Plusjobbarna blev räddare i nöden

Risk för försenade utbetalningar, meddelade Försäkringskassan i Skåne i ett pressmeddelande i oktober förra året. Orsaken uppgavs vara tekniska problem med det nya handläggningssystemet. Man berättade också att personalen arbetade övertid för att klara så många ärenden som möjligt.

Till bilden hör också att kassan har ekonomiska problem.

–När Försäkringskassan förstatligades fick vi på oss ett lån på 20 miljoner kronor som måste betalas tillbaka. Vi har inte haft några uppsägningar, men vakanser har i princip inte tillsatts, konstaterar Peter Smede, sektionschef på kontoret i Ängelholm.

Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att Försäkringskassan i Skåne hängde på låset när arbetsförmedlingen skulle fördela platserna i riksdagens satsning på så kallade plusjobb. Staten betalar lönekostnader upp till 1000 kronor om dagen i max två år till offentliga arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa.x

Även det lokala ST-facket var positivt inställt till rekrytering av plusjobbare.

– Vår ingång var att vi har en arbetssituation som är orimlig för våra medlemmar på arbetsplatsen, och vi ser inte att det kan lösas med nyrekrytering, av ekonomiska skäl, säger Peder Pedersen, informationssekreterare i sektionen.

Ett villkor för facket var att det inte skulle vara aktuellt med uppsägningar av ordinarie personal under perioden.

Skånekassan fick ett trettiotal platser, och de första plusjobbarna var igång redan 1 februari. En av dem var 39-åriga Susanne Nilsson, som fick börja med handläggning av bostadsbidrag på Ängelholmskontoret. Hon blev mottagen med öppna armar, säger hon.

–»Hej, du är välkommen hit, du vet att du behövs, va?« lät det när jag kom. Det var roligt att höra. Det fanns ingen misstänksamhet.

800 sökanden på ett jobb

Susanne Nilsson har tidigare arbetat i restaurangbranschen, men där blir man obekväm om man inte vill jobba svart, säger hon. Hon tog så småningom studielån och utbildade sig till ekonomiassistent. Trots utbildningen var det inte lätt att hitta ett arbete, och hon har varvat arbetslöshet med praktik och projekt på arbetsförmedlingen.

–Projektet var vuxendagis. Vissa har funnit sig i det, och sitter och pular i två veckor med att göra en snygg CV. Men sedan är det kanske 800 sökande på ett jobb, och var hamnar man då om man varit arbetslös i två år?

När Susanne Nilsson nu söker jobb – vilket man förväntas göra under tiden som plusjobbare – gör hon det utifrån positionen som anställd på Försäkringskassan.

Hon är nöjd:

–Jag får erfarenheter och kan söka jobb. Och jag har en vanlig lön. Man hinner ordna upp mycket i ekonomin på två år.

Både Susanne och hennes plusjobbarkollega Mikael Andersson understryker hur betydelsefullt arbetet är för de sociala kontakterna och för att få struktur på dagarna. Mikael, som varit sjuk i influensa i två veckor, noterar att det var skönt att komma tillbaka till jobbet i dag. Men när han började för några veckor sedan var känslorna blandade. Då hade han en lång tids arbetslöshet bakom sig.

–Det var väldigt nervöst. Jag visste inte alls vad jag hade att förvänta mig. Som arbetslös lever man i sin egen lilla värld, och nu måste jag möta verkligheten.

Samtidigt var han nyfiken på kollegorna, och på hur mycket han skulle kunna bjuda på sig själv. Han lever ensam, och när han gick utan arbete var han tillbakadragen.

–Privatlivet får mycket stryk, för det blir jobbigt att umgås. Man orkar inte med alla frågor från folk: har du fått jobb? I stället får man en surrealistisk trygghet i ensamheten. Jag vände på dygnet också, eftersom jag inte hade någon motivation att gå upp på morgonen. Man sover bort tråkigheten.

Mikaels största oro när han började jobba gällde dock inte att komma upp på morgonen, utan att ta ansvar för något utöver honom själv. Det hade han vant sig av med, säger han.

–Helt plötsligt är det inte bara jag. Jag måste tänka på vad jag säger och gör, man har en halvtimmes lunchrast och ögon på sig. Mest orolig var jag för att ta ansvar för arbetsuppgifterna. Men jag tycker att det har gått bra, och att jag så smått har börjat hitta min roll här. Det är ett kämpande.

Mikael Andersson har ett halvårs provanställning som vaktmästare, ett jobb som han tidigare haft som kommunanställd. På Försäkringskassan i Ängelholm hade vaktmästartjänsten tagits bort, och personalen delade på arbetsuppgifterna. Nu har den alltså återinförts, åtminstone tillfälligt. Jobbet är så variationsrikt som han önskade sig, säger Mikael, och han har utvecklat det efterhand. Bland annat försöker han städa upp i arkivet, som kommit i oordning vid kontorets flytt nyligen.

–Jag får avtalsenlig lön och semesterersättning, det är man inte bortskämd med, säger han. Och jag tror att plusjobbet påverkar mina framtidschanser mycket positivt.

Nedsättande beskrivning av plusjobb

Även på Försäkringskassans kontor i Helsingborg är tongångarna positiva bland plusjobbare och chefer. Men den bild som ges i medierna är tyvärr ofta nedsättande, anser Eva-Marie Nylander, själv plusjobbare.

–Även i Försäkringskassans egen tidning! I det senaste numret står det att »klarar man två år på ett plusjobb så har man visat att man klarar av ett arbete«. Jag reagerade starkt på det. I medierna står det också att det här är som en skyddad verkstad. Men man söker plusjobb på samma sätt som andra jobb, och jag är jätteglad att jag fått det.

Eva-Marie Nylander har bara varit på plats i några veckor, men tycker att jobbet flöt redan på fjärde dagen. Till en del beror det kanske på att hon arbetat på Försäkringskassan förut.

–Det var för fjorton år sedan och mycket har förändrats, men man känner igen vad folk pratar om. En del termer sitter i ryggraden.

En sådan bekant term för folk på kassan är sfn, socialförsäkringsnämnden. Eva-Marie Nylander förbereder ärenden och bokar in tider för nämnden. Det är bara hon och ytterligare en person, på halvtid, som sköter de uppgifterna.

–De hade varit tvungna att anställa någon om inte jag funnits, tror hon. Jag är glad att det är riktiga arbetsuppgifter och att jag inte hamnade i kommunen. Där går man mycket vid sidan om.

Eva-Marie kommer senast från ett kommunalt jobb. Hon var administrativ samordnare i ett demokratiprojekt i en stadsdel i Helsingborg: skötte ekonomi, inköp, fakturor, studiebesök och utbildning av samtalsledare. Det var ett kreativt och utvecklande arbete, tycker Eva-Marie Nylander. Men projektet lades ned av besparingsskäl efter senaste valet. Sedan var hon helt arbetslös i femton månader och deltidsarbetslös ännu längre.

–Det är fullständig pest och pina att vara utan jobb! Jag har sökt åtminstone ett hundratal arbeten, men min ålder – 51 år – talar emot mig. De säger att man inte är formbar, och att man inte passar på en arbetsplats med många yngre.

Löner på 16 000–17 500 kronor

Eva-Marie Nylanders lön är inte bestämd än.

–Men jag förväntar mig 17500 kronor i månadslön.

De lokala förhandlingarna resulterade i löner på 16000–17500 kronor för nästan alla plusjobbare.

–Det har inte varit så mycket individuell lönesättning, eftersom de flesta har saknat aktuella och relevanta arbetsmeriter. I stället har man gått på arbetsuppgifterna, säger STs Peder Pedersen. Men till hösten kommer de vara med som alla andra i lönerevisionen.

Man kan gissa att plusjobbaren Sonja Nihlén kommer att vara på hugget inför den förhandlingen. Hon deklarerade redan på anställningsintervjun att hon var missnöjd med lönen på 17500 kronor.

–Det är flera tusen under det jag haft tidigare. Men det primära är att ha ett jobb.

Sonja hann bara vara arbetslös i fem månader, men den tiden satte ändå spår. Hon sammanfattar:

–Det är jättejobbigt att inte vara respekterad, att inte ha ett socialt sammanhang och att inte få svar av arbetsgivare när man söker jobb.

Efter tio år som arbetsförmedlare och en period som personalsamordnare på Peab ägnar sig Sonja Nihlén nu åt att utreda sjukpenningsgrundande inkomster. Ett intressant arbete, tycker hon.

–Jag måste ha ett utvecklande jobb. Vi har en handlingsplan som säger att vi ska bygga på kunskaperna, så på sikt blir det nog inga problem att få pröva på andra områden här.

Det hoppas även 38-åriga Sanja Korizma, som plusjobbar med tillfällig föräldrapenning, att få göra. Hon har en israelisk högskoleutbildning i ekonomi, men varken hon eller hennes man lyckades hitta en försörjning där de tidigare bodde, i Piteå. Så det blev till att flytta, och nu har i alla fall hon arbete.

–Det är svårt för min man, men han blev lite gladare när jag fick ett jobb, säger hon.

Rekryteringsbehov men inte budget

Sanja, Sonja, Eva-Marie, Mikael och Susanne – alla önskar de att få stanna kvar på Försäkringskassan när plusjobbet är slut. Men det är till att börja med inte klart hur länge de får stanna. Från arbetsförmedlingen har de kontrakt på två år, men anställningen på kassan varar bara året ut. Då blir det en ny prövning, där man väger in ekonomin och hur de tillfälligt anställda klarar arbetsuppgifterna.

–Plusjobben är inte gratis, även om kostnaden är liten, säger Leif Johansson, processchef för pensions- och handikappområdet. Men om det fortfarande finns behov från vår och arbetsförmedlingens sida, så fortsätter det nog.

Han är däremot inte så optimistisk angående möjligheterna till stadigvarande jobb.

–Vi har rekryteringsbehov, men inte budget. Vi skulle behöva fylla flera vakanser bara på mitt lilla område med 14 anställda. Vi tillämpar övertid, och om någon försvinner fördelas uppgifterna på de övriga.

Personalkonsult Ola Kristiansson säger dock att kassan är i full gång med att rekrytera till 35–40 tjänster. Fler nyanställningar kommer senare, i takt med personalomsättningen och pensionsavgångarna. Och ju längre anställningstid plusjobbarna har med sig då, desto större chans har de att få ett ordinarie arbete.

Såväl Peter Smede i Ängelholm och STs Peder Pedersen understryker att plusjobbarna ses som en rekryteringsbas för framtiden.

Malin Göthammer, som sitter på Karlskronakontoret och samordnar plusjobben, samtidigt som hon själv är plusjobbare, tar dock sådana frågeställningar med ro.

–Man har ingen aning om vad som händer om två år. Jorden kan ha gått under. Och man har i alla fall fått erfarenheten.n