Skandalerna gör arbetet tyngre
Målet för Anne Hagberg, ST inom Försäkringskassan, är att medlemmarna ska känna trygghet med henne som sin fackliga representant. De ska känna att deras intresse står i centrum.
Ett genuint intresse för samhällsfrågor och, inte minst, för människor är vad som driver Anne Hagberg i hennes fackliga arbete.
–Man måste vara medveten om och ta uppdraget på allvar. Det handlar alltid om medlemmarna.
Anne Hagberg ser både allvarlig och eftertänksam ut när hon säger de orden. Av sin arbetstid ägnar hon 60 procent åt det fackliga jobbet och resten åt Försäkringskassan i Stockholm. Intresset för fackliga frågor fick hon med sig som ung hemifrån.
–Att vara förtroendevald är både lärorikt och utvecklande. Och roligt. Fackligt arbete är jätteviktigt och en förutsättning för att förbättra och behålla anställningsvillkoren.
Men just nu känns uppdraget »lite halvtungt« på grund av de skandaler som förekommit bland fackligt och politiskt förtroendevalda.
Den tid hon måste ägna åt att ta avstånd från dem behöver hon egentligen använda för aktuella fackliga frågor: Utlokaliseringen – delar av Försäkringskassan ska flytta till Arvidsjaur och Östersund – och förstatligandet från årsskiftet.
Det senare är så nytt att ingen är riktigt på det klara med vad det för med sig, en källa till både oro och förväntan bland medlemmarna.
Förändringen i det fackliga jobbet är att allt idag känns mycket »tajtare«, beskriver hon. Arbetsgivaren har en tendens att fatta snabbare beslut, vilket går ut över förankringen bland de anställda och skapar oro.
Kraven och effektivitetstänkandet har blivit mycket större och utrymme finns knappt för den som inte presterar 110 procent.
–Även de som inte är topp-presterande måste ha en plats i arbetslivet, en viktig fråga som facket måste arbeta för, betonar Anne Hagberg.
För framtiden hoppas hon mycket på samverkansavtalet som slöts förra sommaren för Försäkringskassan. Det innebär en sorts kulturförändring – istället för att facket förhandlar om färdiga förslag behandlas frågorna så att varje anställd har möjlighet till delaktighet och inflytande före beslut. Men det är en lång process innan det fungerar fullt ut.
–Vad vi inte lyckats med är att få fram ett arbetsvärderingssystem, tillägger hon. Löner kommer förstås alltid att vara en stor facklig fråga.
I den nyligen avslutade lönerörelsen var det snubblande nära konflikt bland Försäkringskassans medlemmar, tills den nye generaldirektören gav sin syn: Arbetsuppgifterna inom Försäkringskassan ska kartläggas och klassificeras. Om medellönerna avviker från dem i övriga statsförvaltningen ska obalansen rättas till.
–Men det finns ingen garanti för höjningar, konstaterar Anne Hagberg. Ändå är det bra att vi fått igång diskussionen.
Fackets framtid bygger mycket på rekryteringen av förtroendevalda. Den har varit svår, medger hon, men det känns som om det blivit lättare i Stockholm.
–Vi har fått flera nya ledamöter föreslagna till sektionsstyrelsen så engagemanget känns större nu än för några år sedan.
På frågan hur det fackliga jobbet förändrat henne själv skrattar hon och menar att det vet andra bättre än hon. Men lika hetsig som förr tror hon inte att hon är idag och hon försöker se frågor från olika håll.
–Jag är kanske bättre på att lyssna. Fast allt det där kanske är en åldersfråga.
Och hur har det fackliga jobbet påverkat yrkeskarriären?
–Det blir ingen karriär i jobbet! säger hon med eftertryck och skrattar igen.
Men hon uppfattar att arbetsgivaren ser med respekt på det fackliga arbetet och hennes råd till en blivande förtroendevald är:
–Lyssna på vad medlemmarna tycker.
Anne Hagberg
49 år, började inom Försäkringskassan som handläggare 1989.
Förtroendeuppdrag: Har arbetat fackligt sedan 1995, vice ordförande i sektion Stockholm inom Försäkringskassan, ledamot i avdelningsstyrelsen.
Bakgrund: uppvuxen i Stockholm.
Familj: Sambo och två vuxna barn.
Fritid: Umgås med familj och vänner, musik och litteratur.
