Selma Brodrej: Ta chansen att se på jobbet med ledighetens ögon
Enligt mina algoritmer är slutet av sommaren det riktiga nyåret. Bloggare och influencers som jag följer på sociala medier talar om den kommande hösten som en nystart, ett tillfälle att förändras. De presenterar sina ”nyårslöften” som ofta cirkulerar kring lugna morgnar med en kopp matcha-te, egentid och att prioritera det som får dem att må bra. Jag är spontant anti. Hela idén om jaget som ett renoveringsprojekt skrämmer mig. Det räcker med hysterin kring det nyår vi redan måste genomlida varje år.
Samtidigt finns det något med sommaren, i alla fall för oss som har privilegiet att faktiskt vara lediga då, som gör något med perspektivet på det som annars är ens vardag. Det spelar ingen roll om semestern inneburit skamlösa resor till Sydeuropa, regniga dagar i stugan på landet eller, som i mitt fall, några rastlösa och rutinlösa veckor i stan. Bara det faktum att livet följer en annan rytm än i vanliga fall gör att det skapas ett utrymme att få syn på saker när allt återgår till det normala.
Postsemesterblues är något många av oss kan relatera till. En känsla av alltings meningslöshet den första arbetsveckan. När jag läser på om tillståndet hittar jag främst råd om vad man ska göra för att skaka av sig det. Experterna tipsar om att starta den första arbetsveckan på en onsdag och att redan då ha en ny ledighet inplanerad. Om att hålla den första dagen på jobbet fri från möten och att akta sig för övertidsarbete. ”Acceptera att det tar tid att komma upp i varv igen”, läser jag på sajten Suntarbetsliv.
Jag leker med tanken på att vända på det. Att inte acceptera att det tar tid att komma upp i varv igen. Att sträva efter att hålla kvar i bluesen i stället för att försöka göra sig av med den så snabbt som möjligt. Inte för att det är eftersträvansvärt att vara deprimerad eller att hata sitt jobb, utan för att semesterns distans från arbetslivet kan rymma plats för sanningar. Sanningar som vi inte ser när vi är mitt uppe i vår vardag, men som tydliggörs när vi kommer tillbaka till den efter ett uppehåll.
Kanske är bluesen inte bara ett tecken på att det är skönt att vara ledig, utan på att något på ditt jobb inte är som du vill att det ska vara. Något som du, de första veckorna efter semestern, har ett unikt tillfälle att få syn på och förändra.
Jag skäms lite för att erkänna det, men bloggarnas idé om höstens inträde som det riktiga nyåret har sina poänger. Ett nyårslöfte om att äga din postsemesterblues och, när du är fullkomligt uppfylld av denna känsla, observera din arbetsplats kan eventuellt göra dig lyckligare. Eller åtminstone mer tillfredsställd.
Selma Brodrej är kulturskribent på Dagens ETC.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
