Så vill Sabuni göra Sverige mer jämlikt

Den nya, samlade lagen mot diskriminering gör det lättare att komma åt negativ särbehandling, tror integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Sveriges första svarta minister säger att hennes drivkraft inte är någon enskild sakfråga, utan en generell indignation över orättvisor – diskriminering, barn som far illa, att kvinnor har andra villkor än män.

–Det upprör mig. Jag vill kunna förbättra och förändra.

Vad är du mest nöjd med av det du gjort hittills i regeringen?

–Det faktum att vi fick ett tio gånger så stort anslag till jämställdhetsfrågor har lett till att vi har kunnat göra en hel del saker. Vi har bland annat avsatt 100 miljoner kronor till Sveriges Kommuner och Landsting för att de ska kunna säkra att de ger lika god service till kvinnor som till män, jämställdhetsintegrering. Vi har många problem på jämställdhetsområdet, men om inte ens den grundläggande servicen faller lika ut, då ligger vi illa till.

–Jag är också nöjd med vår handlingsplan för att komma till rätta med våld i nära relationer.

I sommar införs en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen. Den har kritiserats för att vara för krånglig, på för låg nivå och för att den betalas ut långt efter ledigheten.

–Det kan bli 3 000 kronor på en månad och 13 000 kronor på ett år. Det tycker jag är ganska mycket för en familj. Problemet att man inte får ut pengarna förrän efteråt kan man lösa med skattejämkning. Vi kommer självklart att ha en informationskampanj om bonusen och möjligheten att jämka.

Vad är godkänt resultat av bonusen?

–Jag tror inte att man kan lösa hela delningsproblemet med en jämställdhetsbonus, men om vi kan se att det blir en rejäl skjuts framåt kan vi säga att vi har lyckats. Politik är inget vetenskapligt laboratorium, man måste testa. Fungerar det inte får man hitta nya sätt och metoder. Målet är att föräldrar ska dela lika.

I sommar kommer också ett kommunalt vårdnadsbidrag. Samtidigt avskaffar Norge sitt system för vårdnadsbidrag, som till stor del användes av lågavlönade kvinnor med
invandrarbakgrund.

–Det är fel jämförelse. Det norska vårdnadsbidraget kom till för att Norge inte hade utbyggd förskola. Jag håller med om att vårdnadsbidraget inte är en jämställdhetsreform, men det ger en valfrihet. Kommunerna behöver inte införa vårdnadsbidrag, och de får inte göra det om de inte först har en fungerande förskola. Så det finns många restriktioner. Det viktiga är att vi följer upp hur många som använder det, vilka hinder det sätter för kvinnors jämställdhet, för barns utveckling och så vidare. Men man ska inte förakta valfrihet för individer heller.

Men ditt parti tycker inte att det här är en önskvärd form av valfrihet.

–Jämställdhet och valfrihet är ju paradnummer för folkpartiet, men denna valfrihet vill andra inte ha. För min del tycker jag att vi kan ha den, och vi ska se till att den inte bromsar annan utveckling.

Regeringen föreslår att alla diskrimineringslagar och
-ombudsmän slås samman. Vad hoppas du att förändringarna ska leda till?

–Det blir en kraftfullare lag eftersom den täcker flera områden och gäller alla diskrimineringsgrunder, samtidigt som vi inför förbud mot diskriminering på grund av ålder och av transpersoner. Lagen innebär också att den som känner sig diskriminerad får en enda myndighet att vända sig till. Jag tycker det inte ska åläggas den enskilda att lista ut varför man blir diskriminerad. Är det för att jag är kvinna, svart, heterosexuell? Nu får en myndighet med sakkunniga avgöra det.

Har det i praktiken varit ett problem?

–För mig skulle det vara ett problem. Varför vänder sig alla invandrare till Diskrimineringsombudsmannen, DO? De utgår från att de blir diskriminerade som invandrare, men det kan ju till exempel bero på könet.

Det blir förbjudet att diskriminera på grund av ålder. Vad betyder det?

–Det blir fullt diskrimineringsskydd på arbetsmarknaden. Vi har diskuterat ett diskrimineringsförbud också när det gäller varor och tjänster, men det är lite mer komplicerat. Ålder kan vara relevant när det gäller vissa undantag från diskrimineringsförbudet.

Kommer det att vara förbjudet att ha längre semester för äldre?

–Inte all olikbehandling är diskriminering. Till exempel i lönefrågan och semesterfrågan, där man har överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter som det finns godtagbara skäl för. Om man har jobbat längre i sitt liv, varför skulle man inte kunna få en veckas längre semester?

Var drar man gränsen?

–Det får man som individ anmäla till Diskriminerings-ombudsmannen och så får domstolen avgöra.

Får man skriva i en platsannons att man helst vill ha en ung person?

–Nej, det kan vara diskriminering. Man ska anställa den mest kompetenta för platsen. Man kan önska sig det, men det bör inte utformas och uttryckas så. Vid lika meriter kan man välja den unga för att få en bättre ålderssammansättning.

Den nya diskrimineringslagen minskar kraven på arbetsgivarna. De behöver bara göra en jämställdhetsplan vart tredje år (varje år i dag) och kravet gäller bara arbetsplatser med mer än 25 anställda (mot tio i dag).

–Man måste skilja på aktiva åtgärder och planer för likalön. Alla arbetsplatser åläggs att arbeta med främjandeåtgärder, men att upprätta en plan enligt lag är något annat. Och där säger vi att det har varit för betungande för mindre företag och gjorts alldeles för ofta.

–Det finns inget som visar att handlingsplaner har lett till utveckling åt jämställdhetshållet på arbetsmarknaden, för diskrimineringskommittén utredde inte det. Min avsikt är att göra det, se vad som fungerar och vad som inte fungerar.

–Kraven på aktiva åtgärder är mest långtgående när det gäller jämställdhet. Jag skulle vilja att de gick lika långt på alla diskrimineringsområden, men först måste vi veta vad som fungerar.

Med de nya reglerna för a-kassan får ungdomar en snabbare avtrappning av ersättningen. Hur långt kan man gå i särbehandling innan det blir diskriminering?

–Jag vet inte egentligen varför man skulle diskutera att det är dåligt att man under en högkonjunktur försöker utnyttja den till att få ut människor på arbetsmarknaden.

Men varför är reglerna olika?

–Det beror på att ungdomar räknas som långtidsarbetslösa och får extra stöd redan efter tre månader. Då måste ersättningssystemet följa med åt andra hållet. Ungdomar är en extremt känslig grupp som man inte ska låta gå arbetslös för länge.

–Vi EU-medborgare kan ju anmäla våra länder till EG-domstolen, som avgör om åtgärderna gör mer skada än nytta. Om det gör mer nytta är det tilllåtet, och i det här fallet säger man att ungdomar ska ut på arbetsmarknaden. Skyddsnätet ska inte vara utan begränsningar.

Du har sagt att principen sist in-först ut i lagen om anställningsskydd, las, diskriminerar invandrare och ungdomar. Vill du avskaffa den principen?

–Ja, de där reglerna är svåra, tycker jag fortfarande. Jag kan inte säga var man ska dra gränsen, men man måste kunna ta till vara kompetensen och inte ha så rigida regler. I och för sig tillämpas de inte alltid – facket är ju där och förhandlar – men las utformning är ett stort problem om man följer den till punkt och pricka. Det är alltid samma grupper som blir lidande när man säger upp folk, såsom nyanlända invandrare eller ungdomar som ska in i arbetslivet för första gången.

Får medborgarna lika god service från de statliga myndigheterna oavsett kön?

–Det får vi se. Vi kräver nu från relevanta myndigheter att årsredovisningen ska ske med hjälp av könsuppdelad statistik. Än så länge finns inga uppseendeväckande siffror, som det gör i kommuner och landsting när det gäller äldreomsorg, sjukvård och annat.

Det har förekommit kritik mot bland annat Försäkringskassan och Ams, numera Arbetsförmedlingen, att de lägger mer resurser på män än på kvinnor.

–Precis. Det har varit ett problem på arbetsförmedlingen, men det tror jag inte bara handlar om hur de arbetar, utan också om hur man formulerat politiken.

–Vi måste ha jämställdhetsglasögonen på när vi föreslår insatser. När vi införde nystartsjobb i den privata sektorn såg vi snart att de framför allt gick till män, eftersom kvinnorna framför allt finns i den offentliga sektorn. Därför har vi nu lagt till nystartsjobb i den offentliga sektorn.

Ska avidentifierade ansökningar införas i hela arbetslivet för att motverka diskriminering?

–Nej, jag har nog tankar om att man borde införa det i den offentliga sektorn. Vi har ju ett försök med tio myndigheter i den statliga sektorn, och det ska vi utvärdera.

–Forskning visar att diskriminering är som mest påtaglig när man sorterar skriftliga ansökningar. När man väl kommer till intervjutillfället sjunker det markant. Möjligheten att få träffa en rekryterare verkar alltså vara viktig.

Vad krävs för att staten som arbetsgivare ska bli en förebild vad gäller jämställdhet och mångfald?

–Jag försöker undvika ordet mångfald, som är så diffust. Oftast menar man antalet personer med utländsk bakgrund, och eftersom vi inte har etnisk registrering så blir det väldigt problematiskt. Om vi tar kvinnor i staten så beror de löneskillnader vi har i dag till stor del på att det är för många män på ledande positioner och för många kvinnor på lägre positioner. Vi har gett stabsmyndigheten Verva till uppgift att föreslå ett program för karriärutveckling för kvinnor i staten. Och senast 2010 ska alla myndigheter ha rättat till osakliga löneskillnader.

En stor del av dem som nyanställs i staten är akademiker, och fler kvinnor än män tar akademisk examen. Kan det bli ett jämställdhetsproblem åt andra hållet?

–Det är kul att man någon gång nämner det, för vi ser ju bara jämställdhetsproblemen när det drabbar kvinnor. Det jag har varit mest bekymrad över är skolan, där pojkar halkat efter från år till år under senare tid. Jag för diskussioner med utbildningsministern om att vi måste skapa skolmiljöer där pojkar kan hinna i kapp. I Skolverkets regleringsbrev står det numera att de ska arbeta för att ”fler flickor och fler pojkar” ska nå kunskapsmålen. Tidigare stod det ”fler elever”.

–Vi har ännu inte diskuterat hur det ser ut på arbetsplatserna, men jag är medveten om att vi måste ha det i åtanke. Man berömmer alltid företag och institutioner som har övervägande andel kvinnor, men jag tycker att man måste tänka: vart tog männen vägen?