Johanna Palmström: Människan är mer än sitt arbete
Hamburgerkedjan Max och Moderaterna i Stockholms läns landsting har varnat sina anställda för att unga kan förlora sina jobb om oppositionen vinner riksdagsvalet. Men Johanna Palmström tror att avsändarna underskattar brevens mottagare.
I januari skickade hamburgerkedjan Max ut ett månadsbrev till de anställda. Efter några rader om fjolårets resultat och nyheter på menyn avslutades brevet med några varningens ord inför det kommande riksdagsvalet. Företagsledningen skrev att en höjning av restaurangmomsen och av den lägre arbetsgivaravgiften för unga upp till 26 år, som delar av oppositionen föreslår, skulle vara en »fullständig katastrof för oss och branschen«.
Att brevet fick skarp kritik avskräckte inte Kristoffer Tamsons, valledare för Moderaterna i Stockholms läns landsting. Någon vecka senare skrev han ett öppet brev »till dig som jobbar i Stockholms läns landsting« som publicerades på landstingets hemsida. Budskapet var snarlikt: unga kommer att förlora sina jobb om kostnaderna ökar för arbetsgivaren.
Även detta brev möttes av högljudda protester. Inte minst för att Tamsons ansågs missbruka landstingets hemsida för något som mer hör hemma på en debattsida.
Skrämselpropaganda är tyvärr inte en ovanlig politisk strategi. Minns till exempel Sverigedemokraternas film från valet 2010 där speakern undrade om invandrings- eller pensionärsbromsen skulle dras åt.
I dessa båda brev försöker avsändarna dra nytta av människors oro för att bli arbetslösa med ett vänligt formulerat hot: du vet vad du ska undvika att rösta på om du vill behålla ditt jobb.
Mellan raderna, i arbetslinjens anda, anas också en människosyn där alla betraktas och förväntas att i första hand agera utifrån sitt yrke eller sin relation till arbetsmarknaden. Den ekonomiska människan, som ägnar sina dagar åt att nyttomaximera.
Jag tror att både Kristoffer Tamsons och Max underskattar brevens mottagare.
Jobbet är minst sagt oerhört betydelsefullt i dag. Att ha eller inte ha ett arbete är en av vår tids stora skiljelinjer. Samtidigt ökar också skillnaderna mellan dem som har arbete, till exempel mellan dem med visstidsanställningar och dem med tillsvidareanställningar.
Men människan är ändå fortfarande så mycket mer. Hon är en vän, en lillasyster, sambo, barn eller förälder. Hon gillar småfåglar, körsång och matlagning. Hennes möjligheter och intressen sträcker sig tack och lov långt längre än det ekonomiskt rationella.
Förhoppningsvis kommer det att märkas i valet. Storleken på barngrupper i förskolan, klimathotet eller det faktum att ingen gör något åt att människor på flykt dör när de försöker ta sig in i Europa är alla exempel på frågor som kommer att vara någons viktigaste.
Förhoppningsvis kommer vi inte att gå med på att politiken förminskas av hot.
Och för landstingspolitiker som vill påverka de anställda i vården har jag ett tips. Använd den politiska makten för att motivera, inte för att skrämmas. Ni kan åstadkomma goda arbetsvillkor för sjuksköterskor och undersköterskor, barnmorskor och läkare. Ni kan ge medarbetarna förutsättningar att göra ett jobb som patienterna är nöjda med. Det är ett budskap som träffar i hjärtat.
Johanna Palmström är chefredaktör för tidskriften BANG.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
