Okunskap hos medierna förvånade restaurangfacket
Vad biter bäst – ideologisk krigföring eller skicklig presshantering? Fackförbunden har olika recept på hur man ska nå ut genom mediernas filter.
Daniel Färm, kommunikationschef på Hotell- och restaurangfacket, har funderat en del på hur konflikten kring salladsbaren hanterades i medierna. Hans analys är att facket överrumplades av det aggressiva och samlade motståndet, och att få allierade kom till förbundets hjälp.
–Vi trodde nog att kunskaperna om sambandet mellan kollektivavtal, en god löneutveckling och trygga anställningsvillkor var bättre, både bland allmänheten och medierna. Där måste vi ta en stor del av ansvaret.
»Arbetsgivarna sviker«
Han är också kritisk till att arbetsgivarsidan systematiskt sviker sin roll.
–De undergräver medvetet den svenska modellen genom att bedriva krypskytte mot den. Tidigare hade man en god samsyn kring grunderna även om man bråkade om nivåer. Nu har man växlat spår.
Bristande kunskaper bland journalister är också ett problem, menar han.
–Det blir mer anorektiska organisationer på redaktionerna. Antalet arbetsmarknadsreportrar sjunker tyvärr. Det är beklagligt.
Däremot borde facket, med rätt förberedelser, kunna återerövra berättelsen om David och Goliat även i fall som liknar salladsbaren, resonerar Daniel Färm.
–Den egentliga David-och-Goliat-situationen finns framför allt på små arbetsplatser där den enskilda anställda har en väldigt utsatt position gentemot arbetsgivaren. Vi måste bli bättre på att lyfta fram medlemmar och seriösa småföretagare. Samtidigt vet vi att det är svårt. Som anställd vill man inte ensam kliva fram i offentlighetens ljus och kräva kollektivavtal. Man är rädd för att bli av med jobbet.
Fackets genomslag i media är inte bara en sorgehistoria, framhåller Peter Bloch, presschef på SKTF och tidigare på samma post på TCO. Men negativ publicitet kring enskilda förbund skadar alla.
–Det är ofta LO-förbunden som står i första ledet när det blir krisläge. Men allmänheten skiljer inte på Byggnads och Jusek – det är »facket«.
Han anser att facken är alldeles för passiva.
–Det finns lite jante i fackföreningsrörelsen, man vågar inte ta ansvar för att ringa en journalist och peta in våra frågor. Fyra av fem tips blir ju inget, men det är smällar man får ta.
»Öka tillgängligheten«
För att inte missa pr-tåget krävs facklig mediautbildning och en bättre omvärldsbevakning, anser Peter Bloch. Fackförbundens representanter måste också lära sig att mobilen ska vara på och telefonsvararen lyssnas av.
–Man måste vara tillgänglig, mer än i dag. Det är en förutsättning för att öka närvaron i medierna.
STs pressekreterare Maria Frändegård menar att facket behöver lära sig avstå från internt fikonspråk.
–Många allmänreportrar har svårt att hänga med i debatten, och anledningen är att vi pratar fel språk med media. Vi måste börja förklara vad vi gör på ett enklare sätt. Vår debatt förs ofta på ekonomisidorna och i komplicerade debattartiklar, och är väldigt svår för läsarna att förstå.
Unga vuxna är en eftertraktad målgrupp, men de är enligt Maria Frändegård ofta skeptiska till fackets mediala framtoning. De känner att fackens utspel inte berör dem.
–Ungdomar vill se vad vi kan göra för dem. Och där ligger vi efter. Vi exemplifierar för lite ur verkligheten. Det är där tänkta medlemmar kan identifiera sig. Där de ser den som drabbats, eller den vi har hjälpt. Vi är alldeles för teoretiska.
ST jobbar för att förbättra sina kontaktytor med medierna. Tre regionala ombudsmän har hittills fått ansvar för presskontakter på regional nivå, ytterligare fyra planeras i höst.
–Det är en väg att hitta fler exempel, säger Maria Frändegård. I dag är vi för långt ifrån medlemmarna och verkligheten. Men jag tror på framtiden. Vi har potential.
Allmänintresset styr mediernas val
Journalisternas begränsade kunskaper gör det svårt att nå ut, menar facket. Men mediernas representanter håller inte med.
–Det är inte ett större problem på arbetsmarknadsområdet än på något annat område, säger Mats Olsson, nyhetschef på TT, Tidningarnas Telegrambyrå. Journalister är inte jurister, medicinare eller politiker heller. Hos oss på TT kan vi unna oss lyxen av att ha specialreportrar som har specialkunskaper på många olika områden. Vi har en arbetsmarknadsreporter som varit det i många år.
Kunskapsbrist påverkar inte
Mats Olsson tror därför inte att journalisternas bristande förkunskaper har färgat rapporteringen om salladsbaren.
–Det är utifrån ett partsperspektiv man har den åsikten. Det är för att man vill att det ska återges på ett annat sätt. Det behöver inte betyda att journalisterna gör fel. Ur ett journalistiskt perspektiv är det fullständigt självklart att man återger det på så sätt som har skett.
Roger Jansson är planeringschef på SVT Nyheter med övergripande ansvar för Rapport och Aktuellt. Han konstaterar att relativt få medier skildrade den centrala frågan i salladskonflikten, nämligen huruvida facket bör ha rätt att kräva kollektivavtal och i så fall varför. Reportrarnas bakgrundskunskaper bidrog möjligen till att man prioriterade andra vinklar, funderar han.
–Det kan spela in. Men det är ett sådant klimat i Sverige att en del ifrågasätter systemet med kollektivavtal. Och de åsikterna är vi som journalister också skyldiga att framföra.
–På en stor redaktion som SVT Nyheter har vi inga större problem att ta till oss fackens budskap när det gäller kunskapsnivå. Men kanske har inte yngre reportrar det med sig från modersmjölken på samma sätt som vi lite äldre. Fackets och kollektivavtalens historiska roll är inte lika tydlig i Sverige längre.
Stenhård prioritering
Urvalsprocessen på de bägge redaktionerna kräver dagligen stenhård prioritering.
–Vi har ett flöde som är fullständigt osannolikt, säger Mats Olsson. En och en halv tjänst arbetar med att ta emot mejl. Merparten av det är pressmeddelanden.
–De ämnen vi väljer att ta upp är de där vi bedömer att det finns ett allmänintresse. Det ska finnas en bra historia som ska beröra många människor. Är den dessutom viktig och berör både känslomässigt och konkret – desto bättre. Åsikter är sällan intressanta i sig, de måste sättas i relation till något. Kommentarer kring vårbudgeten är intressanta den dagen budgeten presenteras. Nästa dag är det fullständigt ointressant. Det viktigaste kriteriet är, förutom att man har något att säga, att man säger det vid rätt tillfälle.
Men det finns också lockbeten som gör vissa tips mer intressanta än andra, menar Roger Jansson.
–Vad vi ofta fastnar för är om man har gjort en egen undersökning: hur lönebildningen har sett ut, hur arbetsmiljön har utvecklats, hur opinionen ser ut i en viss fråga – när det finns något mer att berätta förutom att någon bara tycker något. Om skogsarbetarna har problem i stormskogen och man kan kvantifiera och exemplifiera det så har det ett högre nyhetsvärde.
