Ida Östensson: Dags att få syn på det osynliga arbetet
Jag har jobbat med jämställdhetsfrågor i över 15 år, men har ofta känt att det är något som saknas i samtalen och i förändringsarbetet. Något som inte riktigt kommer upp till ytan. När jag bildat familj blev den känslan ännu starkare. En av mina superkrafter är vanligtvis att kunna sätta ord på saker som skaver. Men den här gången kunde jag inte formulera det. Jag bestämde mig för att ta hjälp, och gick ut med en enkät som ställde frågan vilka de stora jämställdhetsutmaningarna på 2020-talet är. Med hjälp av de över 10 000 svaren kunde jag sätta ord på vad det var som skavde: Det osynliga arbetet.
Det har pratats en del om det obetalda osynliga arbetet i hemmet. I genomsnitt utför kvinnor fem till sex timmar mer obetalt hemarbete per vecka än män. Huvudansvaret för hem och barn har fastnat på kvinnornas planhalva sedan kvinnors plats var i hemmet och mäns på jobbet. Men sedan dess har kvinnorna tagit sig in på männens arena. Männen har däremot inte på samma sätt lyckats ta sig in på kvinnornas.
Som om inte den ojämställda arbetsfördelningen i hemmet vore nog, tar kvinnor dessutom med sig detta fixande och omhändertagande även till arbetsplatsen.
På jobbet lägger kvinnor upp till 200 fler timmar per år på icke-meriterande arbete än vad deras manliga kollegor gör. Alltså en hel månad – på sådant som inte gynnar karriären. Det handlar om saker som att ta anteckningar på möten, introducera nya kollegor och fixa med presenter och fika. Insatser som behövs på arbetsplatsen men inte ingår i den faktiska arbetsbeskrivningen. De kräver sällan några särskilda specialkunskaper och skulle därför kunna utföras av vem som helst – men hamnar allt som oftast på en kvinna.
När vi bildar familj i trettioårsåldern sker det osynliga arbetet plötsligt på två fronter samtidigt. Och tyvärr har vi inte alls kommit så långt som många tror med jämställt uttag av föräldraledighet, vabbande och annat som hör familjelivet till.
Detta får konsekvenser. Det syns inte minst i den statistik som finns om utmattning, som visar att kvinnor löper 41 procent större risk att drabbas av stressrelaterad psykisk ohälsa. Däremot återspeglas det inte i lönekuvertet eller i den framtida pensionen.
I semestertider går mina tankar till alla kvinnor där ute som inte får den återhämtning som de behöver inför höstens arbete eftersom det ska planeras dagliga måltider, koordineras med släkt, smörjas barn, packas strandväskor… och så vidare.
Det osynliga arbetet skaver för många. Men det går att synliggöra. Ett sätt är att använda de listor som finns på sajten osynligtarbete.se för att kartlägga det osynliga arbetet på jobbet, i hemmet – och under semestern. Då kan ingen säga att den ”inte visste” eller ”inte såg”. Trevlig sommar!
Ida Östensson är ordförande för stiftelsen Make Equal och har tillsammans med Thor Rutgersson skrivit boken Allt vi inte ser – så påverkas du av det osynliga arbetet hemma och på jobbet.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.