rösta.
Men allra viktigast var att Vladimir Putin under sin långa tid vid makten (bara Stalin har suttit längre) har lyckats göra sig oumbärlig för en stor majoritet av det ryska folket.
Genom en intensiv propaganda i många år, inte minst i de statskontrollerade tv-kanalerna, har Putin fått en roll som landsfader. Han har på nytt gjort Ryssland till en fruktad stormakt i omvärlden och på hemmaplan gett medborgarna ett bättre materiellt liv.
Putin har helt enkelt blivit synonym med Ryssland. ”Utan Putin inget Ryssland” som en av hans närmaste män sade häromåret. Stabilitet i Putins Ryssland betyder inte – som hans kritiker menar – stagnation, utan i stället lugn och ro i landet. Och den stabiliteten ville väljarna inte rucka på.
Putins tolkning är att han har fått ett ännu starkare mandat från folket. Frågan är nu vad han ska göra med det mandatet. I sina första kommentarer lovade han att ge medborgarna en högre levnadsstandard. Men han sade inget om hur det ska gå till.
Den ryska ekonomin är i starkt behov av reformer. Det halverade oljepriset de senaste åren har slagit hårt mot statens inkomster. Den militära upprustningen har genomförts på bekostnad av satsningar på skola, hälso- och sjukvård och infrastruktur.
Samtidigt har Putin försummat att diversifiera näringslivet bort från det ensidiga beroendet av råvaruexport. Han förlitade sig alltför länge på de höga olje- och gaspriser som möjliggjorde en stadig ekonomisk tillväxt.
Nu går inte det längre. Ryssland skulle behöva reformer i form av mindre statlig kontroll över näringslivet, ett bättre investeringsklimat, mindre korrumperade institutioner och garantier för privat äganderätt.
Men Putin är ingen vän av reformer. Ett oberoende rättsväsende och en effektiv kamp mot korruptionen skulle kunna äventyra hela grunden för Putins styre, där en liten elit runt honom har kunnat berika sig ofantligt.
Putin har gjort sig oumbärlig. Men under de kommande sex åren måste han ändå börja förbereda Ryssland för en tid utan honom. Hans svåraste uppgift blir att peka ut en efterträdare som både kan garantera att inget ont vederfars Putin själv och att hans maktsystem lever vidare.
Risken finns att olika maktgrupper börjar kämpa om hur Ryssland ska styras efter Putin.
Stig Fredrikson, journalist och författare
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
