Rekordfiskaren kastar tillbaka sin fångst
Hussein Alabdali har en tjänst som facklig koordinator för ST inom Stockholmspolisen. Men på sin lediga tid tänker han mest på fisk. Han har rekordet för lax i Stockholms ström, men numera är det naturupplevelser snarare än storfångst som lockar.
Hur hamnade du i fiskarnas värld?
– När jag var 13–14 år flyttade min familj till Ljusdal, och vid en sjö där såg jag en man som metade och hade fått lite fisk. Jag sprang hem till mamma och bad att få ett metspö. Senare gick jag över till spinnspö och fick till slut en gädda. Då var jag fast! Det som lockade var spänningen och att jag ville veta vad som fanns under vattenytan.
Några år senare fick du en riktig storfångst, en lax från Stockholms ström som vägde 21,8 kilo och var 126 centimeter lång – ett rekord som fortfarande står sig. Berätta!
– Jag kände att den var stor och tung. När den kom upp till ytan var det rätt mörkt, men en person på kajen hade en lykta och skrek att den var jättestor. Vid Strömmen måste en medhjälpare stå på en stege och plocka in fisken i en håv, och så fort den var i håven släppte jag spöet och rusade fram. Jag fick tränga mig igenom en grupp människor, men sedan fick jag se den. En vacker fisk, i lekfärg, brun och röd. Den hade fem krokar på sig, efter tidigare fångstförsök.
Vad gjorde du med den?
– Helst ska man släppa tillbaka en sådan fisk, men jag skickade den till en konservator som stoppade upp den. Jag har den hemma.
Efter hand har du gått över mer till flugfiske. Varför?
– Spinn var jätteroligt, men det är ganska naturligt med en övergång till flugfiske, det blir en ny utmaning. Och med åren har fisket blivit mer av en helhetsupplevelse. Det handlar inte bara om att få upp fisk. Jag kommer ännu närmare naturen när jag står i vadarbyxor ute i vattnet och flugfiskar, som jag oftast gör. Numera kastar jag tillbaka de flesta fiskar jag fångar, särskilt de vilda.
– Men det kan ta flera år att lära sig att kasta rätt med fluga, och det tog åratal innan jag fick min första lax. En kväll när jag just hade kommit till norska Finnmark hade jag en föraning, och jag fick napp! Jag kände på mig att det var en lax, jag var så laddad. Och det var det. Jag lossade fisken, fotograferade den och kastade tillbaka den. Sedan gick jag raka vägen till tältet och lade mig, jätteglad. Det är mitt bästa fiskeminne, och det fick mig att tro på flugfisket.
Fiskar du helst ensam eller tillsammans med andra?
– Jag är en typ som gärna vill umgås, och har fått många vänner genom fisket. På vintrarna träffas vi och knyter flugor tillsammans och planerar nästa fiskeresa.
Ser du några kopplingar mellan fisket och ditt jobb?
– Inte direkt. Men tålamod är nummer ett i fiske, och det har jag utvecklat. Det behöver man i allt, inte bara på jobbet. Jag tänker långsiktigt. Stressade fiskare får oftast en väldigt kort karriär.