Möjligheten att bestämma själva stärkte medarbetarna
2017 fick medarbetarna på Försäkringskassan i Torsby delta i ett forskningsprojekt, som innebar att de själva fick lägga upp sitt arbete. För dem som var med var återgången till de tidigare rutinerna inte alldeles enkel. Men nu är kontoret i Torsby som alla andra kontor igen.
Då
2017 fick medarbetarna på Försäkringskassan i Torsby delta i ett forskningsprojekt, som innebar att de själva fick lägga upp sitt arbete. Så länge de följde lagen behövde de inte gå efter myndighetens interna regler och rutiner. I stället skulle de gemensamt utveckla det bästa sättet att handlägga sjukpenning. Entusiasmen för att hitta nya och bättre arbetssätt var stor, men det fanns också oro för vad som skulle hända efter projektets slut, något Publikt rapporterade om både när det inleddes och i samband med att det avslutades 2019.
Nu
När det projekt som gett medarbetarna på Försäkringskassan i Torsby friare tyglar avslutades 2019 fick de inte någon möjlighet att fortsätta med de metoder som de utvecklat tillsammans. Numera är kontoret i Torsby som alla andra kontor, försäkrar Maria Widén, som är vikarierande enhetschef sedan augusti förra året.
– I dag gör vi inga avsteg från de riktlinjer och rutiner som finns, säger hon.
För försäkringsutredaren Maria Linder Larsson, som arbetat på Försäkringskassan i Torsby sedan 2012 och var delaktig i forskningsprojektet, var återgången till de tidigare rutinerna inte alldeles enkel.
– När projektet pågick var vi i vår egen lilla bubbla. Vi fick fria händer att pröva oss fram. Lite tomhet kände man nog när bubblan sprack. Vi hade ju ändå jobbat med det här under rätt lång tid, lagt ned mycket energi på det. Och så skulle vi bara lägga det bakom oss.
I projektet fick de pröva sig fram, liksom misslyckas och tänka om. Det gjorde de också.
– Det var en otrolig möjlighet att vi fick delta i detta. Det var både lärorikt och roligt. Vi lärde oss hur man arbetar i ett team och hur man tar fram nya sätt att arbeta, säger Maria Linder Larsson.
Medarbetarna landade i att ha en grupp som tog hand om uppstarten av alla inkommande ansökningar om sjukpenning, en grupp som klarade av de ärenden där de sökande inte behövde så mycket hjälp för att återgå i arbete, och en som tog hand om dem som behövde mycket stöttning. De tyckte sig ha hittat framgångsrika rutiner.
Maria Linder Larsson ser en liten tillfredställelse i förhoppningen att hela myndigheten nu, flera år senare, kan komma att arbeta med en specialisering som påminner om hur de gjorde i Torsby.
– Nu ser vi att det sättet som vi tog fram, att man skulle vara lite mer specialiserad, är det arbetssätt som hela organisationen går mot. Men om vårt projekt har påverkat eller influerat hur ledningen tänker nu, det har jag ingen aning om. Det är ingenting som jag har hört.
Detta att bestämma själva – vilket var idén med projektet – har stärkt både gruppen, medarbetarnas teamkänsla och henne själv som utredare, anser Maria Linder Larsson. Det blev något bestående.
– Den känsla vi ändå fick då som grupp, den har vi kvar, trots att det är flera medarbetare som slutat och att vi fått in nya.
