Tuffare klimat gör jobbet på anstalt svårare

Fängelset i Mariefred tar emot med murar i ljusa pastellfärger. Men färgvalet skapar knappast någon känsla av idyll. Och väl innanför nästa rymningshinder, ett högt nätstängsel som kröns av rullad taggtråd, är det svårt att värja sig mot obehaget att vara inlåst här, om än tillfälligt.

Men på denna anstalt har ett hundratal människor sin fritt valda dagliga arbetsplats. Deras uppgift är att bevaka de 110 ofrivilligt närvarande, fängelsets intagna. De ska också serva, vara samtalspartner, leda studier och verkstäder samt, inte minst, motivera fångarna till ett framtida liv utan missbruk och kriminalitet.

Det är komplexa och svårförenade roller. Svårigheterna blir inte mindre av att en majoritet av de intagna i Mariefred är under 25 år.

– De som sitter här är i karriären. Alla vill inte sluta, eftersom de inte har kommit tillräckligt långt i eländet, säger Leif Nordén, som är chef för fängelsets programenhet.

Mariefred är ett av de fyra fängelser i landet som är inriktade på unga brottslingar. Eftersom det lätt blir stökigt med många unga på en plats är det tänkt att de ska utgöra högst hälften av de intagna, men den extrema platsbristen på slutna anstalter gör att det just nu sitter 64 ungdomar inlåsta i Mariefred.

Gemensamt för de flesta av dem är någon form av utanförskap. Många har dyslexi eller har varit ”bokstavsbarn” och har en lång historia av misslyckanden bakom sig. Och cirka 60 procent av de intagna har en annan etnisk bakgrund än svensk.

– Det vi ser här är en spegel av samhället. Den stora andelen intagna med utländsk bakgrund är ett bevis på Sveriges misslyckade integrationspolitik, menar säkerhetschefen Peter Kjellin.

Både han och Leif Nordén anser att klimatet på anstalten har blivit tuffare på senare år. Det är i linje med den allmänna utvecklingen, enligt rapporter från Kriminalvårdsstyrelsen i Norrköping. Ett skäl som anförs för det är att många som begår lindrigare brott numera förses med fotboja i stället för att sättas bakom galler, vilket gör att klientelet på fängelserna genomsnittligt blir tyngre. Andelen missbrukare bland de intagna har också ökat, något som är mycket påtagligt i Mariefred.

– Bland de unga skulle jag säga att andelen narkomaner ökat från kanske en tredjedel till mellan 90 och 100 procent, och det blir tyngre och tyngre droger, säger Leif Nordén.

Att fortsätta missbruket på anstalten tycks inte vara någon större svårighet. Narkotika kastas in med tennisbollar över muren eller smugglas in av besökare.

– Vid besök kontrollerar vi i rikskriminalens register att besökaren inte är dömd för narkotikabrott, berättar Peter Kjellin. Den intagne får klä av sig helt och byta kläder inför besöket, och byta tillbaka igen efteråt. Ändå smugglas mycket in, via kroppsöppningarna.

Ytterligare en anledning till oro och våldsamheter är att de kriminella gängen har blivit fler och starkare både innanför och utanför murarna. Enligt den senaste undersökningen, från 2001, finns medlemmar i kriminella gängbildningar vid 33 av landets 49 anstalter.

I Mariefred är inte gängen något större problem, anser Peter Kjellin, även om det finns några som är med i mc-gäng.

– Vårt problem är snarare de som är på väg in till den världen.

Den kriminella identifieringen har dock blivit starkare, vilket ökar problemen med hot och våld. Exempel på det är att den som har angett en medbrottsling eller sitter med ”fel” dom, till exempel för sexualbrott, råkar illa ut. Det finns en tendens att även den som erkänt egna brott drabbas på samma sätt, menar Peter Kjellin. Alla domar granskas av de medintagna.

– De får inte ta med sig domen till avdelningen, men man begär av nykomlingen att den ska skickas till en viss adress och kontrolleras, förklarar han.

– Det kan också vara en risk att ha skulder eller vara kompis med fel personer, tilllägger Leif Nordén. Det är oerhört svårt att förutse våldet.

De som hotas eller misshandlas får lämna avdelningen och blir sedan förflyttade till en annan anstalt. Men eftersom det knappast finns några lediga platser på de slutna anstalterna kan det bli en lång väntan. Till dess får de sitta isolerade eller på utredningsavdelningen.

– Just nu har vi ett tiotal intagna som har flyttats på grund av hot eller våld, redogör Peter Kjellin.
Allt våld polisanmäls, men det gär sällan att utreda vad som hänt. Ingen vågar berätta.

– Om någon blir slagen mitt framför ögonen på personalen kan det gå att utreda, ibland, säger Leif Nordén. Nyligen blev en intagen allvarligt misshandlad och fick skickas till sjukhus med ambulans och sys med 17 stygn. Efteråt sa han att han hade ramlat på en dörr.

Några i personalen har utbildats och utrustats för att ingå i en insatsstyrka som kan sättas in vid allvarligare händelser. Den har bara kallats in ett fåtal gånger, senast för ett år sedan då en intagen vandaliserade sin cell. Meningen är att de ska kunna lösa upp situationer utan att intagna kommer till skada, vilket annars är lätt hänt. Händelser liknande Osmo Vallo-fallet ska inte inträffa i Mariefred, understryker säkerhetschefen Peter Kjellin.

Hot och våld mot personalen är betydligt ovanligare än mellan intagna.

– Vi har mellan noll och fem incidenter per år, säger Peter Kjellin. Men förr existerade inte hot och våld mot personalen.

För ett par år sedan blev en kvinnlig vårdare på Mariefred tagen som gisslan och hotades med en kniv mot halsen. En av de allvarligare händelserna sedan dess var när ett stort slagsmål bröt ut på anstaltens skola och två vårdare inte hann ut, utan tvingades låsa in sig i ett rum.

– Ingen av dem skadades, men det var otäckt eftersom de trodde att de intagna var ute efter dem, berättar Gunilla Persson.

Gunilla Persson är arbetsledare, och är också med i anstaltens stödgrupp för personal som utsatts för obehagliga händelser i arbetet. Hon har arbetat i många år på Mariefredsanstalten, men själv aldrig utsatts för hot eller våld.

– Men jag har varit med när andra blivit hotade. Incidenter kan komma när man lämnar ett negativt besked, till exempel. Men vi har lärt oss att ha någon med oss i sådana situationer. Det är vi bra på här, och det är viktigt att förmedla till nyanställda.

Stödgruppen samtalar med de drabbade, och ser till att de kommer hem eller till företagshälsovården om de behöver det.

– Vi har haft en hel del att göra, och jag tror att vi framstår som trovärdiga, säger Gunilla Persson. Vi följer också upp efteråt, ibland under lång tid.

Kamratstödet kan behövas även vid händelser som inte är riktade mot personalen, exempelvis när en intagen rymmer under en transport.

– Det är ett stort ansvar, och det känns jobbigt när man misslyckas.

Intagna som gör sig själva eller andra intagna illa innebär också en psykisk påfrestning för vårdare och andra anställda.

– Vid det senaste slagsmålet mellan intagna var det mycket blod, och en vårdare upplevde det som mycket obehagligt. ”Ett människoliv är inget värt” var hennes beskrivning.

– Och vid jul var det många intagna som skar sig i armarna.
Vårdaren Eddie O’Gorman hotades av en intagen för ett par månader sedan. Det var ett skämt som utlöste aggressionen, en impulshandling.

– Han sa att han skulle knäcka mitt näsben och ”klippa” (döda) mig, berättar Eddie O’Gorman. Senare kom han och bad om ursäkt.
Eddie vände sig inte till stödgruppen, men talade med sin chef och några arbetskamrater om händelsen.

– Man blir lite skakig och går upp i varv, så det känns bra att gå igenom det med arbetskamraterna. Vi har också handledning som är till hjälp, man kan ta upp och ventilera saker som man är osäker på.

För personalens säkerhet är det förebyggande arbetet viktigt. En säregenhet för Mariefred är, enligt samstämmig uppfattning, att personal och intagna pratar med varandra.

– Vi har alltid haft ett pratklimat här, jämfört med anstalter som Tidaholm och Hall, menar Leif Nordén.
Och det är ett sätt att förebygga hot och våld.

– Dynamisk säkerhet är bland annat att skapa relationer till de intagna. Det är svårare att ge sig på någon som man har en relation till, säger Gunilla Persson.

Berit Rödin, som är arbetsplatsombud för ST på Mariefredsanstalten, håller med. Både ”pratklimatet” och stödgruppen är väl fungerande delar i arbetet kring hot och våld, anser hon. Men det krävs mer.

– En bra verksamhet är viktig för säkerheten, det har vi sett resultat av tidigare. Den dagliga sysselsättningen måste kännas meningsfull både för intagna och personal, och där finns det brister. Nu handlar det mycket om bevakning och transporter.

En stor del av den dagliga verksamheten på Mariefred äger rum i ”Programhuset” som ligger mitt i anstaltsanläggningen. Där finns skolutbildning på olika nivåer, en mekanisk verkstad och lokaler för hobbyverksamhet: keramik, matlagning, foto mm. Man arbetar också med samtalsgrupper i syfte att motivera de

ntagna att lämna missbruk och kriminalitet bakom sig.
En svårighet när denna verksamhet ska genomföras på ett bra sätt är den stora personalomsättningen på anstalten.
Nyanställda måste ständigt läras upp till en vårdarroll som blir alltmer komplex, konstaterar Berit Rödin, som själv är socionom och bland annat arbetar med handledning av vårdpersonalen.

– Som vårdare ska man bevaka samtidigt som man är en god behandlare och servicemänniska.

– Säkerheten och tryggheten försämras också av den stora personalomsättningen. Den borde analyseras närmare, gärna med en utomstående konsult.