Vinprovningarna hos Munskänkarna i Luleå brukar ha olika teman. »Det är roligast när det inte bara handlar om själva druvan, utan till exempel om regionen, kulturen och klimatet där druvan växer«, säger Nina Berggård.
Bild: Magnus Stenberg
Vinprovningarna hos Munskänkarna i Luleå brukar ha olika teman. »Det är roligast när det inte bara handlar om själva druvan, utan till exempel om regionen, kulturen och klimatet där druvan växer«, säger Nina Berggård.

Provar vin utan att snobba

FÖRDJUPNING: INTERVJU2016-04-12

ST-medlemmen Nina Berggård delar sin tid mellan jobbet på Försäkringskassan, arbetet för Vänsterpartiet i Luleå och vinprovarorganisationen Munskänkarna. Hon vill tvätta bort snobbighetsstämpeln från vinkulturen.

Varför tycker du att vin är så roligt?

– För mig började det med maten. Jag är uppvuxen i Kangos i Tornedalen med mycket fisk och älgkött. När jag var barn var mat något funktionellt. Men jag blev tidigt matintresserad och var väldigt orädd. Jag var på kinarestaurang första gången i tioårsåldern och gick hem och prövade att fritera kyckling själv. Mamma blev ju förskräckt när hon fick reda på det. Mitt vinintresse är som en fortsättning på matintresset. Men i början var jag lite rädd för att gå till Munskänkarna.

Varför det?

– Jag hade en bild av att Munskänkarna var en sluten klubb. Att det var dyrt och snobbigt och att man måste vara en särskild sort för att gå dit. Att man måste kunna väldigt mycket.

Men är det inte så?

– Inte alls, det är jättetrevligt! Man måste inte kunna något alls från början, men man lär sig massor efter hand. Jag gick dit med några kolleger från jobbet. Det var fem–sex år sedan och nu sitter jag i styrelsen. Jag vill tvätta bort snobbighetsstämpeln! Alla är välkomna.

Berätta om hur era vinprovningar går till!

– Vi brukar ha olika teman. Det kan vara en druva, en region, och så har vi haft tema lagring. Ofta bjuder vi in någon gäst som berättar, det kan vara en vinproducent. Det är roligast när det inte bara handlar om själva druvan, utan till exempel om regionen, kulturen och klimatet där druvan växer.

Och så smakar ni?

– Ja. Vi häller upp några centiliter vin i glas med bred botten och ganska sluten kupa, för då stannar aromerna kvar. Vi tittar på det, doftar, snurrar på glaset, känner hur aromerna utvecklas. Det kan lukta olika i vänster och höger näsborre. Och så smakar vi, upplever känslan.

Är det svårt?

– I början hade jag svårt att hitta lukterna och smakerna. Jag tänkte »Ananas? Petroleum? Vad pratar de om?« Då gick jag till affären och köpte till exempel grön paprika och kryddnejlika, för att lära mig att hitta lukterna. Nu känner jag mycket mer och det är lättare att skilja på druvor och regioner. Ibland har jag egna minnesregler också: »Det här är ju burkchampinjon-vinet!« till exempel. Vin smakar ofta annorlunda än det doftar och i just det fallet är det tur. U

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA