Partiledarna svarar på tidningens frågor

1) Hur vill ditt parti lösa problemen med ohälsan i arbetslivet och de höga sjukskrivningstalen?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
Människors delaktighet och inflytande över sina arbetssysslor bör öka. Det systematiska arbetsmiljöarbetet måste sätta fart. De arbetsplatser som har högre sjuktal än andra ska betala mer i arbetsgivaravgift än andra. Offentlig sektor är speciellt drabbad. Skolan, vården och omsorgen behöver mer personal.
Arbetstagaren bör ges ökat inflytande över sin arbetstid. Flextid och distansarbete är bra. Alla anställda bör därtill ges möjligheten att ta ett friår från jobbet, mot att en arbetslös får möjlighet att arbeta på den lediges arbetsplats.
Vissa långtidssjukskrivna skulle kunna arbeta lite grand.

Bo Lundgren, Moderaterna:
Genom att: Införa en vårdgaranti, ge försäkringskassorna mer resurser till rehabilitering, utbilda läkarna i försäkringsmedicin och införa ytterligare en karensdag den åttonde sjukdagen.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
Genom att satsa mer på friskvård och förebyggande arbete. Om människor får större delaktighet såväl i arbetsliv som i övrigt minskar ohälsan i samhället. Vi vill använda en del av de pengar som går till sjukersättningar offensivt för att kunna garantera människor rehabilitering samt införa en vårdgaranti.

Göran Persson, Socialdemokraterna:
Det viktigaste just nu är att förbättra arbetsmiljön, se över formerna för sjukskrivningsprocessen, förbättra rehabiliteringen och satsa särskilt på arbetsplatserna inom offentlig sektor. Detta är viktiga steg att börja med. Förebyggande insatser på arbetsplatserna och arbetsgivaransvar för rehabilitering likaså. Trepartsdialogen med arbetsmarknadens parter är ett viktigt led i att skapa samsyn om orsaker och åtgärder. Målet är att halvera antalet sjukdagar till 2008.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
Det helt avgörande för att minska sjukfrånvaron är att satsa på aktiv rehabilitering. I vårt senaste budgetförslag satsar vi sammanlagt 6,75 miljarder kronor de närmaste tre åren på en kraftigt förbättrad rehabiliteringsförsäkring.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
Den kraftigt ökade sjukfrånvaron beror på klimatet på arbetsmarknaden med slimmade organisationer och de allt vanligare otrygga anställningarna, såsom timvikariat och timanställningar.
Kraven i arbetslivet måste anpassas efter anställdas arbetsförmåga och livssituation.Ohälsa måste motverkas genom bättre förebyggande arbete.
Karensdagen har ökat sjuknärvaron och bör därför tas bort.
Fler människor behövs inom tunga och människovårdande yrken.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
Mer egenmakt över arbetstid, arbetsmiljö och kompetensutveckling. Bättre villkor för barnfamiljer, så att fler småbarnsföräldrar kan känna att de ”räcker till”. Kortare köer och mer rehabilitering genom sjukförsäkringspengar till vården. Vårdgaranti. Rehabiliteringsgaranti.

2) Hur ska arbetslivet bättre kunna förenas med familjeliv/föräldraskap?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
Veckoarbetstiden bör förkortas, på sikt till 30 timmar/veckan. Föräldraförsäkringen bör byggas ut till 18 månader, varav tre viks för vardera föräldern.

Bo Lundgren, Moderaterna:
Många människor upplever att de inte räcker till varken på jobbet eller på fritiden. Det skapar stress och oro. Vi vill skapa förutsättningar som gör det möjligt att ha råd att arbeta mindre men lönt att arbeta mer och kunna minska sin oavlönade arbetstid. Det gör vi genom att sänka skatten på arbete och hemnära tjänster.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
Vi vill stärka barnfamiljernas ekonomi och förbättra möjligheterna att gå ner i arbetstid när barnen är små. Ett fördubblat barnbidrag under de första åren, lägre skatt för barnfamiljer samt utökad rätt att minska tjänstgöringsgraden ger alla föräldrar råd och möjlighet att tillbringa mer tid med barnen.

Göran Persson, Socialdemokraterna:
Dels genom konkreta insatser för att öka barnfamiljernas frihet: Maxtaxan, kortare och mer flexibel arbetstid, utbyggd och mer flexibel föräldraförsäkring kombinerat med en allmänt förbättrad privatekonomi. Dels genom attitydförändringar på arbetsplatserna: förståelsen för småbarnsföräldrars villkor måste öka.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
Ett skattefritt barnomsorgskonto införs på 80 000 kronor till barn mellan ett och tre år. Kontobeloppet trappas av i förhållande till hur lång tid barnet har kommunalt finansierad barnomsorg. Kristdemokraterna vill behålla maxtaxan men kommunerna ska ges i uppdrag att införa deltidstaxa i minst tre nivåer under taket. Detta ska gälla hela förskoleperioden.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
Förkortning av den dagliga arbetstiden är den i särklass viktigaste reformen. Målet är att föräldrarna delar jämt på ansvar för hem och barn. Mer av föräldrapenningen binds till pappan med utökningen år 2002. Föräldraledigas arbetsrätt bör stärkas. Det måste finnas en bra föräldraförsäkring och bra förskolor. Barnfamiljernas ekonomi måste förbättras.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
Med en modern familjepolitik som kombinerar maxtaxan med ett barnkonto om 40 000 per barn och jämställdhetsbonus för de som delar på föräldraledigheten. Bättre diskrimineringsskydd för gravida och föräldrar samt mer makt över den egna arbetstiden är också viktigt.

3) När kommer sextimmarsdagen att genomföras?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
Fackförbunden och arbetsgivarna verkar ointresserade. När v, s och c vågar stödja Miljöpartiets krav på sextimmarsdag blir det verklighet.

Bo Lundgren, Moderaterna:
Den enskilde människan behöver få ett ökat inflytande över sin egen arbetstid. Arbetstidens längd och utformning ska bestämmas genom förhandlingar och avtal på respektive         arbetsplats.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
Människor måste få större möjligheter att själva bestämma över arbetstidens längd samt inflytande över arbetstidens förläggning. Tillsammans med ekonomiska möjligheter att gå ned i arbetstid, skapar detta större självbestämmande än om alla skulle ha sex timmars arbetsdag.

Göran Persson, Socialdemokraterna:
Vi vill successivt korta arbetstiden med motsvarande fem dagar per år. Vi föredrar kortare och mer flexibel arbetstid framför en generell sextimmars arbetsdag.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
Vi kristdemokrater förespråkar inte en generellt kortare arbetstid för alla. Däremot skulle vi vilja ha en mer flexibel arbetstid.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
Så snart som möjligt. Det får dock ske stegvis.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
Aldrig, hoppas vi. Dygnet har 24 timmar och det är varje individ som är bäst på att avgöra hur just han eller hon vill disponera den. Därför vill vi öka individens inflytande över den egna arbetstidens längd och förläggning.

4) Vilken arbetslöshetsnivå är rimlig?
a) Hur ska vi nå dit?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
4)Under 1–2 procent
a) Förkortad arbetstid, arbetsmarknadsutbildning, kompetenshöjande insatser för redan sysselsatta och en ny politik för företag och innovationer.

Bo Lundgren, Moderaterna:
4) Arbete åt alla är grundförutsättningen för välstånd och välfärd.
a) Genom att föra en politik som gör att arbete och företagande lönar sig. Skatterna måste sänkas på arbete, framför allt för dem med låga- och medelhöga inkomster. Företagande-klimatet måste förbättras bl a genom att minska regelkrångel och byråkrati.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
4) Det går inte att fastslå en rimlig nivå. Målet är att ekonomin ska fungera så att det går att nå full sysselsättning. 
a) Genom att ge alla människor och företag lika villkor att växa. Människor, framförallt låg- och medelinkomsttagare, behöver sänkt skatt och möjlighet att vidareutbilda sig hela livet. 

Göran Persson, Socialdemokraterna:
4) Målet är självklart full sysselsättning. Kampen mot arbetslösheten är vår kanske allra viktigaste fråga. Ingenting betyder så mycket för jämlikhet, integration och delaktighet. Arbetet är grunden för välstånd och välfärd.
a) Satsningar på utbildning och forskning och ett förbättrat företagsklimat. Kommuner och landsting får extra pengar för att behålla och nyanställa personal inom skolan, sjukvården och omsorgen i år.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
4) Vi står bakom riksdagens mål om ”en väl fungerade arbetsmarknad med full sysselsättning och god                       ekonomisk tillväxt”.
a) Arbetsmarknadspolitiken har en nyckelroll när det gäller att stödja en långsiktig sysselsättningsutveckling. Näringslivspolitiken är också av avgörande betydelse. Om inte våra företag arbetar under rimliga och konkurrenskraftiga förhållanden skapas inga nya jobb.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
Vänsterpartiet står fast vid det gamla målet om full sysselsättning.
All långtidsarbetslöshet är orimlig, men kortare arbetslöshetsperioder kommer att finnas i samband med strukturomvandlingar mm.
a) Genom en ekonomisk politik som sätter sysselsättningen främst, inte inflationsbekämpningen. Att bygga ut välfärdssektorn måste gå före att sänka skatter. En stark offentlig sektor kan bilda motvikt till den kortsiktiga spekulationsekonomin.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
4) Den är i varje fall betydligt lägre än dagens.
a) Huvudvägen är ett bättre företagsklimat.

5) Behöver vi större löneskillnader på den svenska arbetsmarknaden?
a) Om ja, av vilket skäl?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
Absolut inte.

Bo Lundgren, Moderaterna:
5) Ja och nej.
a) Det är inte bara rimligt utan önskvärt att duktiga lärare och sjuksköterskor ska kunna belönas bättre än i dag. Detta samtidigt som skillnader i lön mellan kvinnor och män som enbart beror på kön måste avskaffas.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
Nej, men utbildningspremien behöver bli större. Sedan behöver lönen inom många kvinnodominerade akademikeryrken öka, men det måste parterna på arbetsmarknaden komma överens om.

Göran Persson, Socialdemokraterna:
Nej. Vi ska vara stolta över att klyftorna i Sverige är så små som de är. Samtidigt tjänar man redan idag på att utbilda eller vidareutbilda sig.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
Vi anser att det endast är arbetsmarknadens parter som kan utveckla löneformer och anställningsvillkor som är anpassade till dagens och morgondagens arbetsmarknad. Vi                   avvisar en statlig inkomstpolitik.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
Nej. De löneskillnader som ska finnas ska vara sakligt grundade och inte öka.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
Det behövs en lönesättning som bättre avspeglar ansträngningar i form av studier, prestation, erfarenhet, kompetensutveckling osv. En ökad lönespridning är inte ett mål i sig.

6) Vill ditt parti ändra arbetsrätten?
a) Om ja, hur?
b) Är nuvarande arbetsrättsregler ett hinder för att öka sysselsättningen?
c) Ser du andra hinder för att öka sysselsättningen?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
6) Vi vill öka skyddet i lag för olika grupper som diskrimineras.
a) Skärpta diskrimineringslagar.
b) Nej
c) Arbetsgivaravgifterna är för höga. Många branscher domineras av några jättar som inte går att konkurrera med.
Flera arbetsgivare diskriminerar olika grupper.
Vissa arbetslösa bor i regioner med svagt utbyggd kollektivtrafik och kan inte ta jobb på andra ställen.

Bo Lundgren, Moderaterna:
6) Ja.
a) Det måste bli lättare för företag att kunna anställa ytterligare personal. Vi vill därför ta bort den s k sist-in-först-ut-principen.
b) Ja. Regler som begränsar möjligheter till projekt- och säsongsanställningar ska tas bort. Likaledes ska begränsningsregler om nattarbete avskaffas.
c) Ja. Det snabbast växande hindret är den kraftiga ökningen av antalet sjukskrivna människor. Därtill måste de offentliga monopolen inom skola och vård avskaffas.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
6) Ja.
a) Reglerna på arbetsmarknaden måste bättre anpassas efter företagets storlek.
b) Ja, i småföretag. Med nuvarande arbetsrättsregler avstår många småföretagare från att anställa nya medarbetare.
c) Ja. Regelverket som styr småföretagen behöver bli enklare. Dessutom behövs ett fungerande system så att människor kan vidareutbildas under arbetslivet.

Göran Persson, Socialdemokraterna:
6) Ja – på en punkt (se nedan). Arbetsrätten är en central grundpelare i samhället. Den måste därför bygga på rättvisa och trygghet och stimulera både företag och anställda till utveckling.
a) Vi vill återinföra turordningsreglerna vid uppsägningar i småföretag. Arbetsgivare i små företag ska inte kunna välja att göra sig av med medarbetare som skaffar barn eller är ”obekväma”.
b) Nej, de är en förutsättning för att människor ska känna så mycket trygghet att de vågar att satsa på att förverkliga sina livsprojekt.
c) En oansvarig ekonomisk politik med stora skattesänkningar kan underminera den stabila grund vi byggt upp.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
6) Ja, dagens arbetsrätt är anpassad efter 1970-talets samhälle med stora varuproducerande företag som förebild. Detta synsätt är inte längre relevant och arbetsrätten bör därför reformeras.
a) Fackets vetorätt vid entreprenader avskaffas.
Möjligheten till provanställning förlängs till tolv månader från nuvarande sex månader.
Skyldigheten för arbetsgivare att återanställa ändras till sex månader från nuvarande nio månader för viss arbetskraft.
En rimligare balans mellan arbetsmarknadens parter bör etableras vid konflikter.
b) Ja, till viss del.
c) Ja, det finns andra hinder. Till exempel höga skatter och alltför betungande arbetsgivaravgifter.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
6) Ja, förbättra den.
a) Dagens arbetsliv förändras allt snabbare. Allt fler är bara tillfälligt anställda och företagen anlitar utomstående på entreprenad, t ex städbolag, i stället för att ha egna anställda. Uthyrning av arbetskraft ökar. Därför måste arbetstagarnas arbetsrätt förstärkas. Vänsterpartiet vill bl a ta bort otrygga anställningsformer som överenskommen visstid, återställa uppsagdas företrädesrätt till återanställning till tolv månader och turordningslistan ska gälla utan undantag.
b) Nej.
c) Ja, en ekonomisk politik som ensidigt tar sikte på att hålla sig inom budgettak och hålla inflationen nere. Den kortsiktiga spekulativa kvartalskapitalismen. För lite satsning på utbildning, forskning och bra innovationssystem.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
5) Det behövs en lönesättning som bättre avspeglar ansträngningar i form av studier, prestation, erfarenhet, kompetensutveckling osv. En ökad lönespridning är inte ett mål i sig.
6) Ja.
a) Bl a genom förlängd möjlighet till provanställning och att upphäva fackets veto vid entreprenader. Arbetsmarknadslagarna är från 70-talet och måste i sin helhet ses över för att bättre anpassas till dagens arbetsmarknad.
b) Ja.
c) Ja, för höga skatter på arbete och för mycket krångel för företag.

7) Hur ser du på kollektivavtalens ställning på svensk arbetsmarknad?
a) Är det önskvärt med fler individuella avtal direkt mellan företaget och den anställde?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
Kollektivavtalen har stort inflytande över den svenska arbetsmarknaden och ska fortsätta ha det.
a) Det beror på fackförbund och bransch.

Bo Lundgren, Moderaterna:
7) Vår utgångspunkt är att en fungerande arbetsmarknad är i behov av två lika viktiga beståndsdelar. Den ena delen handlar om avtalsfrihet. Den andra delen handlar om rättstrygghet. Oskäliga avtal eller uppsägningar ska kunna överprövas och hävas. Den som valt att vara icke-organiserad ska kunna känna samma trygghet som dem som är fackligt anslutna.
a) Det ska vara upp till den enskilde och dennes arbetsgivare att avgöra.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
Kollektivavtalen är viktiga. Det är bättre att arbetsmarknadens parter kommer överens om vilka regler som ska gälla än att riksdagen ska styra i detalj via lagstiftning.
a) Ja. De ger företag och anställda möjlighet att tillsammans forma sin arbetsplats, vilket i sin tur skapar delaktighet.

Göran Persson, Socialdemokraterna:
Den är stark och betraktas som närmast självklar idag. Men vi får inte glömma att det finns krafter som vill urholka eller avskaffa kollektivavtalen.
a) Nej, inte på arbetsplatser där det skulle ge arbetsgivaren ett övertag och göra de anställdas inflytande mindre.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
Kollektivavtalen är huvudregeln och ska fylla sin funktion som skydd för arbetstagaren, men inte som en tvångströja och ett omyndigförklarande. Lagen som reglerar kollektivavtalen bör ses över för att öka den enskildes rättigheter och främja en väl fungerande lönebildning.
a) Behov och önskemål måste få styra.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
7) Kollektivavtalen är en grundbult på svensk arbetsmarknad. Utan kollektivavtal ökar arbetsgivarens makt, vilket främst drabbar de som har en svag position på arbetsmarknaden.
a) Nej.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
Jag ser positivt på kollektivavtal, men de bör ha större individuellainslag och anpassas bättre efter människors olika behov och önskemål.
a) Se ovan.

8) Ska AMS privatiseras?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
Absolut inte.

Bo Lundgren, Moderaterna:
Nej. Däremot ska den förda arbetsmarknadspolitiken radikalt förändras. En mångfald av aktörer ska tillåtas agera.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
Ja, delvis.

Göran Persson, Socialdemokraterna:
Nej. Att få fler i arbete är en gemensam angelägenhet för hela samhället.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
Nej, vi vill inrätta en ny myndighet som ersätter nuvarande AMS/AMV. Dagens statliga monopolverksamhet ersätts med en ordning där en mångfald av aktörer står till de arbetslösas förfogande.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
Nej, det behövs en sammanhållen statlig förmedling över hela landet som omfattar alla yrken. En fragmentiserad eller privatiserad förmedling riskerar att undergräva de nationella arbetsmarknadspolitiska målen.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
Ja, ”servicedelen”. En mindre del behålls för myndighetsutövning.

9) Ska Sverige bli medlem i EMU?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
Nej, det leder till skatteharmonisering och vi tappar dessutom makten över vår finanspolitik.

Bo Lundgren, Moderaterna:
Ja.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
Nej. Det är dessutom en fråga som ska avgöras i en folkomröstning.

Göran Persson, Socialdemokraterna:
Ja, när det är bra för svensk ekonomi och om svenska folket i en folkomröstning röstar för medlemskap.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
Ja, vi ser EMU som en naturlig del i den europeiska integrationen.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
Nej. EMU är inget optimalt valutaområde. Det viktiga är att Sverige bevarar sitt ekonomiska oberoende.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
Ja.

10) Hur ser ditt parti på den offentliga sektorn, d v s verksamheten inom stat, landsting och kommuner? Ska den öka eller minska i omfattning?
a) Om minskning, vem ska då utföra de uppgifter – utbildning, sjukvård etc – som i dag ligger inom den offentliga sektorn? Hur ska de finansieras?
b) Vilka uppgifter ska staten sköta i det svenska samhället?
c) Antalet anställda inom statsförvaltningen minskade kraftigt under 1990-talet och är nu cirka 200 000. Hur stor kommer den statliga sektorn att vara om fem år?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
10) Den får gärna öka i omfattning. Det behövs mer personal i skolan och vården.
a) – – –
b) Samma som idag. Men vi ställer oss inte främmande inför alternativ sjukvård, skola etc. vid sidan om.
c) Ju mer komplex samhällsutvecklingen blir desto större behov av anställda inom statsförvaltningen. Till yttermera visso är arbetsmiljön alldeles för dålig för de statsanställda. Där ökar sjukskrivningarna av psykosomatiska skäl väldigt snabbt. Det beror till viss del på dålig organisation och svag ledning, men lika viktigt är faktiskt arbetsbelastningen per anställd. Den måste minska.

Bo Lundgren, Moderaterna:
10a–b) Vår principiella inställning är att det finns grunduppgifter som staten måste ha huvudansvar för. Det är försvar och rättsväsende. Därutöver anser vi att staten har ansvar för att det finns till exempel hälso- och sjukvård, utbildning, socialtjänst och   äldreomsorg.
För att ge medborgaren möjlighet att i större utsträckning än i dag kunna utforma sin konsumtion av välfärdstjänster krävs dock att det finns ett större antal producenter att välja mellan. Detta leder i sin tur till ökad konkurrens, vilket leder till lägre kostnader.
Vi vill fortfarande finansiera utbildning, hälso- och sjukvård och äldrevård genom skatter.
c) Det är omöjligt att uppskatta.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
Verksamheten inom den offentliga sektorn är av stor betydelse för medborgarna, men det är också viktigt att människor har valmöjligheter inom vård, omsorg och utbildning. Därför bör fler verksamheter som idag bedrivs av stat, kommun och landsting övergå i alternativa driftsformer. Det kan vara kooperativ som drivs av personal eller föräldrar, men det kan också vara stiftelser och företag som bedriver verksamheten.
Grundläggande är att verksamhet som vård, skola och omsorg ska finansieras gemensamt via skatter.

Göran Persson, Socialdemokraterna:
10) Verksamheten inom den offentliga sektorn ska vara så stor att den kan ge god service åt medborgarna. Just nu behöver vi anställa fler inom kommuner och landsting, och på sina håll även inom staten.
a) – – –
b) Staten ska sköta alla gemensamma angelägenheter i samhället där det är viktigt med en sammanhållen nationell verksamhet. Staten ska också utöva tillsyn av kommunal verksamhet.
c) Den statliga sektorn ska ha den storlek som behövs för att den ska kunna erbjuda den service medborgarna har rätt till.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
10) Den offentliga sektorn behöver nödvändigtvis inte krympa. Men den privata delen av ekonomin bör växa mer än den offentliga sektorn.
a) Den svenska välfärden ska även i framtiden finansieras gemensamt men den kan till vissa delar tillhandahållas av privata företag.
b) Staten och kommunerna ska tillsammans ansvara för den gemensamma välfärden.
c) Det verkar osannolikt att färre personer skulle vara statsanställda 2007 än 2002.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
10) Den offentliga sektorn ska inte minska, utan helst öka, men olika delar kan med tidens krav förändras.
a) Vänsterpartiet vill alltså inte ha någon minskning.
b) Ungefär nuvarande, samt de förstärkningar som kan behövas.
c) Det är omöjligt att ange något exakt antal. Vi vill alltså inte minska den offentliga sektorn, utan tvärtom förstärka den. Underbemanning bör åtgärdas.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
Den offentliga sektorn ska vara tillräckligt stor för att fullgöra sina viktigaste uppgifter. Vår linje är att inom ramen för skattefinansieringen ska mycket av det som idag roduceras i offentliga monopol kunna produceras av andra, som företag, kooperativ osv. Därför kan man inte ange en exakt siffra för antalet anställda inom offentlig sektor. Primärt är att det offentliga kan sköta kärnuppgifter som rättsväsende, försvar, infrastruktur, grundforskning osv på bästa möjliga sätt.

11) Ska fler offentliga verksamheter avregleras eller privatiseras?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
Nej.

Bo Lundgren, Moderaterna:
Vi moderater anser att staten i större utsträckning ska ägna sig åt att genom regleringar och finansiering ta ansvar för grundläggande välfärdsproduktion, men överlåta produktion av välfärdstjänster till privata aktörer.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
Ja, om verksamheten blir bättre eller det bidrar till att skapa alternativ för människor.

Göran Persson, Socialdemokraterna:
Den bedömningen får göras från fall till fall. Det finns inget egenvärde i att privatisera offentlig verksamhet. Privatiseringar får heller inte göras ogenomtänkt.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
Sotningsmonopolet, Apotekets försäljningsmonopol samt Svensk Bilprovnings monopol bör avvecklas. Stat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på sådana verksamheter där offentliga insatser kan förväntas vara överlägsna enskilda och kooperativa initiativ.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
Nej.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
Se fråga 10.

12) Om den offentliga sektorn minskas, innebär det också att välfärden försämras?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
Ja, servicen försämras. Erfarenheterna från senare år är att privatiseringarna inte lett till de kvalitetsförbättringar som borgarna utlovat.

Bo Lundgren, Moderaterna:
Medborgarna gör en betydande vinst både ekonomiskt och kvalitetsmässigt genom att låta en rik flora av privata aktörer erbjuda en mängd alternativ. Det intressanta är inte under vilket huvudmannaskap som en tjänst produceras, utan snarare vilken kvalitet det är på tjänsten.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
Nej, det är inte storleken på den offentliga sektorn som avgör människors välfärd.

Göran Persson, Socialdemokraterna:
Ja, det finns stor risk för att kvalitén och tillgängligheten i verksamheten minskar.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
Nej, den konkurrens som det innebär att privata aktörer kommer in och hjälper till att tillhandahålla välfärdstjänster fungerar snarare som en sporre.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
Ja.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
Nej.

13) Bör inkomstskatten sänkas ytterligare?
a). Är det möjligt att genomföra en sådan skattesänkning utan att försämra välfärden?

Peter Eriksson, Miljöpartiet:
Nej.

Bo Lundgren, Moderaterna:
13) Ja.
a) Det vi i vanliga fall kallar välfärd (vård-skola-omsorg) står bara för 25–30 procent av de offentliga utgifterna. Vi anser att det finns en potential inom de övriga 70–75 procenten.

Maud Olofsson, Centerpartiet:
Ja. Centerpartiet vill sänka inkomstskatten för människor med låga och normala inkomster. På www.centerpartiet.se kan du själv räkna ut vad förslaget betyder för dig.

Göran Persson, Socialdemokraterna:
13) Vi är inte främmande för att sänka skatten – t ex för de med lägst inkomster – om och när det finns utrymme för det.
a) Vi ska inte ha en högre skatt än vad som är nödvändigt för bra kvalité i välfärden. Men vi är inte beredda till stora skattesänkningar förrän skolan, sjukvården och äldreomsorgen har tillräckliga resurser för en väl fungerande verksamhet.

Alf Svensson, Kristdemokraterna:
13) Absolut.
a) Ja, vi anser att en inkomstskattesänkning som är genomtänkt och väl genomförd leder till att välfärden förbättras. Alla skattesänkningar behöver vara finansierade och väl avvägda.

Gudrun Schyman, Vänsterpartiet:
13) I så fall för låg- och medelinkomsttagare. Däremot bör den öka för höginkomsttagare. Men i första hand ska kvalitén inom välfärdssektorn och socialförsäkringssystemen förbättras.
a) Ja.

Lars Leijonborg, Folkpartiet:
13)
a) Ja.

Sammanställning: JAN-ÅKE PORSERYD