Studenterna som staten vill anställa

Den statliga sektorn spås inte få fler anställda de närmaste fem åren. Ändå uppstår 160 000 chanser till anställning på grund av pensionsavgångar och personalomsättning. Det är slutsatsen i en rapport från Fackförbundet ST som bygger på en enkät med personalchefer och rekryteringsansvariga inom 70 olika statliga verksamheter.

Många av jobben kommer att gå till dem som har läst på högskolan. Andelen högutbildade i staten är redan hög. Tre av fyra anställda har någon form av eftergymnasial utbildning. Ändå svarar 37 procent av arbetsgivarna i STs enkät att de i den nära framtiden kommer att behöva anställa fler högskoleutbildade.

Yrken där efterfrågan väntas bli särskilt stor är civilingenjörer, IT-specialister, jurister, miljövetare, personalvetare, statistiker och statsvetare.

Tre studenter som redan nu prövar på tillvaron som statstjänsteman är Bodil Pettersson, Johan Olofsson och Carl Forslund. Alla tre pluggar juridik i Uppsala och extraknäcker på Försäkringskassan inom ramen för myndighetens så kallade studentpool. De utreder och beslutar om rätten till föräldrapenning.

– Det är kul att lära sig nya saker. Jag visste inte så mycket om föräldraförsäkringen innan. Man kan tycka att det är struntsummor som betalas ut ibland, men pengarna är viktiga för den som söker, säger Carl Forslund.

Bodil Pettersson trivs med kontakten med de försäkrade.

– Man får väldigt positiva reaktioner när man ringer upp för att hjälpa någon. Då känner man att man får ut någonting av jobbet, säger hon.

Johan Olofsson kallar Försäkringskassan »helt klart den bästa arbetsplats jag har varit på«.

– Man kan fråga vem som helst på våningsplanet och man får hjälp, säger han.

Ulla von Ahn är ansvarig för studentpoolen. Hon berättar att Försäkringskassan har nytta av den på flera sätt:

– Dels behöver vi lösa vår bemanning, i synnerhet sommartid, dels kan vi använda poolen som en rekryteringsbas.

Extraknäcket på myndigheten har gjort de tre studenterna mer positivt inställda till ett arbetsliv i den statliga sektorn. Även om det är för tidigt att bestämma sig ännu, kan alla tre tänka sig Försäkringskassan som sin framtida arbetsplats.

– Man får se var man hamnar. Tidigare var jag ganska skeptisk till att jobba på myndighet. Jag ville ha mer action och trodde att man får det på en privat advokatbyrå. Men jag trivs kanonbra här och kan mycket väl ta ett jobb på en myndighet. Det är ett bra sätt att tillämpa sina kunskaper, säger Carl Forslund.

Försäkringskassans HR-direktör Lars-Åke Brattlund räknar med ett jämnt rekryteringsbehov de kommande fem åren. Under 2012 gjorde Försäkringskassan inte mindre än 3 200 rekryteringar. Av dem var 60 procent externa. Främst behöver myndigheten handläggare.

– De är vår ryggrad. Vi kommer att söka nya medarbetare som drivs av vår vision att människor ska känna trygghet när livet tar en ny vändning. Vi söker dem som ständigt vill förbättra våra kunders upplevelse av den service vi ger, säger Lars-Åke Brattlund.

I första hand kommer Försäkringskassan att söka akademiker, enligt personaldirektören.

– Men inte enbart. Det kan också gå bra med personer som har en akademisk förmåga, om jag uttrycker mig så, säger han.

De som fått jobb på myndigheten har stannat länge, i genomsnitt 19 år, enligt Lars-Åke Brattlund. Men nu när många medarbetare går i pension räknar han med en förändring.

– Vi vet att unga söker sig till nya arbeten oftare än vad vi som kommit upp i åldern gör. Det är ett faktum vi får förbereda oss på. Vi behöver tidigt prata om vad en yngre arbetskraft ser som attraktivt. Vi måste bli bättre, säger Lars-Åke Brattlund.

Den utmaningen delar Försäkringskassan med andra myndigheter. Därför är intresset stort för att skapa en bild av staten som en attraktiv arbetsgivare. Statskontoret har på regeringens uppdrag undersökt vad myndigheterna gör för att bidra till det. I rapporten, som kom tidigare i år, konstateras att staten främst lockar med intressanta och samhällsnyttiga arbetsuppgifter, en god arbetsmiljö samt bra anställningsvillkor.

STs ordförande Britta Lejon håller med om det mesta av slutsatserna – men manar samtidigt arbetsgivarna att göra mer:

– Myndigheterna har intressanta arbetsuppgifter som de kan leva ganska långt på, men det räcker inte. Man måste ta våra varningssignaler om att stress sliter ut personal på allvar. Arbetsmiljön bryr de statliga arbetsgivarna sig inte tillräckligt mycket om.

I Statskontorets undersökning är det bara tre procent av arbetsgivarna som har problem att rekrytera unga. Däremot uppger sjutton procent av arbetsgivarna att unga anställda önskar byta jobb snabbare än tidigare generationer. Att det finns för få karriärvägar pekas ut som en av orsakerna till att staten har svårigheter att behålla unga.

Britta Lejon ser också ett problem i att staten satsar för lite på kompetensutvecklingen.

– Ska man klara av att behålla personal måste man vara bra på kompetensutveckling, säger hon.

Lars-Åke Brattlund säger att de som börjar arbeta hos Försäkringskassan attraheras av mötet med kunderna.

– Därför jobbar vi hårt med att utveckla vår kundinteraktion och ge våra medarbetare större möjlighet att själva påverka i kundmötet, säger Lars-Åke Brattlund.

Det rimmar väl med Bodil Petterssons önskemål. Hon är mer intresserad av ett yrke där man hjälper människor än ett där man säljer på dem produkter.

– Jag är jättedålig på att sälja saker. Det känns tråkigt att sälja in sådant som kunden inte behöver. Jag ger hellre bort gratis, säger Bodil Pettersson.

Carl Forslund är inne i samma tankegångar.

– Inom privat sektor är det prestationen och resultatet som räknas. Man ska gå med vinst. Jag var på ett lager och där kunde man inte tappa ett kolli päron hur som helst. Sedan jobbade jag på Österåkeranstalten och där handlade det mer om att göra tillvaron dräglig för de intagna.

Arbetet på Försäkringskassan är lite snarlikt arbetet i kriminalvården, tycker Carl Forslund.

– Det är inte ekonomin som är det primära här. I det privata finns däremot alltid en underliggande press att göra företaget lönsamt, säger han.

Staten är inte känd för att ha de högsta lönerna. Det finns myndigheter i Statskontorets undersökning där man anser att högre löner skulle underlätta i konkurrensen om arbetskraften.

En majoritet av de öppna svaren berör löneläget och svårigheten att finna bra specialister.

Å andra sidan finns det myndigheter där man tycker att löneläget i staten är konkurrenskraftigt och att det mest handlar om att slå hål på en myt om låga löner.

De tre juridikstudenterna tycker att lönen är av underordnad betydelse.

– Visst betyder pengar en hel del. Men samtidigt har man mer förmåner i staten än i det privata, säger Bodil Pettersson.

Johan Olofsson, som är 28 år, berättar att han med tiden har kommit att värdera stabilitet och fritid allt mer.

– På en advokatbyrå jobbar man 70–80 timmar en genomsnittlig vecka. Det är svårt att kombinera med familjeliv. Dessutom är en statlig

arbetsgivare mindre konjunkturkänslig, säger han.

Inte heller Lars-Åke Brattlund tycker att det behövs högre löner för att göra Försäkringskassan mer attraktiv.

– Nej, det finns ingen forskning som tyder på det. Lönen är viktig, det ska man inte sticka under stol med, det är ju den man lever på. Men det som främst motiverar en modern arbetskraft är meningsfulla arbetsuppgifter.