Sagor och skrönor i varje buske på berättarfestivalen
Britten Andersson jobbar som lokalvårdare på Hovrätten för Västra Sverige i Göteborg. Men på fritiden är hon vissångerska och berättare.
Vad gör du på jobbet egentligen?
– Jag sorterar knivar och gafflar, fyller på kaffe och tvättar trappor. Men jag började som receptionist. Det var efter att jag hade varit på Nordiska visskolan jag bad att få byta jobb. Så hon som var lokalvårdare blev receptionist och jag blev lokalvårdare.
Hur ramlade du in på det här med att uppträda?
– Jag kom med i Visans vänner här i Göteborg och de hade en så stor fin scen. Så småningom var man ju tvungen att stå på den!
Vad gjorde du första gången?
– Jag sjöng en liten visa. Jag är inte säker på vilken… Det skulle kunna ha varit en visa som heter Det vackraste växer ur det svarta av Christine Hellqvist. Den är okänd och har en vacker text. Jag sjunger den fortfarande…
När fick du ditt första gage?
– Det var på badplatsen vid Rådasjön, där jag satt och spelade på en jesusknäppare en stund. Efteråt kom två flickor fram, kanske i nioårsåldern, och räckte fram varsin krona till mig. »Varför ska jag få två kronor?«, frågade jag. »Jo, för att du spelade så fint!«, sa den ena. Jag har sparat de två kronorna och har dem kvar än i dag!
Hur fungerar det annars ekonomiskt? Skulle du kunna försörja dig på konsten?
– Då skulle jag vara tvungen att ta ut helt andra gager. Men jag har ju en fast inkomst och tar hellre fler mindre jobb än några få stora. På mindre spelningar får man mer kontakt med publiken. Man får anpassa sig. Sist vi var på turné spelade vi för studentkåren på Tändsticksfabriken i Jönköping. Där tog vi 2 500 kronor och på folkhögskolan fick vi spaghetti och köttfärssås.
Du ägnar dig också åt berättande. Berätta!
– Jag är medlem och styrelseledamot i Berättarnät Väst, en liten förening med trettiotalet medlemmar. Varje år hålls en festival i berättande, lite som en spelmansstämma. Då är det folk som berättar i alla buskar. Jag skulle vilja kalla det öronfilm. Det kan vara sagor, myter, sägner, skrönor eller egna livserfarenheter. Det finns SM i berättarslam, precis som det finns i poetryslam. Här hemma på västkusten är det jag som har hand om det lokala berättarslammet!
Hur ser framtidsplanerna ut?
– Just nu gör jag program där jag blandar musik och berättande. Någonstans har jag en liten tanke att jag skulle kunna ägna mig ännu mer åt berättandet. Kanske som guide av något slag? Jag tycker om att leda gitarrkurs, så varför inte leda kurs i berättarteknik?
Var kan man se dig på scenen framöver?
– Om någon är nyfiken på berättandet berättar jag en sann kriminalhistoria från 1948 på Grindstugans kafé på Trädgårdsföreningen i Göteborg fredagen den 13 augusti. Kommissarie Robert Odin är förbryllad över två nedtrampade pappersbollar...