Åsa Avdic: Pingviner och pedagogik om pengars värde
Längtan efter tandkrämsblå mekanisk pingvin blev till en lektion om pengars värde. Med överraskande följder.
Alla har vi våra drömmar. Vissa drömmer om fred på jorden, andra om rikedom, skönhet, rättvisa, hämnd, kärlek eller makt. Och så finns det de som drömmer om en tandkrämsblå mekanisk pingvin som kan säga hej och lägga ägg. Till den sistnämnda skaran hör min sjuåriga dotter. Sedan två år tillbaka har hon fått veckopeng i utbyte mot en ofta ganska sporadisk och motvillig städning av sitt rum, och pengarna har hon sparat utan bestämt mål. Fast det var innan pingvinen kom in i bilden, för sedan hennes klasskompis fick en dylik har min dotter trånat efter denna pingvin med en glöd och en längtan motsvarande känsloläget i balkongscenen i Romeo och Julia.
– Men du kanske kan köpa en för dina sparpengar? föreslog jag när pingvinen för tusende gången kom på tal. Min dotter hämtade sin sparbössa, vi tömde den och började räkna pengar. Det visade sig att det saknades 113 kronor.
En sak som jag tycker att mina egna föräldrar har varit bra på är att lära mig pengars värde. Kanske skärptes deras pedagogik in av att pengar var en bristvara under min barndom, men också för att de var fina på att lära ut. Jag fick lära mig att spara, förtjäna och disponera redan från att jag var liten. Först veckopeng, sedan månadspeng. Det har gjort mig till en vuxen som har stor respekt för pengar, som aldrig lånar till konsumtion, inte fattar köpbeslut på stående fot och avstår från att handla på avbetalning. På det hela tycker jag att det är en ganska sunt nervös inställning som jag gärna för vidare till kommande generationer. Och nu såg jag här en chans att lära min dotter något om just pengars värde, för ganska snabbt räknade hon ut att om hon skulle spara ihop de 113 kronorna genom veckopengsutdelning så skulle det ta en i hennes ögon alldeles för lång evighet.
Så hon började erbjuda sig att göra tjänster mot betalning. Först tyckte jag det verkade som en bra idé, men redan efter ett par dagar stod det klart att det utöver lektionen om pengars värde var två andra läxor om pengar som hon också höll på att lära sig, nämligen:
1) att den som har det ekonomiska övertaget (i det här fallet jag) kan köpa sig ur obekväma situationer (som att gå ut med hunden i duggregn) efter behag.
2) att det är onödigt att vara snäll gratis om allt har ett pris. Plötsligt kostade det en krona att få den vanligtvis hjälpsamma dottern att assistera sin lillebror med att leta rätt på ett försvunnet gosedjur.
Kort sagt: Mitt lysande pedagogiska experiment började kännas som en intensivkurs i cynism.
Pingvinen och pengarna föll i glömska i och med semestern, men jag har hela sommaren kommit på mig själv med att fundera på vad som egentligen hände. Det satte förvisso fingret på något om pengars värde och påverkan på våra liv, men jag tvivlar på att det var min dotter som lärde sig mest av det.
Åsa Avdic är programledare för SVTs konsumentprogram Plus. Förra året kom hennes bok »Rätt åt dig«.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
