
Edward Blom: Statsanställda förtjänar ett julbord
Att bjuda de anställda på julbord är en mycket god investering, skriver gastronomen Edward Blom i en krönika.
På mitt tidigare jobb var julbordet årets höjdpunkt. Ett år avåts det i Stockholms vackra stadshuskällare. Förväntan var stor, men det var något som inte stämde: Det fanns sill, lax, prickig korv – men det var uppenbart ett väldigt futtigt julbord. Det visade sig att restaurangen dagtid på vardagar hade ett betydligt mindre (och aningen billigare) julbord än det vanliga – för att det bättre lämpade sig för stadens anställda.
Andra kommuner och statliga myndigheter går ännu längre och drar in julbordet helt. Det kan vara på grund av dålig ekonomi, eller bara en allmän idé att budgeten ska gå till verksamheten och inte till att låta personalen »smörja kråset«. Det verkar råda en allmän uppfattning om att ett restaurangbesök är något lite för extravagant för en offentliganställd, och när man kommer till drycken nästan något korrupt. Pressen älskar också att hänga ut förtroendevalda och tjänstemän som ätit och druckit upp skattebetalarnas pengar.
Det hela är ren signalpolitik och urbota löjligt! Varje förslösad skattekrona är förvisso en stöld från folket. Men skattekronor förslösas hela tiden: genom ineffektivitet, dålig personalpolitik, galna skrytbyggen och folk som initierar projekt för att ha dem som personliga leksaker.
Att medarbetarna får ett årligt julbord är tvärtom en mycket god investering. Ingen klagar på att de anställda får lön och talar om att dra in den. Ett julbord är ett betydligt effektivare sätt för arbetsgivaren att använda kassan! Personalen blir glad och motiverad för flera månader framåt, och en starkare vänskap växer fram mellan kollegerna. Kostnaden för ett julbord med några pilsner och en sexa OP är försumbar och uppvägs många gånger om av den positiva effekten.
Sedan kan man ju lösa det på annat vis. En god vän berättade om en verksamhet inom bygg och anläggning som ägdes av ett statligt bolag, som av principskäl förbjöd arbetsgivaren att betala alkoholdrycker. Lösningen blev att man intog julbordet ihop med en entreprenör på vars nota all öl och snaps hamnade. Om man sätter värde på rättvisa upphandlingsförfaranden är det nog inte en bättre ordning.
Måltiden har en stark symbolbetydelse. Matoffer i syfte att nå kontakt med högre makter har förekommit i de flesta historiska religioner; judarna har sin sedermåltid, de kristna sin nattvard – eller kommunion (latin för gemenskap) som vi katoliker säger. I alla kulturer har avtal, allianser och vänskapsförbund beseglats runt matbordet.
Det är fullständigt vansinnigt att tro att man kan upprätta en god anda på en arbetsplats om personalen aldrig får uppleva någon fest och äta tillsammans. Man ska inte heller underskatta värdet av att ha något att se fram emot.
Den svenske tjänstemannen sliter hårt, tänker på jobbet även på fritiden och är extremt lojal – vem är mer förtjänt av ett rejält julbord?
Edward Blom är gastronom och kulturhistoriker.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
Fram för mer personalsociala aktiviteter på våra statliga arbetsplatser.
God jul, förresten!
Köttbullarna va djupfrysta så ville man äta dem utan att bita sönder tänderna fick man micra dem själv.
Jobbar på förskola i Stockholms Stad.
Inget bevis på uppskattning direkt.....