Anna Dahlqvist: Abortlagar bäddar för skam

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2013-11-26

En abort leder oftast inte i sig till allvarliga psykiska problem. Men det gör däremot skammen. Irländska Amanda Mallet gick ut offentligt och berättade.

Amanda Mellet tvingades resa utomlands för att göra abort. Det är inget ovanligt för en kvinna på Irland. De är ungefär 4 000 varje år. De allra flesta tar flyget över Irländska sjön, till Storbritannien.

Desto ovanligare är det att prata öppet om sin abort. Tystnaden ligger som ett lock över Irland. Men Amanda Mellet gick ut offentligt och berättade. Tillsammans med tre andra kvinnor ställde hon krav på en ändring av den irländska lagen som endast tillåter abort då kvinnans liv är i fara. För några veckor sedan tog hon ytterligare ett steg och anmälde Irland till FN – för brott mot de mänskliga rättigheterna

Det var en efterlängtad graviditet. Amanda Mellet och hennes man kom till ultraljudet i spänd förväntan över att äntligen få se det som skulle bli deras lilla barn. Men fostret bar på en allvarlig skada. Sannolikheten att det skulle överleva graviditeten var mycket liten.

Efter beskedet kastades paret i princip ut ur vårdsystemet. De övervägde ju abort och den irländska vårdpersonalen tar inte ens det ordet i sin mun. »Den som väljer att resa«, som de säger, får sköta det själv.

Amanda Mellet sov inte. Det enda hon kunde tänka var: Har det dött nu? Kommer det att ske i morgon? De åkte till Liverpool, tog in på hotell och gjorde en abort på sjukhuset där. Vimmelkantig och blödande klev hon på planet hem. Så småningom levererades fostrets aska med bud.

Trauma lades på trauma. Amanda Mellet plågades av stigmatiseringen som irländskorna bär med sig efter en abort. Av skammen. I anmälan till FNs kommitté för mänskliga rättigheter står det att hennes rätt att inte utsättas för grym, förnedrande och omänsklig behandling har kränkts.

Om det varit i Sverige hade Amanda Mellet precis hunnit göra en abort. Hon var i vecka 21. Vi har fri abort till vecka 18, sedan sker en prövning av Socialstyrelsen. Den definitiva gränsen går när fostret kan vara livsdugligt, i  dag vid vecka 22.

Det där vill Sverigedemokraterna, som enda riksdagsparti, ändra. De vill sätta gränsen för fri abort vid vecka 12 och införa ett förbud vid vecka 19. Vilka kommer de då åt? Ungefär tio procent av de kvinnor som gör abort. En procent sker efter vecka 18. Och ju senare abort, desto vanligare att det handlar om kvinnor med svåra sociala problem eller om skadade foster. Det är alltså de redan utsatta som ska nekas eller ges en halv aborträtt. De kanske får ett ja efter att ha fått sin ansökan granskad – men först ska de bli medvetna om att de inte själva är betrodda, att det finns skäl att misstänka ett alltför lättvindigt beslut. Att lägga beslutet hos någon annan innebär också ett skambeläggande.

Forskning visar att en abort i sig i de flesta fall inte leder till några allvarliga psykiska problem. Det gör däremot skammen.

Amanda Mellet gjorde abort för tre år sedan. Hon lider fortfarande av posttraumatiskt stresssyndrom.

 

 Anna Dahlqvist är frilansjournalist och författare till boken »I det tysta – resor på europas abortmarknad«.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA