Staket vid spåren kan rädda liv
De flesta som hindras från att ta sitt liv gör aldrig några nya självmordsförsök. Banverket skulle kunna göra en hel del för att minska dödsolyckorna, menar forskaren Helena Rådbo.
Helena Rådbo, ingenjör och forskare vid Karlstads universitet, behöver knappt någon betänketid för att lista förslag på åtgärder som skulle kunna minska antalet dödsolyckor vid landets järnvägar.
– Det finns oerhört mycket som man skulle kunna göra.
En människa som hindras från att ta sitt liv har goda chanser att överleva. Studier visar att många av dem som gjort ett allvarligt självmordsförsök och blivit hindrade inte avlider på grund av självmord utan dör av naturliga orsaker senare i livet. Mellan 60 och 80 procent gör aldrig några nya försök.
På Banverkets uppdrag har Helena Rådbo kartlagt hur man skulle kunna förebygga problemet med järnvägssjälvmord. Hon menar att riskerna delvis skulle kunna byggas bort.
– Rälsen ligger ofta helt oskyddad, också de sträckor som är nära tätorter. Många gånger saknas till och med ett staket. Jag tror att det är viktigt att signalera att »här passerar du en gräns«. Det kan ha en mental betydelse, säger hon.
Hon betonar att hon själv inte är psykolog utan ingenjör, och framför allt har studerat tekniska och systeminriktade åtgärder.
– Man kan konstatera att människor som tar sitt liv ofta uppehåller sig en bra stund i området innan de agerar. Därför skulle man kunna satsa mer kraftfullt på att upptäcka människor som rör sig kring spåren.
Hon har flera förslag på hur det skulle kunna se ut: rörelsedetektorer, värmekameror och bättre belysning skulle kunna identifiera människor på området. Lampor skulle också göra det svårare att gömma sig i närheten av spåren. Systemen skulle kunna kopplas till larm hos till exempel tågcentraler, SOS eller vaktbolag.
– I dag har lokförarna bara sitt eget öga som hjälp, och det är uppenbarligen inte tillräckligt.
I sin studie har Helena Rådbo också listat flera tekniska förslag, som ännu är oprövade. För att lindra skadorna vid en påkörning skulle man exempelvis kunna utrusta tågen med airbags på fronten. Man skulle också kunna montera en stötdämpande glasfiberhuv på loken, och i större utsträckning satsa på strömlinjeformade tågtyper som slungar iväg kroppen på ett lindrigare vis än äldre tågmodeller.
– Generellt anser jag att man måste bygga in bättre skydd i systemen. Annars överlåter man hela ansvaret på lokförarna och människor som mår så dåligt att de försöker ta sitt liv, och det är att begära alldeles för mycket av dem, säger Helena Rådbo.
