Fia Ewald: Slarvet sätter fokus på viktiga frågor
För den som arbetar med säkerhet har historien med den av Ulf Kristersson utsedde säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm varit plågsam att bevittna. Kanske hade statsministern hoppats på en svensk Henry Kissinger – i stället fick han en medial figur som vagt påminner om en ständigt snubblande Papphammar.
Skämt åsido, det finns ett stort allvar i händelseutvecklingen, inte minst eftersom säkerhetsskydd har blivit en så uppmärksammad fråga de senaste åren. Jag har sträckt mig till att i olika sammanhang säga att det pågår en inflation i säkerhetsskydd, där överanvändningen drabbar bland annat de anställda. Därmed är det också många fler som hamnar i riskzonen för att göra fel.
De silkesvantar som Henrik Landerholms felsteg hanterats med fram tills han till slut fick avgå är knappast vad en vanlig anställd kan förvänta sig. I stället finns en överhängande risk för att redan det första borttappade dokumentet leder till förändrade arbetsuppgifter. Tråkigt nog har man inte ens alltid rätt att få reda på varför man anses utgöra en säkerhetsrisk. Det är alltså lämpligt att inte se Landerholm som en förebild, utan utgå från att slarv och okunskap kan leda till allvarliga konsekvenser.
I vissa fall behöver man inte ens ha hunnit göra något fel för att bedömas som olämplig för en arbetsuppgift. Vid en säkerhetsprövning kan det framkomma saker om en som exempelvis gör att man inte får en viss tjänst. Hittills har man inte ens fått reda på varför man blivit bortsorterad. I en ny utredning föreslås dock att det ska bli möjligt att överklaga ett negativt beslut – en välkommen förbättring som jag hoppas blir verklighet.
Det är viktigt att inse att tillämpat säkerhetsskydd innebär stora inskränkningar i medborgerliga rättigheter och därför bara ska användas när det är absolut nödvändigt. Som anställd ska man få ordentlig information om vilka regler som gäller, men det kan också finnas anledning att ta en diskussion om säkerhetsskyddet i stort och om det används på rätt sätt i den egna organisationen. Själv tycker jag att största möjliga öppenhet ska råda i säkerhetsfrågor – det gagnar både säkerheten och organisationen. Med respekt för att mycket faktiskt kommer att vara hemligt så mår vi som jobbar med säkerhet bra av att tvingas bli bättre på kommunikation.
Det finns all anledning att som anställd intressera sig mer för säkerhetsfrågor – eftersom de påverkar enskilda, arbetsplatsen och samhället i stort. Våga ställa frågor och bli delaktig, eftersom det är mycket viktiga frågor men svaren sällan är entydiga. Följ regler som gäller, sätt dig in risker och bidra till säkerhetsarbetet!
Fia Ewald är informationssäkerhetsexpert och har tidigare bland annat varit chef för MSBs enhet för systematisk informationssäkerhet.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
