Minskad entusiasm för lönesamtal

Jag har valt lönesamtal med pengar, säger Tommy Wiklund och lutar sig bakåt i stolen på Lantmäterimyndighetens kontor i Västerås. Men jag vet inte, jag blir mer och mer tveksam. Det känns som ett spel för galleriet. Något inflytande har man inte, chefen har ju bestämt sig redan innan.

Tommy är en av kontorets 14 ST-medlemmar, av totalt 20 anställda. Här i Västmanland har sektionen den senaste avtalsperioden provat en ny modell för lönesättning, som kallas just »lönesamtal med pengar«. Modellen består dels av ett vanligt lönesamtal, men också av en del där chef och medarbetare försöker nå fram till ett förslag till ny lön. Resultatet stäms sedan av mellan fack och arbetsgivare så att det rimmar med de prioriteringar som parterna i förväg har enats om. Därefter slås de nya lönerna fast i ett kollektivavtal.

80–85 procent valde modellen

Erbjudandet fick snabbt stort genomslag på de arbetsplatser där ST och arbetsgivaren kom överens om att testa modellen.

–Jag skulle tro att 80–85 procent har valt »lönesamtal med pengar«, säger Lena Berglund, avdelningsordförande för ST inom Lantmäteriet. Det är lättare att relatera till lönesättningen om man har siffror, och chefen måste förklara. Alla var inte nöjda med innehållet i samtalet, men ville ändå fortsätta. Man tycker att det blev tydligare.

Förhandlingsutrymme saknas

Även på Lantmäterimyndigheten i Västerås var gensvaret till en början mycket positivt. Men med tiden har entusiasmen svalnat.

–Det är bra att man har möjlighet att välja, och får chansen att säga vad man tycker och tänker, säger lantmätare Liselott Forsén.

Men samtidigt upplever hon, liksom Tommy Wiklund och flera andra kolleger, att det reella förhandlingsutrymmet saknas. Sedan »lönesamtal med pengar« infördes har allt fler av kontorets ST-anslutna återgått till att låta facket förhandla lönen på traditionellt vis, ibland utan att ens ha något vanligt lönesamtal.

–Jag har valt att inte samtala alls, säger Jörgen Lindberg, ingenjör med ansvar för kartverksamhet. Det ger ju inget. Och facket är duktigare på att förhandla.

Inte nöjd med motiveringen

Om chef och anställd inte kan enas om lönenivån får facket ta över. I Västerås har det emellertid visat sig vara svårt att i efterhand förhandla upp lönebud som arbetsgivaren lagt i ett »lönesamtal med pengar«. I de fall facket har förhandlat från start har det funnits ett något större förhandlingsutrymme.

–Därför är man väldigt tveksam till den här formen, säger lantmätare Yvonne Fahlman.

Även hon har valt »lönesamtal med pengar« för att försöka påverka sin lön. Men när Yvonne ville ha en motivering till varför hon tjänade mindre än en kollega fick hon kort och gott höra att den andra personen ansågs kunna mer. Sektionen har nu börjat kräva tydligare ramar för den prestationsbaserade delen av lönen, så att kriterierna blir synliga för samtliga medarbetare. Annars är det inte lätt att jämföra, eller förbättra, sig.

–Men det tar ju jättelång tid, suckar sektionsordförande
Jeanette Väfors, tillika lantmätare på Västeråskontoret.

Däremot är hon nöjd med de lönekriterier och den checklista över lönesättningens visioner och mål som utarbetats i samarbete med arbetsgivaren. Tack vare listan, och det avstämningssystem som ligger inbakat i den nya samtalsmodellen, lyckades facket för några år sedan höja lönerna i efterhand för medlemmar som egentligen redan kommit överens med chefen. Vid avstämningen visade det sig nämligen att de nya lönerna inte hängde med löneutvecklingen i andra likvärdiga regioner, så som man enats om i checklistan.

Även arbets- och kompetensvärderingen påverkar lönerna på kontoret. Marknadsvärdet brukar till exempel användas som ett argument för de högskoleutbildades högre lön, vilket retar ST-medlemmarna i Västerås.

–Inom Lantmäteriet har vi ett skråtänkande med oss i ryggsäcken, säger Jeanette Väfors. Och det hänger på vilken utbildning du har i botten. Vi som inte har högskoleutbildning sitter ofta med samma eller svårare arbetsuppgifter, och bredare kompetens. Men det kan skilja tusentals kronor i månadslön.

Alla runt bordet där vi sitter är överens om att inflytandet över den egna lönen är ytterst begränsat. Framför allt saknas dialogen med lönesättande chef.

–Det hänger sig där, konstaterar Jeanette Väfors. Det är en envägskommunikation.

Just det individuella inslaget gör modellen känsligare för både chefens och medarbetarens förmåga att kommunicera. Alla chefer lyckas inte förmedla vilka förbättringar de förväntar sig för att höja lönen. I Västerås skulle personalen vilja ha mer av konstruktiv kritik. Att bara få lovord som sedan inte märks i lönekuvertet gör ingen nöjd.

Men det kan också bli besvikelser om en anställd förväntar sig att ett »lönesamtal med pengar« ska revolutionera ens löneutveckling. Så är det förstås inte.

–Man måste mogna själv och förstå vad de här samtalen innebär, säger Jeanette Väfors. Vi som sektion måste utbilda och tala om för medlemmarna att det är upp till er. Är ni missnöjda med samtalet måste ni säga det, direkt till chefen.

Chefen: Fördel få reaktioner

Lars Ringbom, länslantmätare och chef för Västeråskontoret, tycker att »lönesamtal med pengar« är omständligt i överkant. Men modellen innebär också en personlig återkoppling på de lönebud han presenterar.

–Om man bara förhandlar kollektivt får man aldrig veta vad den enskilde tycker. Det är en fördel att få reaktioner direkt. Man tar väl alltid något intryck.

Samtidigt medger han att det sällan finns särskilt stora förhandlingsmarginaler.

–När jag sätter mig i ett lönesamtal har jag normalt tänkt igenom det ganska mycket och jämfört personerna. Jag vill ha en viss löneprofil bland de anställda, för att det ska finnas något att sträva mot. Ofta har man inte mycket mer att ge än det man har tänkt. Det är egentligen ingen förhandling, det är ett lönesamtal. Det är jag som sätter lönen.

Lönebuden färgas av en dialog med andra chefskolleger, krav från överordnade, överenskommelser med facket om prioriterade grupper och verksamhetens allmänna, ekonomiska ramar. Lars Ringbom tar också hänsyn till hur marknaden ser ut för de yrkesgrupper han ansvarar för. Det finns mer pengar att prata om med akademiker, tillstår han.

–Det är mycket större konkurrens. Det är i första hand de högskoleutbildade som efterfrågas. Det påverkar lönesättningen.

Men även rutinerade anställda utan högskoleexamen har möjligheter att nå högre lön, menar han.

–Det handlar om att prestera bra resultat, ha mer och mer kvalificerade arbetsuppgifter och att vara beredd på att ta för sig, helt enkelt. Det visar sig ganska tydligt vilka som gör det.

Men att motivera lön och samtidigt ge tips om hur den anställde skulle kunna bidra till att höja den är, enligt Lars Ringbom, »skitsvårt«.

–Det är en tung uppgift. Väldigt svårt och påfrestande.

Gemensam avstämning

Jeanette Väfors är överlag positiv till »lönesamtal med pengar«, och framhåller att medlemmar på andra kontor inom sektionen har varit mycket nöjda med modellen.

–Det blir ett bättre och djupare samtal. Även om man inte är överens så har samtalet gett något mer.

Hon säger att övriga anställda inom myndigheten, såväl Sacomedlemmar som oanslutna, har lönesättande samtal som automatiskt får status som kollektivavtal, utan att facket behöver godkänna det i efterhand. Men den formen är inte aktuell för STs lantmäterifolk. Den gemensamma avstämningen är alldeles för värdefull, anser medlemmarna i Västerås.

–Vissa skulle naturligtvis lyckas bra med det, men skillnaderna skulle bli större, säger Tommy Wiklund. Det är bra om alla är på samma båt, i stället för att man har en massa småbåtar ute.