Spanar på fåglar jorden runt
Som forskningsingenjör på biologiska institutionen vid Lunds universitet studerar ST-medlemmen Erling Jirle hur insekter kommunicerar med hjälp av dofter. Fåglar är ett av hans stora fritidsintressen.
Vad ger fågelskådningen dig?
– Ett svepskäl för att komma utomlands, haha.
– I mars var jag på en femveckors resa mellan Nya Zeeland och Nya Guinea. Vi gick i land på öar och såg många endemiska arter. Det är arter som bara finns på ett ställe. Och vi såg blåval och späckhuggare.
Och så ordnar du fågelskådarresor själv.
– Ja, vi är ett litet gäng som reser tillsammans. Bra skådare allihopa. Det är roligare att åka med folk som är genuint intresserade. I december ska vi till Ghana.
Du är sammankallande i Sveriges ornitologiska förenings taxonomikommitté. Vad gör ni där?
– Vi bestämmer vad fåglar ska heta och bevakar nya forskningsrön när det gäller taxonomi.
Men... har inte alla fåglar redan namn?
– Inte. När det gäller utländska arter saknas ofta svenskt namn, eller kanske flera namn används för samma art. Vi bestämmer svenska namn på dem.
– Ibland kommer man underfund med att en fågel som man tidigare ansåg var en art består av två arter. Så blev sjöorren för några år sedan uppdelad i sjöorre och amerikansk sjöorre. Det kallas för att splitta en art.
– Namn på svenska arter ändrar man inte gärna på. Men eftersom tornsvalan inte är släkt med svalorna döptes den om till tornseglare. Då blev det många protester mot kommitténs beslut.
Hur många olika arter har du kryssat?
– Låt mig se efter här... 5 861! Så det är bara omkring 4 000 av jordens 10 000 fågelarter kvar att se. Tio personer i Sverige har sett 6 000 eller fler. Men ju fler kryss man får, desto svårare blir det att få nya.
Vilken är den bästa fågelskådningen i Sverige?
– Höststräcket i Falsterbo. Man kan räkna in upp till en miljon bofinkar på en dag. Eller 10 000 ormvråkar. Där skådar jag gärna, det är roligare än att flänga runt efter rariteter.
Har du någon favoritfågel?
– Ja, kasuaren som lever i Australien och på Nya Guinea. Den är ganska sällsynt, ungefär 1,25 meter hög och ser ut som en liten struts, men har fräckare huvudteckning. Liksom strutsen kan den inte flyga. Kasuaren har horn i skallen som skyddar huvudet när den springer
genom regnskogen.
Du har många andra intressen och hobbyer: botanik, ölprovning, vinprovning, musik, kafétestning, landkryssning – och så samlar du på spypåsar.
– Ja, jag har ett par hundra som jag samlar i plastfickor i pärmar. Men de ska vara oanvända.