En utmaning att ta steget till chefsrollen

När en av gruppcheferna på Polisens regionledningscentral i Linköping skulle vara tjänstledig såg Andreas Ekblad en chans att få vara med och påverka arbetsplatsens och medarbetarnas framtid. En roll han trivs i.

Regionledningscentralen ansvarar för polisens ingripandeverksamhet. Till arbetsuppgifterna hör att ta emot samtal och radioanrop och beordra polisresurser till olika uppdrag. I dag har Andreas Ekblad varit tillförordnad gruppchef och del i sektionens ledningsgrupp i sex månader.

– Innan jag började funderade jag på om jag skulle hinna sätta mig in i rollen innan förordnandet gick ut. Det har varit en utmaning, men jag valde att axla uppgiften som om det hade varit ett fast uppdrag och jag tycker att jag kommit en bra bit på vägen, säger han.

Han berättar att han bland annat varit med och tagit fram en handledningsplan för nyanställda och varit drivande i att se till att arbetsplatsen försöker rekrytera medarbetare från ett större upptagningsområde.

Den långsiktiga visionen i hans ledarskap är att hitta utvecklingsmöjligheter och vägar för de anställda att vara kvar inom Polismyndigheten, säger han.

– Det handlar bland annat om att verkligen ta tillvara på medarbetarsamtalen, att lyssna på vad varje individ vill och se deras kompetens. Och göra en plan.

Inom Polismyndigheten är det ovanligt att civilanställda har personalansvar över poliser. Andreas Ekblad är chef över tretton personer, varav tre är poliser.

– Det har aldrig varit något snack om det. Kanske för att jag haft turen att komma till en grupp som är både kompetent och prestigelös. Från mitt perspektiv handlar det om att se individen och dennes behov oavsett polisutbildning eller inte.

Han jobbar som operativ gruppchef, vilket innebär att när han inte utför sitt chefsuppdrag så är han operatör, tillsammans med dem han chefar över.

– Det krävs noggrann planering, men funkar bra.

På regionledningscentralen är de flera lag som jobbar i skift. Andreas är chef över grupp fem, tidigare jobbade han i grupp ett – vilket betyder att han inte kände dem han blev chef över ”så jätteväl” i början.

– Det är alltid en utmaning att bli chef, men det hade kanske varit en större utmaning om det hade varit samma grupp.

Andreas Ekblad började jobba inom Polisen 2011, på dåvarande länskommunikationscentralen. Efter fem år tog han tjänstledigt ett år för att testa ett jobb i privat sektor. Där fick han också möjlighet att prova på att vara platschef. Även om det var en kort period hann han skaffa sig erfarenheter som han haft nytta av nu, menar han.

– Jag har lärt mig att sätta gränser för mig själv och inte ta med mig jobbet hem i för stor utsträckning.

Under de här sex månaderna har han också utvecklat strategier för att minska stressen och få saker gjorda i rätt ordning.

– Varje dag skriver jag ”att göra”-listor och varje gång jag öppnar ett mejl frågar jag mig själv: kan jag radera det, ska jag delegera det eller ska det upp på ”att göra”-listan?

Nu går förordnandet snart ut. Den ordinarie chefen har sagt upp sig och en extern rekrytering ska påbörjas inom kort.

– Jag har trivts i rollen och ser mig gärna som gruppchef även fortsättningsvis, säger Andreas Ekblad.

– Det är i ledarskapet som arbetsmiljön sitter, säger Annika Aronsson om sin drivkraft att bli chef.

Sedan åtta månader jobbar hon som enhetschef på Transdev, där hon har personalansvar för 60 lokförare och tågvärdar på Öresundståg.

– Min roll är att stötta personalen, säger hon.

Det innebär till stor del att lyssna på deras åsikter och funderingar och försöka utveckla arbetssituationen till den bästa. Rent konkret betyder det bland annat att följa upp sjukdom, rehabilitering och incidentrapporter om hot och våld.

– I början blev jag chockad över hur mycket hot och våld personalen drabbas av. Det gjorde mig väldigt illa berörd och tog ett tag att smälta. Det svåra är att vi inte kan göra så mycket för att förebygga det, vi kan ju till exempel inte drogtesta passagerarna innan de kliver på.

I 25 år jobbade Annika Aronsson som administratör och informatör på Linnéuniversitetet i Kalmar. Under flera år var hon också fackligt aktiv och var avdelningsordförande för ST inom universitets- och högskoleområdet och satt med i STs förbundsstyrelse.

Men mitt i livet kände hon att det var dags för något annat. Hon började läsa en distansutbildning i ledarskap och organisation. Tanken var att arbeta med utveckling av chefer och ledare och det är fortfarande hennes mål.

– Men för det krävs praktiska erfarenheter av ett formellt chefskap, det räcker inte med teoretisk kunskap eller ledarskapet man har som ordförande. Det var en av anledningarna till att jag sökte den här tjänsten, berättar Annika Aronsson.

Eftersom hon inte har någon chefserfarenhet sedan tidigare var hon osäker på om hon skulle få jobbet.

– Men Transdev valde att tro på mig och det har jag valt att göra själv också.

Efter ett drygt halvår på posten trivs hon bra, jobbet är som hon tänkte sig – kanske till och med lite bättre.

– Jag har fått väldigt bra stöd. När jag började fick jag en mentor som lärde upp mig och honom kan jag alltid ringa om jag stöter på problem. Jag har också god kontakt med min egen chef och vi har uppföljningssamtal en gång i veckan.

Annika Aronssons chefstjänst är nyinrättad och det, tillsammans med att hon rekryterades utifrån, gjorde att det tog lite tid att komma i gång. Men i övrigt tycker hon att det är positivt att hon inte kände till verksamheten innan.

– När man är ny är det lättare att fråga ”varför är det så här?”, ”kan vi inte göra så här i stället?”.

Samtidigt är det viktigt att som ny chef inte bara springa in och påbörja en massa förändringar, menar hon.

– Det viktigaste är att verkligen ta sig tid att lyssna på sina medarbetare. Det skapar ett förtroende som är viktigt i alla situationer, inte minst när man måste ta tuffa beslut.

Med en bakgrund som fackligt aktiv är Annika Aronsson van att just lyssna. Och hon ser fler likheter mellan det fackliga arbetet och tjänsten som enhetschef. Men också skillnader.

– Det är i stort sett samma frågor jag jobbar med, att medarbetarna ska ha det bra på jobbet. Men nu sitter jag på en stol där jag har en annan makt att förändra och lösa situationen. Det är en rolig och ny erfarenhet.

Ny roll en utmaning

Nyblivna chefer möter flera utmaningar. En av dem är att flytta fokus från att själv prestera till att hjälpa andra att prestera.

Att bli chef är i viss mån att byta yrke eftersom man blir arbetsgivarrepresentant, vilket betyder att förhållningssätt och relationer kan komma att förändras. Det är viktigt att tänka på innan man söker en chefstjänst, säger forskaren och ledarskapskonsulten Eva Norrman Brandt, som skrivit boken Ny chef.

Som ny i en ledarroll måste man prova sig fram. Att vara lite osäker och nervös hör till. Men det underlättar om man är påläst, det finns mycket litteratur och många ledarskapsutbildningar att välja mellan, framhåller Eva Norrman Brandt.

Enligt henne finns det två fallgropar som nya chefer bör akta sig för.

– Den första är prestationsfällan. I dag pratar man mycket om hållbart ledarskap, det finns ingen som tjänar på att du går in i väggen.

Den andra är popularitetsfällan.

– Många nya chefer är rädda för att bli impopulära. Det är klart att man ska vara trevlig, men som ledare är det också väldigt viktigt att vara rak och tydlig. Att säga ”kanske, vi får se” åt ett förslag som du vet att du inte kan infria leder bara fel i längden, säger Eva Norrman Brandt.

Inom de statliga myndigheterna finns det ungefär 17 000 chefer. Alla dessa representerar både sin arbetsgivare, det vill säga myndigheten de är anställda på, och staten. Det gör uppdraget komplext, konstaterar Åsa Krook, chef för arbets-

givarutveckling på Arbetsgivarverket.

– Samtidigt som det är både häftigt och spännande så kräver det att man har koll på de särskilda regleringar som gäller till exempel vid rekrytering och att man arbetar utifrån den statliga värdegrunden, säger hon.