Oenighet om stöd till arbetslösa
Arbetslösheten är en av valets allra hetaste frågor. Men hur får arbetssökande bäst hjälp ut i arbetslivet? Synen på Arbetsförmedlingen, stödåtgärderna och a-kassan splittrar de politiska partierna.
Förslaget från handläggaren på Arbetsförmedlingen om att köra taxi över sommaren överraskade ST-medlemmen Javier Sanchez.
– För det första är det inte min kompetens – jag har inget taxikörkort. För det andra var det faktiskt ganska förnedrande.
Javier Sanchez kom till Sverige från Colombia 1988, doktorerade och är i dag specialist inom biomaterial. Det senaste decenniet har han på olika projektanställningar forskat vid Uppsala universitet. Men i höstas tog det stopp.
– Plötsligt kom besked från prefekten att de inte kunde förlänga mitt kontrakt.
Trygghetsstiftelsen ger stöd
Sedan årsskiftet söker Javier Sanchez nytt arbete. På Arbetsförmedlingen fick han beskedet att »med din specialitet och kompetens är det inte mycket vi kan göra för dig«. Stödet har
i stället kommit från det statliga partssamarbetet Trygghetsstiftelsen, i form av en specialiserad coach och informativa seminarier.
– Jag är så tacksam, säger Javier Sanchez. De verkar ha mycket erfarenhet av personer i precis min situation, med min erfarenhet och utbildning.
Omdebatterade privata aktörer
Hur han och andra arbetssökande bäst ska få hjälp är en av valets allra hetaste frågor, där de politiska blocken har helt olika visioner. Den borgerliga alliansen vill se en mångfald av privata aktörer inom jobbförmedling, medan de rödgröna vill ge Arbetsförmedlingen ett tydligare huvudansvar och mer pengar till åtgärder i egen regi.
Men också inom blocken finns det slitningar. Moderaterna motsätter sig till exempel radikala ingrepp i Arbetsförmedlingens uppdrag.
– Arbetsförmedlingen har fått ny ledning, ny styrelse och ny profil mitt i den djupaste lågkonjunktur. Det är dumt att i det här läget genomföra ytterligare stora systemförändringar, säger arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M).
Kristdemokraterna och Centerpartiet vill däremot konkurrensutsätta all arbetsförmedling, som till exempel i Australien.
– Vi är för en mångfald av aktörer som kan erbjuda olika typer av tjänster, säger Kristdemokraternas Désirée Pethrus Engström.
I Centerns vision skulle Arbetsförmedlingens roll begränsas till att upphandla och kontrollera de fristående förmedlarna, samt sköta finansieringen. En särskild så kallad jobbpeng,
baserad på förmedlarnas prestation, skulle följa den arbetssökande.
De rödgröna menar å sin sida att ett sådant system skulle vara ineffektivt, bädda för regionala skillnader och göra det politiska ansvaret otydligt.
– Det skulle bli svårt att garantera kvaliteten. Och det skulle bli en väldig massa byråkrati med att hantera entreprenörer, upphandlingar och kontrollapparat, säger Vänsterpartiets
Josefin Brink.
Också Socialdemokraternas Sven-Erik Österberg är skeptisk. Han kan tvärtom tänka sig att återinföra lagen om att alla lediga jobb ska anmälas till Arbetsförmedlingen. Social-
demokraterna vill också bygga om delar av myndigheten till en »Kompetensförmedling« med fokus på utbildning, och satsa på en kompetensförsäkring där löneutrymme avsätts för omställning och kompetensutveckling under arbetslivets gång.
Tilltron till utbildning som en katalysator för bättre matchning och lägre arbetslöshet förenar samtliga partier. Men formerna för utbildningssatsningarna varierar. Folkpartiet vill inrätta ett lärlingssystem, där de anställda får särskilda villkor och lägre lön. Vänsterpartiet vill ge Arbetsförmedlingen möjlighet att förmedla utbildningsplatser inom det vanliga utbildningssystemet. Då skulle en arbetslös kunna studera – på exempelvis komvux eller högskola – med a-kassa i stället för studiemedel. Tveksamt, tycker dock blockkamraten Miljöpartiet.
– Det kan upplevas väldigt orättvist att staten subventionerar utbildning för några, när andra på högskolan tar studielån, säger Ulf Holm (MP).
Ny variant av friår
Miljöpartiets modell är i stället en ny variant av friåret: tjänstedighet för kompetensutveckling, eller för att starta företag.
Även synen på a-kassan, som övergetts av ungefär en halv miljon löntagare den senaste mandatperioden, utgör en skarp politisk skiljelinje. Alliansen vill göra den obligatorisk, och behålla skillnaderna i avgift mellan kassor. Men medan C och FP vill göra kassorna statliga, säger Kristdemokraternas Désirée Pethrus Engström att hon helst behåller kopplingen till facken. Moderaterna vill avvakta med sådana beslut tills den parlamentariska socialförsäkringsutredningen har tittat närmare på frågan.
Alla partier är överens om att höja taket i a-kassan så att glappet mellan den tidigare lönen och ersättningen minskar. De borgerliga ger dock inga konkreta löften om när, eller i vilken omfattning. De rödgröna har som mål att 80 procent av de arbetssökande ska ha 80 procent av sin tidigare lön i arbetslöshetsersättning. De har lovat att höja inkomsttaket i minst två steg, och införa en sänkt och enhetlig avgift.
De rödgröna vill också behålla a-kassornas koppling till facken – framför allt på grund av oron att ytterligare medlemmar skulle försvinna med a-kassorna.
– Om organisationsgraden sjunker blir en av parterna svagare och det riskerar att urholka den svenska modellen, säger Sven-Erik Österberg (S).
Arbetslösheten i siffror
År 2002: 279 900 personer
År 2006: 348 200 personer
År 2010 434 200 personer
Källa: SCBs Arbetskraftsundersökning. Hänsyn är tagen till definitionsförändringar i statistiken 2007. Originalvärden har använts.
Statlig utredning ser över a-kassan
- Alliansens vallöfte från 2006 om att göra
a-kassan obligatorisk har ännu inte infriats. 2008 presenterades ett
utredningsförslag om en kompletterande a-kassa med statlig avgift som
skulle skötas av en nyinrättad myndighet. Men efter kritik från
remissinstanserna har regeringen valt att skrinlägga planerna. I
stället pågår nu en ny utredning som ska se över hela
socialförsäkringssystemet, inklusive a-kassan. Utredningen ska vara
klar om tre år.
Hundra år av arbetsmarknadspolitik
- Sedan början av 1900-talet har staten försökt
minska arbetslösheten och mildra dess följder – både för samhället och
för individen. Arbetsmarknadspolitiken har bedrivits genom
arbetsmarknadsprogram, beredskapsarbeten, utbildning och praktik. - Under 1930-talets kraftiga lågkonjunktur fick
exempelvis många gräva diken i landets skogar för att hålla uppe
sysselsättningen. - 1940 förstatligades de svenska arbetsförmedlingarna, och landstingens och kommunernas egna styrelser för
arbetsförmedlingarna upphörde. - Den 1 januari 2008 ersattes Arbetsmarknadsstyrelsen (Ams) och de
20 länsarbetsnämnderna av den nya myndigheten Arbetsförmedlingen.