Storsatsning på praktik ska ge jobb

Det är fredagseftermiddag och solen skiner utanför fönstren på Arbetsförmedlingens huvudkontor i Stockholm. På tredje våningen, på enheten för nationella kunder, råder en uppsluppen stämning. Snart är det helg.

Praktikanten Danielle Karlsson är också glad. Hon har just fått veta att hennes praktik förlängts med ytterligare tre månader.

– Och de säger att de gärna skulle vilja anställa mig sen, om det går, säger hon.

Handledaren Karin Larsby har skickat ut ett mejl. »Hej alla kolleger! Danielle kommer att förlänga sin praktik hos oss«.

– De första tre månaderna kan ses som en introduktion. Nu tittar vi på vilka arbetsanpassningar som behövs. Det ska vara utvecklande för Danielle. Hon ska få mer ansvar och en utökad möjlighet att ta egna initiativ, säger Karin Larsby.

De två sitter snett emot varandra i raden av skrivbord. De ler förtroendefullt mot varandra.

Danielle Karlssons arbetstid ska förändras så att hon börjar klockan 10 i stället för 9. På så vis får hon en chans att orka igenom hela dagen.

I mejlet uppmanar Karin Larsby kollegerna att hitta på fler arbetsuppgifter åt Danielle Karlsson, men att inte lägga ut något på henne utan att först dubbelkolla med handledaren. Annars kan det bli för mycket.

– Danielle behöver lite extra tid och mycket stöd, säger Karin Larsby.

Enhetens uppdrag är att knyta till sig stora företag och organisationer för att på olika sätt låta prioriterade grupper bland de arbetssökande komma ut i arbetslivet.

Mer än 900 000 personer mellan 16 och 64 år beräknas ha någon form av funktionsnedsättning. I denna grupp är arbetslösheten hög. Mellan 2013 och 2015 kommer därför statliga myndigheter att ta sig an praktikanter med funktionsnedsättning. Danielle Karlsson är en av de allra första. Och just den enhet som hon har hamnat på har ansvar för praktikantprogrammet.

Danielle Karlsson berättar att hon har diagnosen ADD, en variant av ADHD.

– ADD är motsatsen till ADHD. Man är underaktiv. Jag har varit trög och försvunnit in i min egen värld. Jag har dagdrömt och inte hängt med på någonting. Jag har inte förstått i skolan för jag har inte orkat bry mig, säger Danielle Karlsson.

Diagnosen stod klar 2010 och har fått stor betydelse.

– Det var först då jag visste vad problemet var. Allt blev lättare när jag fick medicin, jag fick ett helt nytt liv. Det var som att vara död innan och födas på nytt.

Soledad Grafeuille, som är chef på enheten, kommer ut från mötesrummet. Hon har diskuterat budgeten.

– Vi har planerat in en anställning av Danielle fram till årsskiftet i vår budget.

Alla på enheten är imponerade av Danielle Karlssons framsteg, säger Soledad Grafeuille.

– Från början fick vi inte ens ögonkontakt med Danielle. Nu visar hon öppet att hon tycker om oss och att hon trivs. Det är en väldig utveckling. Mitt mål är att anställa henne på lönebidrag. Ju duktigare Danielle blir desto mindre ska lönebidraget bli. Då ska man kompensera det med lön och med en riktig anställning. Det är det som är målet, säger Soledad Grafeuille.

Arbetsanpassningarna kring Danielle Karlsson har inte handlat om fysiska hjälpmedel, utan snarare om det sociala stödet, menar Soledad Grafeuille.

– Hon har behövt konkreta uppdrag. Att man är tydlig och tar sig tid. Att det finns någon person som är tillgänglig och samordnar de uppdrag hon får. Danielle tar inte sitt utrymme så som andra gör. Hon måste hela tiden inkluderas, säger Soledad Grafeuille.

Enhetschefen medger att hon tvekade att ta emot en praktikant med funktionsnedsättning.

– Jag funderade på om vi skulle klara av arbetet att handleda någon. Men vi har ju fått väldigt mycket tillbaka av Danielle. Nu är hon en del av vår grupp och vi har förändrats mycket. Vi har vuxit och är stolta över att Danielle är en del av oss.

Praktikantprogrammet ska bedrivas i minst tre år. Det har sitt ursprung i regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken som kom i juni 2011. Arbetsförmedlingen, som samordnar programmet, upplåter själv 500 praktikplatser.

I början av 2013 undersökte Arbetsförmedlingen hur stort intresset är för att ta emot praktikanter.

189 av 259 tillfrågade myndigheter besvarade enkäten. 109 av dem är beredda att ta emot minst en praktikant. Totalt kan man komma upp i 1 800 platser.

– Det får man se som positivt då flera myndigheter tvingas hålla igen och det är så många andra satsningar som konkurrerar. Programmet är inte juridiskt bindande och det betalas inte ut några bidrag, säger Henrietta Stein, som är verksamhetsområdeschef på Arbetsförmedlingen och samordnar praktikantprogrammet.

Men det är ett mindre antal myndigheter som står för den större andelen av platserna. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket är tillsammans beredda att ta emot 1 100 praktikanter.

Övriga tar emot mellan en och tjugo praktikanter. Myndigheterna har fått ange vilka typer av sysslor de kan erbjuda. Arbetsförmedlingen genomför matchningen.

Praktikantprogrammet välkomnas av Ingrid Burman, Handikappförbundens ordförande. Praktik är en väg som leder vidare, menar hon.

– Vi är väldigt glada att staten nu tar sitt ansvar och tillsätter de här praktikplatserna, för staten har varit en av de sämsta sektorerna. Det här är ett första steg, vi ser fram emot nästa, säger hon.

Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, gjorde 2011 en undersökning om staten som arbetsgivare åt personer med funktionsnedsättning. 53 procent av myndigheterna svarade att de har en eller flera sysselsatta med funktionsnedsättning och någon form av arbetsanpassning. Men den verkliga andelen är troligen högre, gissar Handisam, eftersom arbetsgivare ofta inte dokumenterar den här typen av information.

Av myndigheterna som nyanställde under 2010 var det 14 procent som anställde en eller flera personer med funktionsnedsättning.

Ingrid Burman säger att det är de små, privata företagen som är bäst på att anställa personer med funktionsnedsättning.

– Forskarna tror att det beror på att det är nära till medarbetarna och korta beslutsvägar. Då är det lättare att se kompetensen, säger hon.

Sysselsättningsgraden sjunker bland personer med funktionsnedsättning, visar arbetskraftsundersökningarna som görs av Statistiska centralbyrån, SCB. 1998 var sysselsättningsgraden 56 procent. Tio år senare, 2008, hade siffran sjunkit till 50 procent. Därefter finns ingen helt jämförbar statistik. Men en delvis annorlunda SCB-undersökning från 2012 visar på en sysselsättningsgrad på endast 44 procent.

– Så riktningen är glasklar. Under 15 år har sysselsättningsgraden sjunkit kontinuerligt, oavsett regering och oavsett konjunktur. Det är något att ta på allvar, säger Ingrid Burman.

Det är också Handisams analys, även om myndigheten nyanserar bilden.

– Vi vet att andelen arbetslösa med funktionsnedsättning ökar, men en stor grupp kommer från sjukförsäkringen. De kommer inte från sysselsättning, säger Anna Dahlberg, utredare på Handisam.

Om man räknar antal personer är det fler som har jobb, men andelen är lägre 2012 än 2011.

Metoderna för uppföljning har varierat genom åren, liksom begreppen.

– Det blir i alla fall inte bättre. Ambitionen är att sysselsättningen ska öka och det kan vi tydligt se att den absolut inte gör. Antalet inskrivna på Arbetsförmedlingen som har en funktionsnedsättning ökar, säger Anna Dahlberg.

FN-konventionens artikel 27 slår fast rätten till arbete på lika villkor. Sverige har ratificerat konventionen. Det betyder att staten ska göra insatser för att personer ska kunna hitta en anställning och behålla den.

– Varje regering visar god vilja, det tar vi inte ifrån dem. Men de använder samma redskap som har misslyckats under så många år. Man pytsar ut lönebidrag till Arbetsförmedlingen som myndigheten inte helt och hållet lyckas få avsättning för, säger Anna Dahlberg.

Kraven på arbetsmarknaden har ökat, anser hon.

– Om någon inte har exakt den kompetens arbetsgivaren föreställt sig, så tror arbetsgivaren inte att det är rätt person för jobbet.

Det håller Ingrid Burman på Handikappförbunden med om.

– Arbetsmarknaden har förändrats mycket. Attityderna har hårdnat, helt enkelt. Fördomarna har inte minskat, snarare tvärtom, när det blir tuffare att ta sig in på arbetsmarknaden.

Danielle Karlsson har börjat mjukt. Till att börja med satt hon mest med på möten. Därefter blev det arbete vid datorn.

– Jag har gjort listor på olika grejer inom praktikantprogrammet, säger hon.

Olika myndigheter tar emot olika många praktikanter och Danielle Karlsson har listat vilka och hur många och namnen på de personer som håller i projektet på respektive myndighet.

– Jag har också gjort en resurskalender i mejlen för enhetens mötesrum, Universum, så att man kan boka rummet, säger hon.

Hon har städat i kopieringsrum och mötesrum och skrivit etiketterna till ett hängmappsystem.

Danielle Karlsson känner sig mogen för arbetslivet. Hon är 27 år men har aldrig haft en anställning.

– Tidigare har jag alltid varit negativ till att jobba på kontor. Jag tyckte att det verkade så tråkigt, men det är hur kul som helst. Här får man en fin sammanhållning.

Men det är inte bara Danielle Karlsson som lärt sig något. Även personalen på enheten har vunnit nya insikter, anser Soledad Grafeuille.

– Dels kan vi se tydligare hur vi är gentemot varandra, i synnerhet under stress. Danielle är känslig och vi måste vara tydligare och trevligare mot varandra. Vi är redan trevliga, men vi kan bli ännu bättre. Dels får vi förståelse för att alla kan inkluderas i en arbetsgrupp. Det gäller bara att anstränga sig lite extra, stanna upp och ta hjälp av varandra.