Rätt man på rätt plats

Det lyser nytt kring Linus Fritzin. Nya bilar i glänsande färger står på rad i utställningshallen. Genom de stora fönstren i tak och väggar faller ljuset över blänkande lack i rött, blått, grönt och silver. Det får bilarna att nästan skjuta blixtar.

Ny är också Linus provanställning. För några veckor sedan skrev han på kontraktet som efter sex månader kan vara en fast anställning med lön, i stället för den aktivitetsersättning han haft de senaste åren.

–Jo, visst känns det bra och visst kan jag rekommendera Revectis. Absolut, säger Linus som nu lämnat projektet.

Linus har från födseln en benskada som varit ett hinder när han försökt få jobb som bilmekaniker. Sedan han avslutat fordonsprogrammet på gymnasiet har han i fyra år haft omväxlande ströjobb och aktivitetsersättning.

Med ett jobb i sikte har livet vänt för honom, blivit en riktig framgångssaga som åtminstone Revectis projektledare förväntar sig mycket av. Men Linus är återhållsam med jubelropen. Han har redan haft tre provanställningar, så han har varit med förr. Denna gång verkar dock allt ha stämt särskilt väl.

–Det här är vad jag vill ha – något att göra på dagarna, vara i en trivsam miljö och träffa folk.

Linus jobbar på Din Bils kundmottagning för verkstadsärenden i Lund. Där ska han förklara för kunderna vad som bör göras åt deras bil, skriva ut arbetsorder åt bilmekanikern, beställa reservdelar, ge råd och viss säljservice.

Hans skada påverkar inte arbetet och arbetsförmågan är det därför inget fel på, så länge han har rätt arbetsuppgifter. Men det inser inte alltid en arbetsgivare.

–Hade jag inte träffat Linus utan bara fått hans platsansökan bland alla andra hade jag nog lagt hans ansökan åt sidan. Där ser man vilka fördomar man har, säger Mats Lindahl.

Hos honom på Din Bil i Bulltofta arbetstränade Linus några månader i somras och här fungerade han perfekt, enligt Mats Lindahl. Kunder och personal tyckte att han var fantastisk och det ledde till provtjänstgöringen i Lund.

Efter detta är Mats Lindahl beredd att »städa bort förutfattade meningar«.

Skräddarsydda platser

Den som beredde väg för Linus var Revectis rekryterare Hans Fuchs. Han visste att Linus är mycket bilintresserad och presenterade därför honom och Revectis för Mats Lindahl.

–Ska man hitta lämpliga platser för arbetsträning är det bara dom som gäller, menar Hans Fuchs och pekar på fötterna. Fotarbete alltså, personligt besök hos arbetsgivare.

Hans Fuchs arbetar på Personalservice, det företag som Försäkringskassan anlitat för att sköta den praktiska sidan av Revectis. Han skärskådar varje arbetsgivare noga innan han skickar någon projektdeltagare dit. Det får inte finnas någon anmälan hos kronofogden, skatten eller hos arbetsförmedlingen om svart arbetskraft. Hans Fuchs erfarenhet är att Revectis får större gensvar från arbetsgivare än andra rehabprojekt han arbetat med.

Varje träningsplats ska vara skräddarsydd utifrån deltagarens utbildning, erfarenhet, önskemål och eventuella handikapp.

Normalt börjar arbetsträningen med tio timmar per vecka och trappas sen upp. Pågår arbetsträningen längre tid än en månad kräver Hans Fuchs en motprestation från arbetsgivaren, till exempel en provanställning.

Arbetstränar gör också Lena Puhv. När jag träffar henne i receptionen har hon varit ungefär en månad på Best Western Hotel Stensson i Eslöv. Här är hon tre–fyra timmar om dagen tre dagar i veckan. Enligt hennes chef kommer hennes träningsperiod att förlängas.

Lena är tandsköterska. Hon beskriver sig som en kontrollmänniska som vill göra allt. På hennes tidigare jobb fungerade det bra så länge hon var enda tandsköterskan. Men så anställdes en till och när Lena inte visste vad den andra gjorde tappade hon kontrollen. Det och händelser i privatlivet gjorde att hon 2003 fick diagnosen utmattningsdepression.

–Jag är som ett X2000-tåg men med en insida som ett gammalt ånglok. Det är inte så mycket den fysiska delen som krånglar. Mitt »fel« sitter i huvudet, jag kan inte låta bli att engagera mig i allt.

Stimuleras att ta ansvar

Lena har från 2003 omväxlande varit sjukskriven och arbetstränat men tills slut bröt hon ihop och sade upp sig. När hon i våras fick förslaget att gå med i Revectis var hon först tveksam men åkte ändå ut till Personalservice lokaler i sydvästra Malmö. Det har hon inte ångrat.

Sammanlagt ska hon gå 22 veckor i Revectis. Hennes grupp började i maj med en introduktion där hon och hennes gruppkompisar fick sina behov kartlagda och en handlingsplan.

Därpå följde projektets steg två, som består av aktiviteter – föreläsningar och gruppsamtal i ämnen som självkännedom, omvärldsanalys, värderingar, social och emotionell kompetens, kommunikation, ergonomi, stress, krisförlopp; gruppövningar och gruppsamtal, enskilda samtal med utsedd mentor, arbetsmarknadsinformation, studiebesök och friskvård. Först det tredje steget, där Lena befinner sig nu, är arbetsträning.

Revectis går ut på att deltagarna hela tiden ska stimuleras att ta eget ansvar och initiativ. För att få stöd och hjälp har de under det andra steget en mentor.

–I hela mitt liv har jag bara gjort vad andra sagt åt mig att göra – så gick det till när jag blev tandsköterska. Nu ska jag själv göra en mängd egna val. Det är skitjobbigt! utbrister Lena.

Revectis har för Lenas del fungerat »jättebra«. Hon behöver inte längre de stödsamtal som hon haft tidigare. Men vad Lena ska satsa på efter arbetsträningen, det vet hon inte riktigt än.

Revectis första grupp började i slutet av februari i år och nya tillkommer efter hand. I några fall har deltagare lämnat projektet i förtid därför att de varit för sjuka för att delta.

Sammanlagt ska 220 personer gå igenom Revectis. Varje grupp har tiotalet deltagare och en av dem jag möter en ljummen sensommardag är ST-medlemmen Jan Söderberg. Vi befinner oss i Personalservice lokaler där de flesta aktiviteter försiggår.

–Varför har man inte kommit på det här tidigare? säger Jan Söderberg om Revectis.

Bakom sig har han flera sjukperioder på Posten, där jobbet som postcentralchef blev för pressande i samband med flera omorganisationer. Projektet har hjälpt honom att komma bort från sina tidigare tankar om hopplöshet. Efter flera tidigare försök att återgå till postjobbet har han nu bestämt sig: Han vill inte tillbaka.

Jan vet att han har arbetsförmåga kvar och trots åldern, 55 år, tror han att Revectis ska leda till nytt jobb. Om två månader är hans tid i projektet slut och vad som då väntar är än så länge ovisst.

En annan bakgrund har Rimon Janineh som kom till Revectis i juni. Han är palestinier från Västbanken, utbildad till civilingenjör i det tidigare Jugoslavien. År 1990 sökte han asyl i Sverige och började på Komvux för att komplettera sin högskoleutbildning.

Men det »gick snett« när hans fru blev sjuk och han måste försörja familjen genom olika städjobb och tidningsutbärning. Resultatet blev förslitningsskador och diskbråck.

Nu arbetstränar han i Revectis träningsföretag och hoppas på att så småningom få ett fysiskt lätt jobb.

Nödvändigt tänka om

I föreläsningssalen sitter en grupp som började för några veckor sedan. En del drar sig undan men en handfull deltagare är beredda att berätta om sin situation.

De är positiva till Revectis och ivriga att få en ny chans på arbetsmarknaden och i livet. Några har sin anställning kvar men kan inte komma tillbaka för att de »gått in i den berömda väggen« eller har förslitningsskador. Andra är utan jobb.

Lissi Englund och Catharina Andersson har ett förflutet inom främst vården och på djursjukhus, Lissi har dessutom textilutbildning. Peter Lindholm har varit byggnadsarbetare och Cecilia Uneland är gymnasielärare, sjukskriven sedan två år.

Dagligen deltar de i tre timmar eller så länge de orkar.

För dem har det stor betydelse att varje dag komma hemifrån, ha fasta tider att passa och möta människor som bryr sig. En styrka är också att de båda projektledarna Stefan Lennartsson och Bengt Persson finns till hands, liksom mentorerna.

–Jag blev alldeles ställd efter ett samtal med min mentor, säger Catharina. Hon tycker att jag ska sadla om totalt, pröva på som hotellvärdinna. Det stoppade min tankegång totalt.

Och Lissi, som alltför ofta haft för höga ambitioner, har lovat sig själv att i fortsättningen »lägga ribban på noll«.

Revectis är processinriktat och ska leda till förändring, enligt mentorn Anna Geite. Hennes roll är att hjälpa deltagarna att tänka i nya banor och få idéer till alternativa utvägar. En del av dem som kommer hit är rädda, känner sig kränkta och ifrågasatta.

–Det gäller därför att bygga upp förtroende, ge motivation och stärka självkänslan hos deltagarna, säger hon.

Stålvilja komma tillbaka

Vilken erfarenhet har de som arbetar i Revectis fått hittills? Så här svarar Personalservice projektledare Stefan Lennartsson:

–Visst har vi gått på nitar i det här arbetet. Arbetsträningen hos arbetsgivare till exempel fungerar inte alltid som det var tänkt.

Han tycker att Revectis skiljer sig från andra rehabprojekt därför att Försäkringskassan genom Bengt Persson blir synlig för deltagarna. Med honom kan de kan lätt diskutera sådana problem som ska föras vidare till kassan.

Stefan Lennartsson och andra anställda framhåller deltagarnas »stålvilja att komma tillbaka«, även om det också finns de som är rädda för att få sin arbetsförmåga testad. Mest positivt är den samlade kraft som finns hos människor med lång arbetslivserfarenhet.

–Jag tror att av de deltagare som klarar den första introduktionsveckan kommer ungefär hälften att få arbete så småningom.

Om Stefan Lennartsson får rätt visar sig först när Revectis avslutats och utvärderats efter no