Maria Hagström: I pandemins spår blir utanförskapet större
I en husvagn vid en hamn i Södertälje bor Magdalena och hennes sambo Mikael. De senaste månaderna har hon spenderat ovanligt mycket tid i husvagnen. Hon är orolig – hjärtproblem innebär en ökad risk för allvarlig covid-19. Hon vill inte hamna på sjukhus, hennes förtroende för olika samhällsinstanser är lågt. ”Skulle jag få lika bra vård som någon av högre rang?”, undrar hon.
Hon lämnar husvagnen då och då för att sälja Situation Sthlm utanför en matvarubutik. Det är parets enda inkomst, eftersom de ”inte orkar bråka med myndigheter mer”. Att sälja tidningar handlar för dem inte bara om ekonomi, det handlar om sysselsättning och att de mår bra av kundkontakten. Men det går sämre att jobba under coronakrisen. Och de flesta stödpaket når inte gatan.
Magdalena upplever att det finns folk som håller avstånd till henne, mer än vad som behövs. Det är mer än två meter av rädsla och förutfattade meningar. Många bryr sig, absolut! De pratar en stund och går till apoteket åt henne. Men hon har hört personer säga att hemlösa människor är skitiga och sprider sjukdomar. ”Viruset struntar i om du är hemlös eller överklass”, påpekar hon.
Samhällsklass kan däremot påverka hur viruset slår mot en, på grund av sämre hälsa och förutsättningar för karantän.
Också möjligheterna till gemenskap har minskat under våren. Den som redan upplever ett utanförskap kan känna sig ännu mer utanför samhället.
Platser där hemlösa människor normalt kan umgås över en måltid, tvätta kläder eller använda en dator för att till exempel sköta myndighetskontakter, kan nu i stället bara erbjuda en pratstund vid ingången och ett matpaket i handen. På vissa ställen är antalet som kan komma in begränsat. Organisationer som jobbar för att inkludera människor i samhället har tvingats att delvis pausa sitt arbete. Dörrar är inte lika öppna, de står på glänt. Ibland är de helt stängda.
Visst har myndigheter gjort insatser, såsom att akutboenden i Stockholm håller öppet dygnet runt, platserna har utökats något och placeringar på två veckor beviljas nu. Men coronakrisen kan göra att processen ut ur hemlöshet, psykisk ohälsa eller missbruk fördröjs.
Pandemin kommer att få konsekvenser långt efter att smittan försvunnit, inte minst på det psykiska planet. Det kan i sig leda till död. Samhället måste ha en bred beredskap för det och skapa det förtroende som behövs för att människor ska få det stöd de har rätt till. Det är viktigt att vi ser längre bort än två meter. Både för dem som redan lever i hemlöshet och för dem som riskerar att hamna där på grund av arbetslöshet och psykisk ohälsa som i sin tur kan leda till problematiskt alkohol- och narkotikabruk eller kriminalitet. Utanförskapet riskerar att växa, för fler än Magdalena.
Maria Hagström, frilansjournalist och reporter på Situation Sthlm.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.