»Super-DO« vill få fart på facket

Varje större arbetsplats är skyldig att arbeta för jämställdhet. Diskrimineringsombudsmannen, DO, tänker dock inte utveckla någon större bevakning av hur lagen följs. I stället uppmanar DO Katri Linna facken att skriva avtal med arbetsgivarna om jämställdhetsarbetet.

– Vi kommer aldrig att bli ett nytt JämO, säger hon.

Katri Linna är resonerande i sitt sätt att tala. Samtidigt räds hon inte att kritisera fack, arbetsgivare eller domstolar.

När hon i juli för två år sedan blev utsedd till diskrimineringsombudsman och skulle bygga upp den nya myndigheten från grunden kallades hon super-DO i medierna. Epitetet syftade på uppdraget att ersätta de fyra ombudsmännen mot diskriminering med en ny, gemensam myndighet.

Motstånd mot fusionen

Flera fack var motståndare till fusionen. De ville ha kvar Jämställdhetsombudsmannen, JämO, som självständig myndighet, eftersom dess verksamhet ansågs vara särskilt viktig för arbetslivet. En invändning var att granskningen av arbetsgivarnas arbete med jämställdhet skulle minska.

På den punkten har facket fått rätt – men det beror på en mycket medveten strategi från Katri Linnas sida.

– Det finns ingen möjlighet att DO skulle kunna utveckla en rejäl bevakning av jämställdhetens efterlevnad. JämO lade ner mycket arbete på att granska det förebyggande arbetet på enskilda arbetsplatser, medan jag anser att det i första hand är fackets ansvar, säger hon.

Pådrivande fack krävs

Det kontinuerliga arbetet med jämställdhet på arbetsplatserna kräver ett pådrivande fack, betonar Katri Linna.

– Om facket verkligen vill göra allvar av denna fråga har de ett lämpligt verktyg i kollektivavtalen.

Katri Linna hävdar att parter-na kan avtalsreglera hur jämställdheten ska bevakas på den enskilda arbetsplatsen. Men den fackliga kritiken mot lagen skjuter in sig på svaga skrivningar om parternas roll och den starka betoningen av individens rättigheter.

»Facket hade många år på sig«

– Den retoriken håller inte. För det första hade facket många år på sig att göra något innan de första bestämmelserna om krav på förebyggande arbete för lika behandling av kvinnor och män i arbetslivet infördes. När JämO fick sin granskande roll skedde det efter en utredning som visade att de fackliga aktiviteterna inte blivit som man förväntade sig. Men förändringen förhindrade inte på något sätt fackligt engagemang.

– För det andra finns exempel på annan lagstiftning där facket kan hävda medlemmarnas rättigheter utifrån lagen. Man brukar säga att det förstärker förhandlingsläget, säger Katri Linna.

Diskrimineringsombudsmannen är jurist med gedigna fackliga yrkeserfarenheter. Hon har arbetat på LO-TCO Rättsskydd. Senare i karriären har hon varit chefsjurist på ett par tjänstemannaförbund.

Vill få igång lokalt arbete

Som diskrimineringsombudsman har hon inbjudit till dialog och har träffat STs ordförande Annette Carnhede.

DOs strategi är att koncentrera sig på några få förbund och åstadkomma något konkret i stället för att försöka nå ut till alla förbund på alla nivåer.

– Jag hoppas att vi kan få i gång lokalt arbete på några arbetsplatser. Det kan sedan bli exempel som sprider sig. Som alltid i utvecklingsfrågor gäller det att engagera både den högsta ledningen och lokala företrädare, annars får vi inget resultat, säger Katri Linna.

En grön figur utgör DOs logotyp. Den sitter högt upp på den moderna kontorsbyggnad som inrymmer myndighetens huvudkontor i Stockholm. DOs lokaler är ljusa med modern design. Arkitekterna har satsat mycket på tillgänglighet. Handikapptoaletten lär vara huvudstadens modernaste, säger man stolt i byggnaden.

För halvannat år sedan strömmade mängder av flyttkartonger hit upp till fjärde våningen när närmare hundratalet anställda från de tidigare ombudsmännen mot diskriminering gjorde sig hemmastadda.

Med personalen kom också ett antal ärenden som inte var avslutade. En del av dem skulle prövas rättsligt.

En vanlig uppfattning är att det är mycket svårt att vinna diskrimineringsärenden i domstol. Men Katri Linna ger en annan bild:

– I allmänna domstolar vinner vi de flesta av målen, medan det är svårt i Arbetsdomstolen. I ADs argumentering finns ett annat synsätt än vad som tillämpas i allmänna domstolar, som mycket klarare håller sig till det EG-rättsliga perspektivet och klargör var bevisbördan ligger, säger hon.

– Det är oklarare i ADs domar och jag håller inte alltid med om det utrymme som Arbetsdomstolen ger arbetsgivarna att tolka och definiera olika situationer. Det börjar bli knepigt nu.

Visserligen är det riktigt att hålla ihop arbetsrätten i en specialdomstol som AD, enligt Katri Linna. Problemet är att dess utslag inte kan överklagas. Katri Linna håller inte med fack och arbetsgivare, som vill behålla denna ordning. Parterna hänvisar till modellen på arbetsmarknaden. Innan en tvist når AD har frågan förhandlats på olika nivåer. Det är när dessa förhandlingar misslyckas som ärendet går till AD.

Vill ha tvåstegsmodell

Det räcker inte, enligt Katri Linna. DO har till exempel inte någon given möjlighet att tvisteförhandla med motparten innan ärendet behandlas i AD.

– Jag tycker att man åtminstone ska ha en tvåstegsmodell. Diskriminering som gäller arbetslivet ska först prövas i allmän domstol och sedan kunna överklagas till AD.

Trots svårigheterna har DO ibland framgångar i AD. Ett viktigt principiellt avgörande i DOs favör kom förra året. En gravid frisör hade nekats fortbildning. Arbetsgivaren sa nej med motivet att kvinnan snart skulle vara föräldraledig. Det var fel, enligt AD.

– Om facket använder domen på ett bra sätt kan den få väldigt stor betydelse och genomslag, säger Katri Linna men konstaterar också att arbetsgivarna har ansvar för att liknande diskriminering inte sker på andra arbetsplatser.

Hon ser domen som ett steg mot nedbrytning av de strukturer i arbetslivet som leder till sämre löneutveckling och karriärmöjligheter för kvinnor.

Lönekuvertet blir tunnare

Kvinnor är föräldralediga mer, är oftare hemma med sjukt barn och arbetar oftare deltid när barnen är små än vad män gör. De förväntas också uppträda så. Därför får de färre chefstjänster och mindre möjligheter till utbildning i arbetslivet. De hålls tillbaka och lönekuvertet blir tunnare.

– Sverige ses ofta som världens mest jämställda land, men vi har också en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader. Bara var femte chef är kvinna och väldigt få finns på de högsta toppositionerna, säger Katri Linna.

Vi uppehåller oss länge vid frågorna kring jämställdhet i arbetslivet. Men en stor del av DOs arbete rör andra former av diskriminering. Den senaste tiden har Katri Linna fört omfattande diskussioner med handikapprörelsens organisationer om tillgänglighet.

Även på detta område är Sverige ett land med två ansikten. Å ena sidan finns långtgående krav i lagstiftningen på anpassning. Å andra sidan följs lagen inte alltid. Och när arbetsgivare överväger att anställa personer med funktionshinder kommer frågan om olika sorters stöd upp, som lönebidrag. Reglerna är visserligen ett skydd, men som många gånger används för att utestänga personer, enligt Katri Linna.

»Turbandom« ännu aktuell

Diskriminering på grund av religiös tillhörighet är något som diskuterats mycket de senaste åren. Nyligen läste Katri Linna en dom från 1980-talet i ett mål med en man som önskade bära turban när han arbetade som spärrvakt i Stockholms tunnelbana. Trots att dagens lagar om diskriminering i arbetslivet ännu inte fanns var domen väldigt klarsynt, konstaterar DO.

Mannens religionsutövning och dess effekt på hans klädsel har visst skydd i grundlagen. Det vägdes mot arbetsgivarens fruktan för den anstöt som en ovanlig klädsel kunde väcka bland resenärerna. Domstolen kom fram till att mannens intresse vägde tyngst.

– Så ser schemat i bedömningarna ut även i dag. Varje ärende bedöms individuellt och arbetsplatsens utformning vägs också in. Hur stor är den, vilka är möjligheterna till anpassning och hur är arbetsuppgifterna beskaffade, säger Katri Linna.

Men det är inte bara i arbetsgivarrollen som diskriminiering kan ske. Det offentliga kan ock-
så diskriminera i sin myndighetsutövning. Nyligen fick Arbets-
förmedlingen backning i tingsrätten för att den stängt av ersättningen för en arbetssökande man som av religiösa skäl inte ville ta en kvinnlig vd i hand. Arbetsförmedlingens motiv var att mannen uppträtt på ett sådant sätt att han inte fick praktikanställning.

Hur ska en statstjänsteman undvika att diskriminera?

– Man ska vara öppen för att vi alla har fördomar. Det är kanske den viktigaste dörröppnaren för att åstadkomma ett rättvist bemötande, säger Katri Linna.

– Vi ska inte låta de idéer som vi har med oss återspeglas i hur vi som statstjänstemän bemöter allmänheten. Den individ som kommer innanför dörrarna till en myndighet har rätt att bli bemött för den individ hon är.
I vårt uppdrag ska vi iaktta saklighet och opartiskhet, vilket är motsatsen till diskriminering.

Tuff sammanslagning

Snart är det semestertid för Katri Linna och de andra på myndigheten. Den här dagen är sommaren härlig. Solen speglar sig i byggnadens blanka fasad och strålar in genom fönstren.

Lika ljusa har inte alla sträckor varit på vägen mot en ny myndighet och en gemensam kultur för de DO-anställda. Sammanslagningar är svåra. De innebär mycket jobb för de anställda när den nya organisationen ska mejslas fram och börja fungera. Mitt i omställningen kritiserades Katri Linnas ledarstil i medierna.

Samtidigt ska alla ärenden handläggas. Myndigheten har fått större arbetsfält, men inte ökade resurser jämfört med de tidigare diskrimineringsombudsmännen.

– Alla är måna om att visa vår kraft och roll i samhället. Nu tror jag att vi kommit så pass långt att vi står på tröskeln till något nytt. Det är nog inte så dumt för oss att sommaren med dess ledighet kommer nu, säger Katri Linna.